Publicerat 2014-11-16 11:10

Jan Guillou om polisens ammunition

Jan Guillou skriver en artikel i höstmörkret för Aftonbladet. Då väljer han att gå in i debatten om Polisens tjänsteammunition och ger politiker och polisfacket skulden för att en del personer blir skjutna till döds. För att komma till den slutsatsen, väljer Guillou noggrant bland argumenten.

Guillou menar att politiker är för godhjärtade, godtrogna och okunniga för att se igenom Polisförbundets krav på ammunition med bättre stoppverkan än den vi hade tidigare. Han påpekar att den nuvarande ammunitionen orsakar dödsfall vid liknande träff där den gamla bara skulle skadat, vilket skulle vara orsaken till att fler människor dött efter polisskjutningar de senaste åren. Å andra sidan bortser han från att den gamla ammunitionen kunde tvinga en polis i nödvärnssituation att skjuta mot huvud i stället för ben.

Han sammanfattar sin ståndpunkt så här i artikeln:

-Den politiska frågan kan annars formuleras rakt och enkelt. Anser vi eller anser vi inte att polisfackets krav på bättre arbetsmiljö genom dödlig ammunition är värt några ­extra människoliv om året? Politik och ­pistolkulor hör ihop.

Guillou undviker nogsamt att nämna Polisförbundets krav på ickedödliga vapen till polisen, exempelvis elpistol, trots att Polisförbundet nämns i artikeln.

Han drar även parallellen med jakt, där han nog får anses vara en expert. Där har ju jägarna ammunition som påminner om Polisens för att det inte skall bli för många skadeskjutna älgar, påminner Guillou. Men vore det inte rimligare, i sammanhanget att jämföra med björnar eller vildsvin där säkert flera jägares liv räddats av ammunitionens stoppverkan. Jag har förståelse för att jägare, oavsett om de jagar för brödfödan, för nöjes skull eller blir attackerade i naturen,  särskilt vid jakt på björn eller vildsvin behöver ammunition som ger bästa möjliga stoppverkan.

Om poliser inte har detsamma, finns risken att ett antal poliser skulle dö i stället för de som attackerar poliser. Dessutom finns risken att poliser anpassar sin taktik på ett sätt som gör att gärningsmän inte blir stoppade innan de utför andra våldsbrott som drabbar utomstående. Så, när Guillou räknar människoliv, verkar bara vissa räknas.

Polisernas liv, kan ju stavas "arbetsmiljö" om man vill dölja vad det handlar om.

Tommy Hansson