Publicerat 2008-10-01 22:00

Stefan Eklund:

KAMPEN HAR

JUST BÖRJAT!

2000 poliser från Stockholms län samlades i Polishusparken i en mäktig demonstration mot det nya arbetstidsavtalet i allmänhet och dess uttolkning i länet i synnerhet. En av kvällens varmaste applåder gick till tillresta kamrater från polisen i Skåne län. Många barn var med sina föräldrar i parken – det handlade mycket om hur barnen och barnfamiljerna drabbas.

- Det bussigaste man kan säga om det här avtalet är att dom som skrev på det inte förstod konsekvenserna, sa en mamma och polis med flera barn omkring sig. Visste dom vad dom gjorde kan det inte vara mitt förbund.

Inte ett ord på förbundets hemsida

Från scenen vittnade flera unga poliser om förödande följder för familjelivet och den gemensamma ekonomin. Gå ner i tid – och lön – tycks vara en vanlig räddningsplanka för drabbade polisfamiljer.

Mötet slutade med att de som samlats gav sitt enhälliga stöd till styrelsens förslag att säga upp samverkansavtalet i Stockholms län. Deras unisona ja måste ha hörts rätt genom Polishuset, över gården och upp till Rikspolisstyrelsen. Men på Polisförbundets hemsida berördes 2000 polisers demonstration inte med ett ord.

Onsdagen den 1 oktober var en regnig och mulen men ganska varm eftermiddag i Stockholm. 1630 var Polishusparken tom så när som på en lastbil som öppnat flakets ena långsida ut mot Rådhuset och några personer som jobbade med tråddragning, högtalare och affischer. En kort stund senare började små grupper av poliser strömma till, närmare kl 17 rann en bred flod främst från tunnelbanan upp mot stora trappan. När manifestationen stod på sin höjdpunkt beräknades antalet deltagare med stöd av klickräkning till drygt 2000.

Svårigheter och motgångar

Peter Frisell, vice ordförande i länets styrelse, inledde med att berätta att en grupp medlemmar från Västerortspolisen satt fast i ett tunnelbanestopp och hoppades att de församlade kunde ha tålamod till de kom fram. Ingen knorrade – alla skulle ju vara med den här dagen. Högre makter valde just det ögonblicket till att hålla andan – det ihållande regnet höll upp och kom inte tillbaka under hela demonstrationen.

Efter en kort stund kunde Peter hälsa alla välkomna och lämnade ordet till TV-profilen Thabo Motsieloa som skulle fungera som mötets moderator. Det gjorde han för övrigt alldeles utmärkt – han var mycket väl påläst och ställde de rätta frågorna till de som intervjuades på podiet och fick dem att berätta om svårigheter och motgångar i planeringen av den kommande arbetstiden.

Först ut var Curt Ahnlund, Järfälla Poliskontor, Anders Gillander, IG Roslagen (t v),  Sofie Andersson, IG Södertörn och Lena Borneskog, krimjouren Norrort (nedan).

- Vem vill betala ett pensionsavtal i tid? Vi lever här och nu. (Lena)

- Ska man behöva gå ner i tid och lön för att överhuvudtaget klara vardagen och barnen? (Sofie)

- Jag vet inte hur jag ska få ihop min vardag. Och jag måste medge att jag lever inte bara för mitt jobb. Jag lever mest för mina barn. Det är ett jättestort missnöje hos alla. (Lena)

- Som tvåskiftare förlorar jag 25 fridagar och fem semesterdagar per år. (Curt)

- Vi blir kanske fler ute genom arbetstidsförlängningen men man behöver ju inte vara raketforskare för att förstå att det blir tröttare, mer oengagerade och missnöjda poliser. Någon kvalitativ vinst blir det inte.(Anders)

- Snälla avtalsfixare, titta framåt. Hjälp oss att orka hjälpa våra medmänniskor. (Curt)

Djupt oroad närpolischef

Lars Lehman, närpolischef i Vasastan, är djupt oroad över avtalets konsekvenser.

- För omkring ett år sedan märkte vi vid Citypolisen att det blev allt svårare att behålla poliser i yttre tjänst. Vi startade en bred grupp för att diskutera igenom lämpliga åtgärder för att locka fler att stanna. Och så kommer det här avtalet som ett slag främst emot de poliser som är ute och jobbar med människor! Jag är mycket orolig att det här kommer att få mycket kännbara konsekvenser på lång sikt. Vi kommer att få svårare att rekrytera poliser till Stockholm och vi kommer att få en allmänt trött och missnöjd poliskår. Det är inte bra med frustrerade poliser på våra gator, slutade Lars och fick en stormande applåd.

Kunskap, erfarenhet och motivation

Thabo intervjuade sedan Jan Bengtsson, ordförande i polisföreningen Birger Jarl, Citypolisen, om delar av den senaste forskningen.

- Forskarna är ganska överens om att det finns tre kvalitativa faktorer som mätta på en skala ger dig besked om du har en bra eller mindre bra polis framför dig, förklarade Jan. De tre är

kunskap,

erfarenhet och

motivation.

