Jag tror vi kommer att få slita hårt även under år 2018. Vi har en valrörelse framför oss och fortsatt stora verksamhetsutmaningar. Dessutom finns fortfarande saker i den nya organisationen som behöver trimmas. Vi väntar också fortfarande på effekterna av de nya poliser som ännu är under utbildning. Samtidigt kommer antalet poliser att börja växa i slutet av året. Jag hoppas också att den pågående lönerörelsen kan fortsätta den lönemässiga uppvärderingen av polisyrket. Detta borde innebära att vi kan komma mer i fas under 2019 och 2020, med mer resurser och fler medarbetare. Som vanligt finns det inte en bild av svensk polis och säkert finns det flera som vill beskriva vår utveckling på ett annat sätt. Men det här är min bedömning.
Om vi försöker beskriva året som varit lite närmare finns det
många saker jag är mycket nöjd med. Det första är att vi alla börjar
lämna omorganisationen bakom oss. Vi pratar inte längre om den, utan har
fullt fokus på verksamheten. Perspektiven har ändrats. Vi pratar mindre
om det inre arbetet och mer om att möta våra verksamhetsutmaningar. Jag
tycker också tonaliteten i vårt interna samtal har förändrats något.
Visst är det fortfarande många som är frustrerade, inte minst över lön-
och karriärutveckling och bristande resurser. Men fler pratar nu om att
det sakta börjar bli bättre även om mycket kvarstår. Det finns
berättigade förhoppningar inför framtiden.
Verksamhetsmässigt har vi vänt en negativ utveckling sedan 2010
gällande utredningsresultaten. Vi lämnar nu fler utredningar till
åklagare än förra året och tecknen inför 2018 är att vi fortsätter
förbättra våra resultat, vilket är ett måste. Men helårsresultatet när
det gäller brott mot person är inte tillräckligt bra, även om trenden
det senaste halvåret är positiv. Det här är ett område som fortfarande
bekymrar mig mycket. Vår belastning när det gäller grova våldsbrott är
fortsatt mycket hög. Jag vet att många av er som arbetar med dessa brott
har för få kollegor och tvingas kämpa hårt. Ärendebalanserna för till
exempel sexualbrott är fortsatt höga och kommer att kräva ytterligare
insatser. Detta blir ett område som måste ha hög prioritet under nästa
år.
När det gäller den operativa förmågan finns det flera saker som
påverkar vår förmåga. Brottsligheten har ändrat karaktär med fler grova
brott, bland annat dödligt våld och sexualbrott. Det har skett samtidigt
som många kolleger har slutat. Det påverkar oss negativt. Samtidigt har
vi visat att vi kan kraftsamla när det behövs. Många kolleger runt om i
världen har imponerats över vårt resoluta agerande vid terrorattentatet
på Drottninggatan i Stockholm och det känns bra att rättegången kan
påbörjas i februari. Nazistdemonstrationen i Göteborg i september
ställde våra kollegor inför stora utmaningar. Delar av Polissverige
hjälpte till och ordningen kunde upprätthållas genom ett imponerande
arbete av kommenderingen. Toppmötet i Göteborg i november där stats- och
regeringschefer från hela EU deltog var ytterligare en utmaning som
löstes med bravur. Jag vet att vår statsminister var väldigt nöjd med
vårt arbete.
Men det är inte bara de stora händelserna som avgör vår framgång. Det är snarare i vardagen vår verksamhet gör störst skillnad. Vi möter förtvivlade människor som behöver vår hjälp. Det sociala utanförskapet är större än de flesta känner till. Brott i nära relationer, dödligt våld, sexualbrott och misshandel möter oss som organisation varje dygn. Missbrukare som måste till behandling eller vård. Viktiga beslut ska fattas under ofta svåra omständigheter. Tiden räcker inte till för oss och ofta blir matstunden alltför sen och avrapporteringen görs på tider då vi helst redan skulle vara hemma. Samtidigt är kamratskapen stark och lojaliteten mot uppdraget stor. Detta vardagsslit är grunden i vårt arbete och måste ges bättre förutsättningar kommande år.
År 2006 sköts 8 personer till döds vid skjutningar i kriminella
miljöer. I år kommer siffran att bli runt 40 personer. Mer än 200
skjutningar har ägt rum. Det krävs mer insatser från hela samhället för
att bryta denna negativa trend. För att uppnå det krävs ytterligare
personalförstärkningar till de utsatta områdena, fördjupat samarbete med
andra myndigheter, kommuner och privata aktörer, samt genom
teknikutveckling av bland annat vår kameraövervakning. För att klara det
måste fler bidra. Att sätta fler i arbete, förbättra skolresultat,
lyfta boendemiljöerna och arbeta för en bättre folkhälsa är ett måste om
varaktig förändring ska kunna uppnås i de utsatta områdena. Det krävs
också tydligare konsekvenser för de som helt ställer sig utanför
samhällets gällande spelregler. Tillsammans med övriga samhället måste
vi förändra situationen till det bättre i ett antal särskilt utsatta
områden fram till 2020. Allt annat är ett misslyckande.
