Jag får inte ihop ekvationen

Inlägget nedan är en insändare. 

"Aldrig har så många påverkats samtidigt så mycket!

En orkan blåser genom polissverige. Så upplevs omorganisationen av många. Inga kommer att gå obemärkt ur det här. Det är ju det omorganisation står för. Att man ska förändra och förmodligen bli bättre. Hur gärna jag än vill så kan jag bara inte förstå hur?

Man nämner så ofta man kan att polisen kommer att komma närmare medborgarna. Frågan hur detta är möjligt har jag och flera med mig ställt till cheferna, men aldrig fått ett vettigt svar. Svaret är kanske att det faller på sin orimlighet att det helt enkelt är omöjligt. För hur kan man stänga igen stationer, centralisera och omstrukturera så att det blir flera mil längre för medborgare att ta sig till närmaste polisstation och sen i nästa mening berätta att vi kommer dem närmare. Inte vet jag, kanske är det bara jag som inte får ihop den ekvationen.

Att den här omorganisationen handlar mer om att spara in pengar än någonting annat är jag säker på. Och bråttom är det. Just i skrivande stund pågår klusterarbetet i ett rasande tempo. Det känns nästan som en skenande häst som aldrig kommer att hitta tillbaka till sitt stall. Många chefer, medarbetare och fackliga representanter sitter i möte efter möte och kommer fram till saker.  Det är inte vilka saker som helst utan det är saker som kommer påverka hela vår framtid. Varför i allsin dar är det så bråttom? Vi har vetat om den här omorganisationen länge och ändå kom inte arbetet på riktigt igång förrän i år. 

Den första oktober är datumet som gäller. Vad skulle hända om någon drar i nödbromsen? Stannar upp och börjar tänka igenom vilket som är det bästa sättet att göra det här på. Världen skull knappast gå under om vi inte hinner bli färdiga i tid. Det är vi nog alla säkra på! Det är trots allt allas vår framtid som dessa klustergrupper har i sina händer. Kanske vore det bättre att göra detta noggrant istället för att hasta igenom det. 

Orkanen kommer att blåsa. Människor kommer att påverkas och må dåligt över ovissheten. Ingen kommer att gå obemärkt ur det här. Mitt hopp står nu till högre makter. Att se till att det här löser sig på ett bra sätt för så många medarbetare som möjligt. Många därute tänker inte ”polis till varje pris” i dagens generation, som består av 80 och 90-talister till stor del. Annat var det förr. Utan många har redan börjat se sig om efter nya utmaningar. Den största farhågan i allt det här är att vi tappar medarbetare och kompetens. Några kommer av naturliga skäl lämna oss. Men det sista vi vill ha är en massflykt pågrund av att människor inte trivs.

Frågan vi ska ställa oss är vilka är svensk polis utan sina poliser?

//Therese Löthman, Värmdö polisens yttregrupp"

Blåljus kommentar: Vi har berört tänket i omorganisationen vid upptrepade tillfällen tidigare, och när det gäller nedläggning av lokala polisstationer finns det att läsa här.