Insändare från Stockholmskonstapel

Dags för en analys av läget med andra ord. Jag har ingen inblick i hur fackets förtroendevalda sköter sina åtaganden. Jag utgår ifrån att de är duktiga och gör sitt jobb efter bästa förmåga. Jag kan dock konstatera att poliser är en yrkesgrupp som haft bland de lägsta löneutvecklingarna de senaste åren. Det presenterade i en undersökning i våras. Vidare fick vi som arbetar skift HÖGRE arbetstid och lägre OB ersättningar när pensionsavtalet förhandlades fram. Tvärt emot all forskning om skadan att jobba treskift. Detta måste vara unikt i svenskt arbetsliv.

OK, här har vi en organisation som åker på däng av arbetsgivaren gång på gång, vi har inga stridsåtgärder att ta till, nästan ingen polis slutar och på varje plats som polisskolan erbjuder står det 10 stycken på kö. Drömläge för arbetsgivaren?

"Det kokar i leden" säger Lena Nitz. Ja det kanske det gör men hur ska man fånga upp den frustrationen och göra den till något konstruktivt. Jag läste att några kollegor hade stått och blinkat med blåljusen vid Götaplatsen. - Där fick dom, RPS! Jag förstår frustrationen när det är det enda medlet att kanalisera sin ilska mot avtalet. RPS förhandlare måste le lite förläget.
" -Det är ju nästan synd om dom" kanske de tänker.

Hur ser framtiden ut då? Säkert som amen i kyrkan kommer nästa revisionsförhandlingar dra ut i evighet och sluta med att arbetsgivaren får som de ville. Vad skulle kunna ändra på det?

Jag tycker att Polisförbundet måste ta sig en rejäl funderare på hur vi ska kunna nå framgångar i kommande förhandlingar. 15.000 NU tiden är för längesedan borta. Det är andra tider nu och en helt annan anda hos arbetsgivaren. Kanske har Polisförbundet varit dåliga på att inse det. Om inte det här förhandlingstekniken fungerar på arbetsgivaren så måste man sätta sig ner och tänka i nya banor. Hur blev det fel och hur gör vi för att de ska bli rätt?

Stockholms konstapeln

Blåljus kommentar: Jag kan försäkra att Polisförbundet inte heller är nöjda med förhandlingsresultatet. Vi vet vad kollegorna tycker. Vi kommer inte att ge oss. Vi kommer att synas och höras. Till sist får vi som vi vill.

Tommy Hansson