Publicerat 2004-07-09 11:22Återigen har jag låtit mina känslor rusa iväg. Jag vill be Zorro om ursäkt för att jag misstolkade hans inlägg. En av mina svagheter är att jag reagerar snabbt och ibland så blir det fel. Min ursprungliga insändare handlade om problemet som vi har i näpot med personal som ofta tjänstgör ensamma på nätterna.

Sedan blev det en diskussion om att jag skulle lära mig slå hårdare och om hur vi hanterade situationen. Det var inte det jag ville diskutera. Jag blev irriterad och vräkte ur mig några saker som jag ångrar. Zorro har helt rätt i att jag vill ha bekräftelse. Jag har funderat mycket över det här ingripandet och frågat mig själv om vi kunde ha gjort något annorlunda. Naturligtvis så vill man höra om man gjort rätt eller fel, men det kanske jag är ensam om? Speciellt när jag inte ens är färdig polis, utan var under handledning.

Hur ska jag kunna utvecklas i min yrkesroll om jag inte får feedback på det jag gör? Tyvärr så nappade jag på kroken och gick i försvar, det skulle jag inte ha gjort. Jag hoppas att Zorro kan acceptera min ursäkt och min fräna ton. Det var inte så illa ment som det verkade. Men jag är fortfarande intresserad av att få ta del av andras erfarenheter. Det är väl så man lär sig?

Pernilla

Om red får tillåtas ha några synpunkter i den här diskussionen så blir det för det första att Pernilla har en öppen attityd. Hon vill utvecklas och komma vidare och det ger gott hopp om hennes fortsatta polisbana. För det andra är Zorro en skarp och kritisk iakttagare. Sådana vill vi ha fler av – inte färre – här på Blåljus.

-----------------------------------------

EN UTREDARE HÅLLER ETT FÖRHÖR VARANNAN DAG

I våras tog Blåljus upp de första redovisningarna från de grupper som på länspolismästarens uppdrag arbetar med utredningsverksamhet inom polisen i Stockholms län. Ett av deras resultat var att de funnit att en utredare i länet i genomsnitt håller ett förhör varannan dag. Den uppgiften kan inte ses enskilt utan måste förstås sättas in i ett större sammanhang. Men den är ändå i sig rätt sensationell. Märkligt nog väckte den föga uppmärksamhet. Det kanske var för jäktigt med annat i våras? Kanske är det mera tid för eftertanke nu?

Därför publicerar Blåljus för första gången intervjuer från grupperna i ett svep. Läs dem i ett sammanhang och fundera över dem. Här finns mycket att reflektera över. Det finns också all anledning att se fram emot analysen av gruppernas faktainhämtning.

PISKA ÄR INTE MODELLEN!

- I nuläget kan vi inte se att några dramatiska organisationsförändringar skulle kunna vara något sätt att nå målet fler lagförda . Inga fakta vi fått fram talar för det, säger Christian Agdur, Citypolisen, företrädare för en av de grupper som under våren arbetat med faktainsamling kring utredningsarbetet i Stockholms län.

De som väntat sig att gruppernas arbete till exempel skulle leda direkt till förslag om gigantiska distriktskriminaler eller en helt borttagen länskriminalpolis får alltså fortsätta att vänta. Undergrupperna som arbetar på länspolismästare Carin Götblads uppdrag är nu färdiga med faktainsamlingen. Nu går de vidare med analys och nästa skede blir att utarbeta förslag.

- Vi har fått fram att utredare i Stockholms län håller i genomsnitt ett förhör varannan dag. Samtidigt ska man minnas att utredare gör en hel del saker utöver förhör som inte sätter några direkta avtryck. Men uppgiften är ändå intressant. Vi har funnit att jämförbara grupper av utredare presterar väldigt olika. Även på individnivå finns så stora skillnader att det bör finnas utrymme för att höja effektiviteten totalt sett.

Christian är noga med att understryka att effektivitetsvinsterna inte hämtas hem med piska eller stora omorganisationer. Snarare sker det genom att på olika sätt skapa förutsättningar för ett effektivare utredningsarbete. Ledarskap är där en viktig faktor. Bra verktyg för uppföljning en annan. På detaljnivå kan till exempel metoder för att förkalla till förhör också betyda en del. Grupperna har bl a studerat en metod som tillämpas i Västerort. Målet är att den enskilde utredaren ska känna stadga, trivsel och arbetsglädje. Då kommer effektiviteten och fler kommer att bli lagförda.

- Vi ser ingen skillnad mellan Stockholms län, Skåne och Västra Götaland. Ärenden som leder fram till FU-protokoll ligger runt tio procent i de tre länen och det är siffror som förändrats mycket lite från 1999 fram till idag.

- Vi har funnit att de traditionella måttstockarna man haft för att mäta utredningsarbete – genomströmningshastigheter och balanser är dåliga. Vi måste i framtiden mäta med andra måttstockar.

Christian berättar också att inga fakta pekar mot att stora enheter ger bättre resultat i utredningsarbetet. Några undantag i det avseendet kan vara bedrägerier och it-brott.

Blåljus återkommer med rapporter från det här stora och viktiga arbetet med att genomlysa utredningsverksamheten inom polisen och Stockholms län i syfte att uppnå fler lagförda än i dag.

TIMMARNA EFTER ETT BROTT ÄR AVGÖRANDE

- Ni har rätt.

Så – sammanfattningsvis – reagerade krimchefer och fackliga företrädare på de fakta om kriminalutredningsarbetet i Stockholms län som två hårt arbetande grupper under Pia Sjunnegård och Christian Agdur tagit fram.

