Publicerat 2011-12-15 20:00

INLÄGGET

NEDAN ÄR EN

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

”Påverkan i kvinnoklubb

räddade polismästare?”

Stockholmspolisen är en massmedialt intressant myndighet som beskrivits som svår att styra. Utifrån detta påstående är det naturligt att höga polischefer ogärna vill att anställda vänder sig till massmedia för att påtala problem som kan finnas inom organisationen eftersom ett sådant förfarande riskerar att skada varumärket ”Stockholmspolisen”. Carin Götblads tid vid Stockholmspolisen har kantats av underlydande chefers olämpliga och ibland brottsliga handlande, nu senast polismästaren som kallade till sig en anställd för att ta reda på hur en viss uppgift nått massmedia. Vad den aktuelle polismästaren inte visste var att samtalet i hemlighet spelades in något som resulterade i att en förundersökning rörande grovt tjänstefel inleddes eftersom man kunde misstänka att ett brott mot grundlagen hade begåtts.

Två månader senare läggs förundersökningen ned efter beslut av Justitiekanslern (JK) Anna Skarhed. I anslutning till beslutet meddelas det också att de av utredningen påstådda repressalierna mot polismannen lämnas utan vidare åtgärd från JK:s sida, trots att det finns en möjlighet att också utom ramen för en förundersökning inleda en granskning av en myndighet.

Kan ha handlat lagstridigt

För den som följt ärendet och tagit del av vad som framkommit, kom det senare beslutet som en stor överraskning. I handlingarna som JK grundat sitt beslut på framgår det nämligen att myndigheten kan ha handlat lagstridigt vilket resulterat i att sanktionsmässiga konsekvenser, uppgifter som också indirekt bekräftas av den brottsmisstänkte polismästaren genom en ljudupptagning. Vid en objektiv bedömning av materialet som JK har haft att ta ställning till kan beslutet därför tyckas förvånande.

Om man däremot klär beslutet i de vänskapsrelationer som kan uppstå i slutna sällskap och i den benägenhet som kan finnas hos höga chefer att upprätthålla ett fläckfritt varumärke är beslutet inte längre lika förvånande.

Träffades dagen innan

Den brottsmisstänkte polismästarens närmaste chef Carin Götblad och JK Anna Skarhed, träffades på ett seminarium i riksdagen så sent som dagen innan det att beslutet meddelades.

Enligt grundlagen är varje svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter till media. Lagen syftar till att säkra ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning m.m. och den enskilde ska inte behöva frukta att bli föremål för repressalier från myndighetens sida.

Åtgärder som medför negativa konsekvenser för en offentligt anställd person och som grundar sig på medverkan i grundlagsskyddade medier har i princip ansetts otillåtna och kan resultera i fängelse. Sådana åtgärder är exempelvis avsked, uppsägning, disciplinpåföljd, fråntagande av arbetsuppgifter och utebliven löneförhöjning men också andra åtgärder med
mindre påtagliga konsekvenser såsom tillrättavisande utskällningar och utfrysning på arbetsplatsen.

Sociala sanktioner kraftfulla

Utvecklingen av repressalieförbudet har i hög grad grundats på insikten om att "sociala" sanktioner kan vara väl så kraftfulla i en myndighetskultur och negativt påverka medarbetarnas känsla av frihet att uttala sin mening. Enkelt uttryckt ska repressalieförbudet ge skydd åt en uppgiftslämnare som valt att framträda öppet med sina åsikter.

Så snart det finns anledning att anta att ett brott mot exempelvis  grundlagen skett ska en förundersökning inledas. Beviskravet ”anledning att anta” är det lägsta som förekommer i brottsmålsprocessen och dess innebörd är att det ska finnas någon konkret omständighet som gör det möjligt att börja utreda ett misstänkt brott. Tröskeln är således väldigt låg eftersom det räcker med att det ska föreligga en viss sannolikhet för att ett brott blivit begånget.

JK kan inleda initiativärende

Brottet behöver inte vara känt till alla sina detaljer och någon klar brottrubricering eller misstänkt person behöver heller inte finnas. Även om det inte finns misstanke om något brott kan JK, inom ramen för sin allmänna tillsynsverksamhet, inleda ett initiativärende för att granska hur en myndighets agerande har förhållit sig till grundläggande principer på tryck-, och yttrandefrihetens område.

