Publicerat 2013-06-19 11:30

Justitieombudsmannen kritiserar polisen.

Vid en polisinsats mot en motorcykelförare, som misstänktes för bland annat grov vårdslöshet i trafik, kom denne och hans passagerare att under ca 20 minuters tid och i mycket hög hastighet följas av flera polispatruller, däribland en polishelikopter. Insatsen avbröts efter ett försök att stoppa motorcykeln. Föraren kom dock att fortsätta i mycket hög hastighet i ytterligare ca tio minuter varefter han körde in i en vägbom. Han avled av sina skador.

Som utgångspunkt för bedömningen konstateras att polismyndigheten har haft en utarbetad metod för, och goda möjligheter att förbereda sig på den situation som uppstod. Förutsättningarna för ett ingripande mot motorcykelföraren utan att samtidigt öka risken för allvarliga skador framstod också som goda vid insatsens början. I beslutet konstateras att polisen haft en skyldighet att ingripa mot motorcykelföraren, men att det vid rådande omständigheter kan ifrågasättas om det var lämpligt att inleda ett förföljande och att detta borde ha avbrutits av polispatrullen när föraren, istället för att stanna, ökade hastigheten ytterligare.

Under det fortsatta skeendet kan det inte ha undgått motorcykelföraren att en större polisinsats var inriktad på att stoppa honom och hans körsätt måste rimligen ha påverkats av detta. Insatsen bedöms därför i sin helhet som ett förföljande. Förföljandet borde på grund av de stora riskerna ha avbrutits senast när föraren i ett tidigt skede körde förbi en polisavspärrning, varefter det måste ha varit uppenbart att han inte frivilligt skulle stanna vid ett fortsatt förföljande.

Förföljandet bedöms ha varit oförenligt med proportionalitetsprincipen. JO:s granskning har påvisat brister vad gäller planering, kommunikation, ledning och samordning av insatsen mot motorcykelföraren. Dessa synes ha varit av avgörande betydelse för att polismyndigheten, istället för att använda andra effektiva till buds stående medel, kom att i mycket hög hastighet och under ca 20 minuters tid förfölja honom. Enskilda polismän kritiseras inte eftersom de på grund av dessa brister i varierande grad har haft begränsade möjligheter att korrekt bedöma den situation som man ställdes inför. Ansvaret för att bristerna har förelegat - och att förföljandet kom att ske i strid med proportionalitetsprincipen - bedöms åvila myndigheten som sådan, ytterst dess ledning. Polismyndigheten i Stockholms län kritiseras därför.

Blåljus kommentar: Så den mc som kör förbi en polisavspärrning skall av just det skälet inte efterföljas enligt JO. Det vill säga för att vederbörande inte frivilligt vill stanna... Men den som stannar skall lagföras... Vilka signaler ger det? Vem är dum nog att stanna?

Det är Blåljus förhoppning att alla som störs av vansinneskörande motorcyklister i sommar, liksom de som körs på och skadas eller har anhöriga som dödas av dylika, skriver och klagar. Dock inte till Polisen, eller Polisfacket. Klaga till Regeringen eller till Justitieombudsmannen. Vi har tidigare vid ett flertal tillfällen tagit upp problemen med att vissa trafikantgrupper efter juridiska avvägningar blir mer eller mindre straffria. Medan de effektiva, engagerade och tillgängliga poliser som försöker stoppa deras framfart straffas. Vi förstår heller absolut intevilka "andra effektiva till buds stående medel" som justitieombudsmannan talar om att poliserna borde använda, några sådana känner vi inte till. Magnetpistoler? I vilken värld befinner sig Justitieombudsmannen kan man undra.

Blåljus vill å det bestämdaste uppmana alla poliser att läsa detta beslut och rätta sig efter det. Att motorcyklister av visst slag blir ännu mer störande, brottsliga och trafikfarliga, är då inte vårt ansvar, det har tyngre juridiska instanser tagit på sitt ansvar.

Tommy Hansson