- Intresset var stort från krimchefer och fack, säger Pia till Blåljus. Det känns att vi är på rätt spår.

- De underströk att vi ska använda våra fakta för att utveckla verksamheten och inte för att bestraffa några. Vi har precis samma uppfattning, påpekar Christian. En pikant detalj i det här sammanhanget är att åklagarnas fack har motsatt sig att en motsvarande genomlysning på deras område går ner på individnivå. Det har inte polisfacket och därför kan vi vänta oss betydligt tydligare och mer användbara resultat – dock givetvis utan att någon individ utpekas.

- 14 procent av alla anmälningar är förlustanmälningar som polisen ställer upp och tar emot som ren service åt försäkringsbolagen. Kunde vi bli av med dem så kunde vi komma i balans med anmälningsupptagningarna, säger Pia Sjunnegård, polisrytteriet, som jobbat med faktainhämtning på länspolismästare Carin Götblads uppdrag. Dessa fakta ska sedan analyseras och analysen ska leda till förslag för att förbättra utredningsverksamheten i länet. En annan grupp under ledning av Christian Agdur har redan berättat om sina fakta i Blåljus.

- På polisstationerna tycker man allmänt att anmälningsupptagningen fungerar bra. På anmälningscentralen tycker man att man är för få. Slapp vi förlustanmälningarna skulle vi kunna klara av situationen.

- Vi har också funnit att stationsbefälens roll som förundersökningsledare måste renodlas. Idag har de alldeles för mycket annat att göra. Åtgärderna de första timmarna efter ett brott är avgörande för möjligheten att lagföra gärningsmän.

- När det gäller jourverksamheten pekar en del fakta mot större och färre enheter skulle ge bättre resultat. Jourenheterna är sinsemellan väldigt olika idag.

- Vi noterar att det bara är Norrmalmsstationen i City och Västerort som har verklig nattöppetfunktion. Vad betyder det för vår verksamhet? Vi ser också att det finns näpon som har i genomsnitt två besökare per dag ur allmänheten. Hur ska man se på deras öppethållande och de resurser det drar? Och hur mycket informerar vi allmänheten om vad vi faktiskt kan erbjuda? Vet folk t ex att alla våra blanketter finns tillgängliga på Internet, undrar Pia.

Hon pekar också på att domstols- och åklagarväsendena stor inför stora förändringar år 2007. Vi måste säkert göra en del justeringar i organisationen för att anpassa oss till dem.

Några exempel på fakta som Pias utredningsgrupp framhåller:

Frågar man medborgarna – vilket RPS gör med jämna mellanrum – så finner man att två procent av de tillfrågade prioriterade serviceverksamhet år 2003. Det medborgarna vill ha är insatser på fältet. Utryckningsverksamhet prioriterades av 48 procent. Nära 40 procent efterfrågade också spaning, narkotikaspaning, brottsförebyggande arbete och patrullering. I kön efter serviceverksamhet kom trafikövervakning och brottsutredning med 13 respektive 27 procent. Medborgarna fick i det här fallet ange tre områden som man efterfrågade mest.

Anmälningscentralen tar i genomsnitt emot 220 anmälningar per tio öppettimmar. Polismästardistriktens anmälningsmottagning varierar mellan 10 och 70 anmälningar per tio öppettimmar och distrikt.

Under de tre första månaderna 2004 upprättades 4290 anmälningar rörande snatteri. I 2228 av dessa fall var en polispatrull på plats. I 399 av fallen utnyttjade poliserna möjligheten att utfärda ordningsbot – en åtgärd som innebär att ärendet i princip är slutbehandlat inom polisen.

-----------------------------------------

För att ge även red utrymme för lite ledighet uppdateras Blåljus.nu var tredje dag från den 12 juni. I slutet av juli blir allt som vanligt igen. Red ber om överseende med åtgärden och hoppas på din förståelse, käre läsare.

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 9 juli 2004 kl 1030. Håll ut till den 12 juli. SKÖN FORTSÄTTNING PÅ SOMMAREN TILLÖNSKAS ALLA LÄSARE!

Den 10 juli 1086 – vågar man verkligen vara säker på datum? – dödades den danske kung Knut. Han blev senare känd som Knut den helige och firas denna dag. Knut är ett tidigt exempel på att kungar i Skandinavien inte kunde fara fram som de ville. Retar de upp folket för mycket går det illa. Knut ville hävda kronans intressen och för att göra det bröt han mot gamla lagar och sedvänjor. Det ledde till ett bondeuppror på Jylland och Knut dödades. Den 11 juli 1949 rundade fyrmastbarken Pamir Kap Horn som sista fraktförande segelfartyg någonsin. Hon tillhörde då den åländske redaren Gustaf Eriksson. Hon såldes senare till Tyskland och gick ett dystert öde till mötes. Som tyskt skolfartyg gick hon in i orkanen Carrie väster om Azorerna och förliste den 21 september 1957. Endast sex personer ur besättningen räddades. Den 12 juli 1918 såldes av misstag – eller möjligen fullt avsiktligt – cirka tusen vardera av frimärksvalören 55 öre ljusblå och 80 öre svart på postkontoret i Värnamo. De skulle bli paketporto efter en portohöjning. Nu blev höjningen större än väntat och märkena drogs tillbaka till Stockholm för att efter tidens sed övertryckas med en ny valör. Men som sagt – en liten upplaga såldes av någon eller några företagsamma personer i Värnamo och är idag rätt värdefulla.