Förutom att följa grundlagen och alla andra lagar ska all polispersonal, dvs. även chefer enligt polisförordningens bestämmelser uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Vid brott eller handlande i strid med polisförordningens bestämmelser är det i förekommande fall inte bara de allmänna domstolarna utan också Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen (PAN) som agerar.

Ett ärende på hela året

I PAN hanteras ärenden som rör anställda på de lägre skikten och tröskeln
in till PAN är förhållandevis låg, något som kommer ur myndigheternas
anmälningsskyldighet, vilket gör att det förutom traditionell brottslighet också behandlas ärenden som handlar om exempelvis slarv. Under 2010 hanterade PAN 107 ärenden. På de högre skikten, från polissekreterare och uppåt hamnar motsvarande ärenden hos Statens ansvarsnämnd (SAN). Hit är dock tröskeln högre vilket har att göra med att nämnden endast
tar upp ärenden på anmälan från anställningsmyndigheten, Riksdagens ombudsmän eller JK.

Under föregående år inkom ett polisiärt ärende från hela landet till SAN. Att Götblad i egenskap av högste företrädare för anställningsmyndigheten skulle anmäla polismästaren till SAN är föga troligt, även om den senares handlande tillsammans med de påstådda repressalierna är att betrakta som mycket klandervärda.

Högt ställda objektivitetskrav

Justitiekanslern (JK) är en myndighet under regeringen vars huvuduppgifter bland annat inbegriper att ha tillsyn över myndigheter och domstolar för regeringens räkning och att vara åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål. För att allmänheten ska ha förtroende för myndigheter och granskande organ är det viktigt att dess företrädare är opartiska och sakliga.

Även om det är viktigt också för andra jurister att agera på ett objektivt sätt, så är objektivitetskravet på en person som Justitiekanslern ännu högre ställt.

Den makt som Justitiekanslern utövar över myndigheter ställer ett särskilt krav på henne när det gäller uppträdandet i och utanför ämbetsmannarollen. I fallet med polismannen som blivit utsatt för repressalier har JK fattat beslut om att det inte fanns tillräckligt med underlag för att inleda en
närmare granskning, trots att följande omständigheter framgår i ärendet:

• Ett påstående från polismannen om att denne sedan han kritiskt börjat forska kring polisverksamheten (och media har uppmärksammat detta) blivit trakasserad och utsatt för repressalier

• En berättelse om att en planerad redovisning inför länspolismästarens ledningsgrupp ställts in sedan polismannen gjort ett mediauttalande. På den ljudinspelning som JK har tillgång till bekräftar den brottsmisstänkte polismästaren känslan om att det finns ett samband mellan dessa två händelser

• På samma ljudinspelning frågar polismannen om han på något sätt har drabbats av att ha  medverkat i media och polismästaren svarar då något i stil med att han skulle vara en hycklare om han sa något annat.

• En berättelse om hur en kollega överhört ett samtal mellan två chefer utifrån hans medverkan i media och samtalsämnet var om man "inte kunde komma åt NN genom att studera hans arbetstider och se om han gjort något fel".

• En berättelse om att polismannen i samband med ett internationellt uppdrag till skillnad från 40 andra kollegor i liknande situation, fråntogs sin polisiära utrustning. I anslutning till denna berättelse uttrycker polismannen en önskan om att en facklig företrädare som bevittnat detta ska höras med anledning av händelsen eftersom den går att sätta samman med ett  uttalande i media som gjorts.

Fackordföranden hördes inte

Varken fackordföranden som hade mer information rörande fråntagandet av utrustningen eller kollegan som överhört chefernas samtal har hörts i ärendet. Att beakta i sammanhanget är att JK precis som alla andra myndigheter ska agera utifrån egna initiativ och därtill kommer ett ansvar för att ett ärende blir ordentligt utrett.

Carin Götblad har fått åtskillig uppmärksamhet under sin tid i Stockholms län men i vår går hennes förordnande som länspolismästare ut. På fråga om vad hon anser sig själv vara mest nöjd med under den gångna nio åren som länspolismästare svarar Götblad som en av flera saker att hon har höjt andelen kvinnliga chefer från 14 till 28%.

