Närmare ett tusen personer JO-anmälde händelser vid en polisinsats i Globen
den 26 januari 2012 i samband med ett ishockeyderby mellan AIK och Djurgården. I anmälan hävdades dels att polisens taktik var felaktig, dels att polisen eller poliser använt omotiverat eller oförsvarligt våld, omotiverade frihetsberövanden o s v.
Blåljus har tidigare skrivit om händelsen ur en av de deltagande polismännens perspektiv, vilket kan läsas här.
Det som hände var sammanfattningsvis, att uppmaningar innan matchen florerat på Internet om att poliser inte skulle få finnas på läktarna. Det skulle de s k supportrarna se till. Poliser som inte deltog i kommenderingen beskrev händelseutvecklingen inne på arenans olika läktare så här, vilket finns medtaget i JO-beslutet:
”På AIK:s läktare A-sektionen (kortsidan) finns det en stor grupp svartklädda supportrar som står upp, också i trapporna. En person leder skanderande mot Djurgården och AIK-sånger sjungs. Svar kommer från Djurgårdssidan. Banderoller rullas ut på AIK-sidan och stämningen stiger ytterligare. De svartklädda AIK supportrarna vänder ryggen mot rinken och pekar på poliserna och ropar ”Ut”.
Cirka 18.45 har poliserna på trappan vid A-sektionen tryckts upp av de svartklädda AIK supportrarna, något som påbörjas under skydd av banderollerna. Poliser försöker ta tag i en supporter som rycker sig loss och försvinner nerför trappan. Supportrarna vänder sig då mot poliserna och handgemäng uppstår. I gången utanför ingången vid A 30 står samtidigt ett 20-tal supportrar och en biträdande avdelningschef med en grupp uniformerade poliser (Delta).
Polisen förklarar att de inte kan släppa in fler förrän deras kamrater inne på läktaren har satt sig ner och lämnat trappan fri. ”Vi är här för att se till att ingen står i trapporna eftersom det är nödutgång. Ni kommer in så fort de andra satt sig”. Stämningen är god till en början. I gången upprepar polisen flera gånger: ”Vi ber er flytta er, så vi kan ta upp de som inte vill sätta sig. Ni kommer att få gå in, men vi måste få ut de som står i trappan.”
En person förs ut från läktaren av polisen och en annan av en ordningsvakt. När den tredje personen förs ut blir det handgemäng och han snubblar. De supportrar som står och väntar i gången reagerar och skriker: ”Va’ f-n släpp honom, han har inte gjort något!” Samtidigt kommer supportrar från andra ingångar till platsen. Stämningen blir hätsk och några ropar ”Dj-a fittor” och flera maskerar sig. Polisen fortsätter ta ut folk från trappan till gången utanför. För varje person blir stämningen mer hätsk och skrikandet ökar. Polisresurser tillförs. Supportrarna menar att ”de är ni som skapar bråk, vi vill bara se matchen.”
I trappan fortsätter polisen att plocka ut de som inte hörsammar uppmaningen att sätta sig på sina platser. En viss selektering sker genom att några som vill till sina platser får gå ner till dessa.
18.55 blossar stämningen upp igen i gången. De maskerade skriker mot poliserna, som tar upp sina batonger och håller upp dem. Supportrarna skriker: ”ACAB” [All Cops Are Bastards]. Poliserna fortsätter att kommunicera och använder kroppsspråk för att lugna ner stämningen. Poliserna bär båtmössa.
18.57 tar
en supporter tag i en gruppchef för AIKs ordningsvakter, ruskar honom, ”du måste fixa så poliserna slutar.” Den
säkerhetsansvarige pratar med supportrarna och försöker lugna ner dem.
Situationen blir kaotisk. Det är trångt om utrymme. Ett 50-tal supportrar gör
en samlad rusning mot ingången till läktaren och mot poliserna (ca 18.59). De
skriker samtidigt. Batongslag utdelas. Supportrarna ropar: ”Alla ska filma polisen”. Under de närmaste minuterna tempoväxlar
polisen fem till sex gånger mellan batongslag och försök att prata med
supportrarna. Stämningen går upp och ner bland supportrarna. Fler poliser
ansluter, också från andra avdelningar för att hjälpa till att hantera det
upplopp som började i foajén. Efter cirka 10 minuter får polisen kontroll över
situationen.
Under tiden som bråket pågår i gången fortsätter supportrarna inne på läktarens trappa att trycka upp de poliser som står där och de får supportrarna i ryggen. 19.00 finns både polisinsatschefen och den biträdande polisinsatschefen på plats i foajén och ger order om att supportrarna i trappan ska tryckas ut och att poliserna måste samverka.
