Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2012-12-20 21:20
Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.
Den blev ännu värre än man kunde väntat, justitieminister Beatrice Asks presentation av tankar kring den nya polisutbildningen. Hon tar ifrån oss högskoleutbildningen och därmed den oerhört viktiga möjligheten till forskning. En polis som vill utnyttja sitt erfarenhetskapital måste ta en annan akademisk examen för att vara forskningsbehörig.
Därmed bäddar Beatrice Ask för en fortsättning på den verklighetsfrämmande och stundtals rent bisarra framtoningen på polisforskningen (undantaget Holgersson, förstås, som vet vad han forskar och skriver om). Vem kan bättre leverera konkreta problemställningar för forskningen än den som själv mött dem i levande livet?
Om polisforskningen ska få någon form av gensvar inom yrket krävs det att de som levererar kritiska forskningsresultat inte kan viftas bort med att vederbörande inte har minsta praktisk erfarenhet av det som beskrivs. Mycket av polisforskningen idag (utom Holgersson och några få till) präglas av närmast total brist på inlevelse i yrkets problem, utmaningar och faror.
Varför gör hon så? Säkert har hon tagit starkt intryck av högröstade Moderater som uttalat att man inte behöver högskoleutbildning för att släpa fyllon. Det är dels ett uttryck för den nedlåtenhet mot ”vanligt folk i praktiska yrken” som alltför ofta följer med den moderata partibeckningen.
Dels är det en skrämmande okunskap om polisyrket att säga så. Polisjobbet är tidvis extremt komplicerat och gynnas absolut av den källkritik, breda utblick, förmåga att se frågor ur många olika vinklar och de fördjupade kunskaper på viktiga områden som följer av akademiska studier.
De här Moderaternas förolämpande uttalanden om poliser är på samma nivå som om någon skulle hävda att riksdagsledamöter inte skulle ha nytta av akademiska examina – de ska ju bara trycka på knappar.
Tvärtom! De folkvalda behöver breda och fördjupade kunskaper för att kunna ta det ansvar som folket givit dem. Sådana har saknats i frågan om polisutbildningen.
Attityden som präglar Beatrice Asks budskap i den här frågan präglas också av den Moderata avogheten mot facket. Det är ingen stor hemlighet att hon och andra ledande partikamrater är mycket irriterade på Polisförbundets styrka, sammanhållning och tydliga besked i viktiga frågor.
Beatrice Ask vill också dela ut polismans befogenheter till alla som hör av sig och erbjuder spetskompetens i utbyte. Blåljus har skrivit mycket och bra om det här och jag ska inte upprepa de argumenten. Utom ett. Det behövs skolade och erfarna poliser för att rätt och hederligt förvalta våldsmonopolet.
När jag började blev jag rädd och kallsvettig de första gångerna jag mötte motstånd. Det är naturligt att reagera så. En vanlig, hygglig människa är i grunden helt främmande inför våld. Jag hade kunnat göra oöverlagda och skadliga ingripanden om jag inte haft äldre kolleger runt mig som styrde upp situationen och såg till att den slutade med ett minimum av våld (eller helst noll).
Nu vill Beatrice Ask dela ut pistol och handfängsel till akademiker som aldrig mött en polisiär verklighet. Det är inte värst begåvat. Men det är framförallt inte humant och tryggt i ett samhälle som vill berömma sig av att reagera balanserat, inkännande och säkert på alla former av avvikelser, anser eder
Bosse
INLÄGGEN
NEDAN ÄR
INSÄNDARE:
Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.
”Nu vill Beatrice Ask dela ut pistol
och handfängsel till akademiker”
Den blev ännu värre än man kunde väntat, justitieminister Beatrice Asks presentation av tankar kring den nya polisutbildningen. Hon tar ifrån oss högskoleutbildningen och därmed den oerhört viktiga möjligheten till forskning. En polis som vill utnyttja sitt erfarenhetskapital måste ta en annan akademisk examen för att vara forskningsbehörig.
Därmed bäddar Beatrice Ask för en fortsättning på den verklighetsfrämmande och stundtals rent bisarra framtoningen på polisforskningen (undantaget Holgersson, förstås, som vet vad han forskar och skriver om). Vem kan bättre leverera konkreta problemställningar för forskningen än den som själv mött dem i levande livet?
Om polisforskningen ska få någon form av gensvar inom yrket krävs det att de som levererar kritiska forskningsresultat inte kan viftas bort med att vederbörande inte har minsta praktisk erfarenhet av det som beskrivs. Mycket av polisforskningen idag (utom Holgersson och några få till) präglas av närmast total brist på inlevelse i yrkets problem, utmaningar och faror.
Varför gör hon så? Säkert har hon tagit starkt intryck av högröstade Moderater som uttalat att man inte behöver högskoleutbildning för att släpa fyllon. Det är dels ett uttryck för den nedlåtenhet mot ”vanligt folk i praktiska yrken” som alltför ofta följer med den moderata partibeckningen.
Dels är det en skrämmande okunskap om polisyrket att säga så. Polisjobbet är tidvis extremt komplicerat och gynnas absolut av den källkritik, breda utblick, förmåga att se frågor ur många olika vinklar och de fördjupade kunskaper på viktiga områden som följer av akademiska studier.
De här Moderaternas förolämpande uttalanden om poliser är på samma nivå som om någon skulle hävda att riksdagsledamöter inte skulle ha nytta av akademiska examina – de ska ju bara trycka på knappar.
Tvärtom! De folkvalda behöver breda och fördjupade kunskaper för att kunna ta det ansvar som folket givit dem. Sådana har saknats i frågan om polisutbildningen.
Attityden som präglar Beatrice Asks budskap i den här frågan präglas också av den Moderata avogheten mot facket. Det är ingen stor hemlighet att hon och andra ledande partikamrater är mycket irriterade på Polisförbundets styrka, sammanhållning och tydliga besked i viktiga frågor.
Beatrice Ask vill också dela ut polismans befogenheter till alla som hör av sig och erbjuder spetskompetens i utbyte. Blåljus har skrivit mycket och bra om det här och jag ska inte upprepa de argumenten. Utom ett. Det behövs skolade och erfarna poliser för att rätt och hederligt förvalta våldsmonopolet.
När jag började blev jag rädd och kallsvettig de första gångerna jag mötte motstånd. Det är naturligt att reagera så. En vanlig, hygglig människa är i grunden helt främmande inför våld. Jag hade kunnat göra oöverlagda och skadliga ingripanden om jag inte haft äldre kolleger runt mig som styrde upp situationen och såg till att den slutade med ett minimum av våld (eller helst noll).
Nu vill Beatrice Ask dela ut pistol och handfängsel till akademiker som aldrig mött en polisiär verklighet. Det är inte värst begåvat. Men det är framförallt inte humant och tryggt i ett samhälle som vill berömma sig av att reagera balanserat, inkännande och säkert på alla former av avvikelser, anser eder
Bosse
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september