Det som bekymrar särskilt är naturligtvis attackerna mot våra
kollegor. Sprängningen vid polishuset i Helsingborg, skotten mot hemmet i
Västerås, handgranaten mot polishuset i Uppsala, sprängningen av en
kollegas bil norr om Stockholm, knivhuggen mot kollegan på
Medborgarplatsen utmärker sig särskilt. Men många fler är de fall där
andra kollegor har råkat ut för våld, stenkastning och övergrepp av
olika slag. Allt detta gör mig ursinnig. Här får ingen tvekan råda. Vi
måste vara kraftfulla och beslutsamma i arbetet med att lagföra de som
attackerar oss. Här satsar vi nu ännu mera resurser både på de berörda
brottsutredningarna och på arbetsmiljöfrågor.
Att bedrägerier över nätet ökar är väl känt. Likaså att andra
typer av brott över nätet utvecklas i negativ riktning. I år har en
person för första gången dömts för våldtäkt över nätet. Genom hot har en
man förmått barn begå grova övergrepp på sig själva. Det understryker
det vi redan vet: vi måste öka resurserna på detta område. Vi har byggt
ett nationellt it-brottscenter och ska nu bilda regionala
motsvarigheter. Det skapar en stark nationell förmåga som ger betydligt
bättre förutsättningar att förebygga och bekämpa brott på nätet. Att vi
har en IT-avdelning som nu levererar verksamhetsviktiga system och
lösningar är välkänt. Många anser att vi börjar närma oss en ledande
position i Sverige, exempelvis när det gäller mobila
verksamhetslösningar. Med satsningarna på den nationella och de
regionala it-brottsenheterna kan vi möta de nya utmaningarna på nätet.
Mot slutet av året har en världsomfattande rörelse mot sexuella
övergrepp och trakasserier mobiliserats. När så många berörda stiger
fram och med stort mod vittnar om sina upplevelser blir det en kraft och
en omfattning som överväldigar. Jag har tagit stort intryck av denna
rörelse. För mig är det självklart att arbetet med sexuella övergrepp
och kränkande särbehandling inom polisen måste vara en prioritet under
kommande år. Här krävs att vi tänker i nya banor. Ord som "att man måste
tåla lite jargong och kunna bita tillbaka" är inte okej för att
försvara kränkningar. Inte heller är friktion mellan olika
yrkeskategorier acceptabelt. Vi vinner som ett lag och vi förlorar som
ett lag brukar man säga inom idrotten. Det gäller även för oss. Här
utgår jag från att vi tillsammans vill sträva mot "de goda
värderingarnas" polis. Med vårt uppdrag att bekämpa brott och värna de
grundläggande fri- och rättigheterna i grundlagen borde det vara en
självklarhet.
Ingen har väl missat det samtal om resurser som förts i det
offentliga samtalet. I början av året lämnade vi för andra året i rad in
ett mycket skarp budgetunderlag till regeringen. Budskapet var tydligt:
det är nu dags för kraftfulla förstärkningar. Regeringen har lyssnat på
våra önskemål och har gjort bedömningen att polisen ska tillföras
rekordstora belopp till år 2020. Det här gör det möjligt att både växa i
antal och förbättra arbetsvillkor och löner. Det känns också väldigt
viktigt att regeringen anser att vi ska växa ännu mer åren 2021 till
2024. Det arbete som nu har påbörjats för att ta höjd inför 2024 och
påbörja den långsiktiga planeringen saknar motsvarighet bland våra
grannländer. Andra minskar. Vi växer.
I allt det som nu beskrivits finns en röd tråd: alla anställda
inom polisen. Jag försöker vara ute i verksamheten varje onsdag för att
ha örat mot marken och lyssna och lära. Jag träffar kolleger, åker
radiobil, följer utredningsverksamheten, lär mig om forensiken, lyssnar
på polisens kontaktcenter och följer verksamheten på de regionala
ledningscentralerna. Jag tar del av prognoser från ekonomiavdelningen,
följer utvecklingsarbetet på IT och arbetet med att behålla och
rekrytera anställda som sker vid HR. Juridik och kommunikation spelar
allt större roll i vårt samhälle och verksamheterna utvecklas hela
tiden.
Överallt möts jag av engagemang och höga ambitioner. Kolleger som gör skillnad för människor i vardagen och som hela tiden strävar efter att utveckla verksamheten. Det gör mig glad och varm i själen. Det gör mig också väldigt ödmjuk i min egen roll, där ansvaret vilar tungt på mig att som ytterst ansvarig för verksamheten i myndigheten skapa så bra förutsättningar som möjligt. Alla ska ha möjlighetet att göra ett bra jobb. Tillsammans med alla region- och avdelningschefer har vi i ledningen försökt leva utifrån vår styrfilosofi, det vill säga att minska detaljstyrningen och ge er alla större befogenheter. Våra ambitioner är höga och vi arbetar hela tiden för att förbättra förutsättningarna för verksamheten.
Jag vill rikta ett stort tack till er alla för fantastiska insatser under 2017. Jag hoppas att ni får möjlighet till någon form av ledighet under jul- och nyårshelgerna så att vi tillsammans har kraft att ta oss an ett utmanande 2018. Vi ses på det nya året någonstans i verksamheten.
God jul och gott nytt år
Dan Eliasson"
Blåljus har skrivit det förr, och tycker fortfarande att det är en viktig markering att vår högste chef trots allt han har att göra tar sig tid att beskriva verkligheten från sin horisont. Det är faktiskt ingen självklarhet, och förtjänar uppskattning. Med det sagt, vill vi önska Rikspolischefen en god jul och ett bättre 2018.
Tommy Hansson