Nätverket Hilda

Svaret är inte förvånande eftersom Götblad tillsammans med flera andra högt uppsatta kvinnliga jurister är medlemmar i nätverket Hilda. Hilda är inte vilken syförening som helst, utan ett ”nätverk för att stödja kvinnor i deras professionella utveckling inom advokatkåren och rättsväsendet”. Målet är att skapa förutsättningar för kvinnor att utvecklas i respektive yrke och därmed öka antalet kvinnliga chefer och delägare”, som programförklaringen lyder.

Övriga medlemmar i Hilda är 40 höga jurister: advokater, domare, åklagare, polischefer och generaldirektörer inom rättsväsendet, och bland de prominenta finns förutom Götblad också Norrorts polismästare Lena Frylemo och Justitiekanslern Anna Skarhed.

Nätverkets inflytande skadar

För snart ett år sedan var Hilda föremål för Riksrevisionens uppmärksamhet då det konstaterades att en majoritet av ledamöterna i den statliga nämnd som har till uppgift är att föreslå regeringen vem som ska utses till domare var medlemmar i Hilda. Detta ansågs särskilt anmärkningsvärt eftersom nämndens protokollsrutiner var så hemliga att ledamöternas värderingar av kandidaternas meriter inte går att kontrollera i efterhand. Inte bara
Riksrevisionen utan också praktiskt verksamma jurister, journalister och politiker gjorde bedömningen, att nätverkets inflytande skadade förtroendet för domarnämnden.

Men  Justitiekansler Anna Skarhed, som är rättssystemets högsta granskare, avfärdade utan vidare resonemang kritiken. I en intervju i Dagens Juridik den 3 september 2010 säger hon, att frågan ”inte är något att diskutera”. ”Min uppfattning är helt klart att den frågan är en ickefråga”.

Medlemskap har mötts av kritik

Intressant i sammanhanget är att ett helt annat förhållningssätt intogs av tidigare JK Hans Regner i ett beslut daterat den 7 maj 1998 då frågan rörde om det var acceptabelt för domare med flera att vara medlemmar i Rotary och liknande sällskap. Mot Skarheds uttalande ska uppmärksammas att objektivitetskravet fått en framträdande plats i grundlagen vilket tydligt visar på att det anses ha en stor betydelse i vårt samhälle.

Skarheds medlemskap i Hilda har också mötts av kritik ibland från bland andra riksdagsledarmötena Maria Abrahamsson och Elisabeth Svantesson. Kritiken har stannat vid att det finns en risk för att en förtroendeskada ska kunna uppstå. Som alla förstår så här långt av texten så är det enormt viktigt att kunna känna tilltro till JK eftersom ämbetet är en grundbult i rättsstaten.

”Armlängds avstånd till alla som granskas”

En av JK:s uppgifter är som tidigare sagts att bedriva tillsyn över myndigheter och domstolar för regeringens räkning. JK har mandatet att värna integriteten och yttrandefriheten samt rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. Att då vara med i samma förening som vissa chefer och anställda för de myndigheter man är satt att granska är enligt Svantesson mening ”helt uppåt väggarna”. Hon menar vidare att det är en självklarhet att JK måste hålla minst en armslängds avstånd från alla som ska granskas av ämbetet.

Tidigare kritik har stannat vid att det funnits en överhängande risk för förtroendeskada, men i och med att Anna Skarhed beslutar om att förundersökningen ska läggas ned och att de misstänkta repressalierna inte ska utredas eller granskas närmare övergår risken i starka misstankar om en faktisk skada som tar sin utgångspunkt i bristande objektivitet. Beslutet kan uppfattas ligga helt i linje med Carin Götblads intressen eftersom hon är angelägen om att hålla varumärket Stockholmspolisen fläckfritt, låt vara att det förekommer repressalier som verktyg för att hålla de anställda borta från media. Sammantaget är det rimligt att väcka frågan om inte såväl Carin Götblads, Anna Skarheds och det kvinnliga nätverket Hildas förtroende är förbrukat.

Anonym Pa