- Kunskap har man med sig från utbildningen och den byggs på i jobbet. Erfarenhet får man genom att jobba som polis. Motivationen byggs upp av ett antal olika känslor man har för innebörden av uppdraget, för uppdragsgivarna, för resultatet, för arbetsmiljön, för återkoppling från ledningen med flera.

- Rent generellt anser man att en polis når sin formtopp vid fem år. Därefter börjar motivationen sjunka hos många.

Oöverskådliga följder

- Här har nu arbetsgivaren och Polisförbundet  presenterat ett arbetstidsavtal som griper så djupt in i polisernas liv att det väl kan jämställas med en större omorganisation. Och det har man gjort utan ens en ansats till konsekvensanalys. Vi har nu bara sett början till hur det påverkar den viktiga faktorn ”motivation”. Skulle den fortsätta att sjunka drastiskt på bredden blir följderna oöverskådliga.

Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län intog talarstolen.

- De talande vittnesmål som våra kollegor just lämnade rör inte upplevelser som de är ensamma om utan detta är snarare ett normaltillstånd inom polismyndigheten i Stockholms län idag, inledde Stefan.

Myndigheten har sparat en miljard

- 1994 började vi med periodplanering. Den har enligt min mening inneburit att ni medlemmar har varit flexibla och anpassat er till verksamhetens behov. Arbetsgivaren har också lyssnat till medlemmens behov. Denna symbios har lett till att vår myndighet sparat säkerligen minst 1 miljard och inte minst viktigt är att medlemmarna har kunnat påverka sin arbetssituation .

- När vi nu idag ser effekterna av det nya nationella arbetstidsavtalet så kan  vi konstatera att det bara finns en vinnare nämligen vår arbetsgivare Carin Götblad. Symbiosen är borta och som det skrivs i avtalet, ”Arbetsgivaren bestämmer”, blir nu till en piska som viner över er medlemmar . Förhållandet kan beskrivas likt livegenskap hos någon feodalherre. Ja det är 2008 ifall någon trodde något annat. Har du tänkt på det, Carin Götblad?

Vredesmod, förtvivlan

- Vredesmod, förtvivlan , uppgivenhet och tårar möter oss nu på arbetsplatserna  när arbetstiden ökar med en månad per år , dessutom kostar semestern mer att ta ut och den ob-ersättning man fått kommer ibland försvinna helt eller sänkas rejält.

- Svaret från arbetsgivaren och även den högsta fackliga ledningen är detsamma:  ni har ju fått ett Unikt pensionsavtal! Att det är unikt är något som vi håller med om – det är  UNIKT DÅLIGT för våra medlemmar i Stockholms län . Har du tänkt på det Carin Götblad?

Stefan kom in på de stora svårigheter som drabbar barnfamiljer

- Se till att ha friska far- och morföräldrar eller släktingar, rådde han, tala om för barnen att resor eller annat av livets goda nog får vänta tills Kalle och Stina vuxit upp. Sen för att klara kalaset så får man gå ner i tid med mindre lön och mindre pensionsavsättning som då paradoxalt leder till en ofelbar kvinnofälla. Har du tänkt på det Carin Götblad? BILDEN: Flickans tioårige storebror kom på plakattexten när familjen diskuterade vilket budskap man borde föra fram.

Stefan berörde också de undantag från arbetstidsavtalet som beviljas flitigt runt om i landet men inte i Stockholms län.

Varför ska vi vara de enda rättrogna?

- Varför skall vi då vara de enda rättrogna?  Har du tänkt på det Carin Götblad?

- Din personal och våra medlemmar är de som ständigt riskerar att möta våldsamma personer i svåra situationer som kräver sekundsnabba beslut. Kommer deras förmåga till rätta bedömningar att öka eller minska när de nu tvingas att tjänstgöra än mer? Vi är vana att fungera som samhällets skyddsombud. Vem värnar om vår hälsa om inte du gör det, vår högste myndighetschef  Carin Götblad?

- Vilka effekter ger detta för våra medborgare när trötta, uppgivna poliser är de som skall upprätthålla lag och ordning?   Har du tänkt på det Carin Götblad?

Kampen har just börjat!

- Vi kan nu se  att även vårt samverkansavtal som slöts först hos oss av alla polismyndigheter år 2001 som bidraget till myndighetens ve och väl var fel. Kan vi samverka med en sån myndighet som visar oss med all tydlighet vem som bestämmer? Mitt och styrelsen svar är NEJ.  

- Vårt förslag här och  nu är att lägga beslutet i era händer eller rättare sagt munnar. Kan vi gå till beslut? (starkt bifall). Ska Polisförbundet Stockholms län säga upp vårt samverkansavtal med myndigheten? (dånande ja). Någon däremot? (lika dånande nej). Jag finner att beslutet är enhälligt.

- Jag är stolt över att ha fått stå här idag, slutade Stefan, och jag lovar att vi förtroendevalda i Stockholms läns fackliga organisation alltid kommer stå på medlemmarnas sida oavsett hur starkt det blåser runt omkring oss. Jag är övertygad att medlemsviljan alltid till slut segrar även om det kommer att ta just tid. Med dessa ord förklarar jag mötet avslutat men när det gäller kampen har den just börjat!