Under händelseutvecklingen i gången observeras hur tre supportrar som tagits ut från trappan och lagts ner bryskt med batongslag blir tillsagda ”händerna på ryggen”. Direkt efter går en polis ner på knä bredvid en av dem och förklarar med lugn röst ”Du är omhändertagen och kommer att föras här ifrån” så att de andra supportrarna kan höra det. Individen får därefter sätta sig upp och är då lugn. Det får en liknande effekt, på de andra två som också får sätta sig upp. De supportrar som står i gången och foajén trycks ut mot den stora entréfoajén vid ingång 2. De springer in på den restaurant, som ligger där. Det är rörigt i foajén med många supportrar, poliser och några polishundar som har munkorg på. Ett 60-tal supportrar på restauranten blir föremål för PL 13 c och avlägsnas från platsen.
Djurgårdssidan:
18.55 börjar det bli oroligt i trappan och på läktaren vid sektion B12, supportrarna ropar ”ut, ut” och visar att de vill ha bort poliser och ordningsvakter därifrån.
19.01 fyller supportrarna mittrappan från båda sidorna (A16/17) och vänder sig mot den grupp poliser som står i trappan. Poliserna attackeras med rallarsvingar, säten slits sönder och kastas på poliserna. Andra supportrar uppmanas att ansluta. Alla pekar mot poliserna och skriker ”ut, ut.” Poliserna har inget utrymme röra sig utan trycks upp. De fredar sig med sina batonger och backar upp från trappan.
Bråket pågår i 5-6 minuter, varefter poliserna åter har kontroll över trappan. De står sedan i dubbla led i trappan med hjälmar på. Supportrar på sektionen skanderar mot polisen ”Gå här ifrån.”
”Den fråga som kan bedömas inom ramen för denna granskning är begränsad till om det är polisen som ska lastas för händelseutvecklingen i stort och därmed indirekt för de umbäranden av olika slag som enskilda utsattes för. Jag vill därvid inledningsvis understryka att det från JO:s synpunkt inte kan godtas att enstaka personer eller grupper av personer upplever sig så provocerade av en polisiär närvaro att de anser sig ha rätt att reagera med våld, hot och provokationer. Om detta likväl sker är det polisens skyldighet att ingripa i enlighet med sina befogenheter, inte att dra sig tillbaka och lämna fältet fritt för fortsatta ordningsstörningar. Det gäller även när ett ingripande på kort sikt leder till en förhöjd konfliktnivå. Det finns därför inget skäl att ifrågasätta den värdegrund polismyndigheten haft som utgångspunkt, när man inför denna insats valde en mer synlig och aktiv taktik än den passiva variant som tydligen misslyckats vid tidigare tillfällen. Överväganden med den utgångspunkten ska dock självfallet ställas mot risken för att ett polisiärt ingripande leder till en upptrappning som polisen inte förmår hantera på ett försvarbart sätt. I detta fall är det tydligt att polisinsatsen var så planerad och så dimensionerad att den valda taktiken kunde genomföras på i huvudsak det sätt som den var tänkt.”
Däremot menar JO att polisen bör bli bättre på att bl a i anslutning till arenan informera om att det finns risk för våldsutbrott, så att den skötsamma delen av publiken kan ta ett informerat beslut att eventuellt avstå från att delta i publiken med de risker för obehag det kan ha i liknande situationer.
Pia Sjunnegård-Dahlbom, operativ chef vid Polismyndigheten i Stockholms län berättar på Polisen.se hur Stockholmspolisen kommer att agera efter JO-beslutet.
- Vi får nu titta närmare på hur vi ska kunna utveckla kommunikationsfrågan i samband med matcherna, i samarbete med arrangörerna.
Efter den aktuella matchen startade Stockholmspolisen i april förra året twitterkanalen ”Polisen08live” för att bättre kunna nå ut med information om polisens arbete vid högriskmatcher och andra kommenderingar. Kanalen har nu drygt 8100 följare och informationen där sprids även via Stockholmspolisens övriga sociala kanaler, som totalt
150 000
personer följer.
- Sammanfattningsvis är detta
JO-yttrande mycket positivt för oss vad gäller vårt arbete, planering, strategi
och taktik i samband med högriskmatcher. Vi har blivit grundligt granskade och
har fått ett kvitto på att vårt arbetssätt är korrekt och väl genomtänkt, säger
Pia Sjunnegård-Dahlbom.