Publicerat 2010-04-15 21:30

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för
publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.


SVAR

om nedrivna

debattinlägg

Förrförra torsdagen skrev en insändarförfattare på Blåljus att utskrivna debattinlägg från Blåljus rivits ner från polisstationens anslagstavlor och efterfrågade polisfackets roll i detta. På grund av omständigheter vi tyvärr inte kunnat råda över kommer svaret lite sent men här är det nu:

”Bad föreningen

ta ned inläggen”

Hej

Det som skrivs på Blåljus är debattinlägg och hör hemma på ett debattforum. Debattartiklarna från Blåljus satt på arbetsgivarens anslagstavlor. Arbetsgivaren meddelade att de sett informationen och bad polisföreningen att ta ned den för att inte en enskild arbetsledare skulle behöva göra det. Detta har hänt flera gånger, inte minst inför protesterna mot ATA 2008. Arbetsgivaren har en mycket ambitiös kommunikationspolicy om var och hur man får informera i Norrort. Vad vi från fackets sida undersökt är upplevda svårigheter att ta sig in på www.blaljus.nu via internet-uppkopplingen på arbetsstationerna. Man skall självklart kunna informera sig via internet även på jobbet. Jag vet ej i skrivande stund om det fortfarande är problem.

När det gäller information om vad som är sant om arbetstidsförläggning och placeringar, eller om du har åsikter om detta, prata med ditt arbetsplatsombud och alternativt din
LSG-representant. Det går naturligtvis alltid bra att ringa mig.

Med vänlig hälsning

Fredrik Pahlberg
ordförande i polisföreningen i Norrort
tfn 0739-404250

”Glöm inte bort att vi är

en förbundsminoritet”

Vi är fortfarande en minoritet. Jag hoppas, kära kamrater i förbundsområde Stockholms län, att ni inte tycker att jag underskattar er fattningsförmåga genom det påståendet. I så fall beklagar jag men tyvärr måste det här sägas – vi är fortfarande en minoritet. Det verkar som innebörden av detta faktum förbleknat sedan representantskapet i Piteå. Här anslog övriga landet tillsynes försonliga tongångar bland annat genom att påstå att det inte var tal om att ta ifrån någon lön eller löneutveckling. Det handlade bara om att, med på okänt sätt framtrollade medel, utjämna påstått oskäliga löneskillnader. Stockholms ombud gick med på den skrivningen och medverkade till att ge sken av enighet och invagga oss Stockholmspoliser i falsk säkerhet.

Verkligheten var förstås en annan som det skulle visa sig. I en cirkulärinsändare (styrd upprepning av samma formuleringar) som ordförandena i nordliga förbundsområden under hösten och vintern lyckats få införd i en rad lokaltidningar framgår det tydligt att dessa företrädare syftar till omfördelning av lönemedel. Det betyder, för att uttrycka det brutalt, att ta lönemedel från de påstått högavlönade Stockholmspoliserna och styra dessa mot de påstått fattiga landsortskollegernas plånböcker. I insändarna betonas åter att levnadsomkostnader inte är saklig grund för löneskillnader.

Det sistnämnda är värt en rad. Har vi våra löner som ett uttryck för vår arbetsgivares uppfattning av värdet av våra insatser? Eller har vi dem till att leva på och ge våra barn en bra uppväxt? Svaret ger sig självt. Vi ska kunna leva på våra löner. Att påstå något annat är att föra debatten till nya lågvattenmärken.

Men det är det vi ska vara beredda på att möta när det blir skarpt läge på Polisförbundets representantskap i slutet av september. Där kommer slaget om polislönerna att stå, var så säkra på det. I det tysta har det jobbats hårt ute i landet på att resa barrikader. Och i oktober kan vi stå med skägget i brevlådan om vi inte vaknar nu.

Det knepiga är nämligen att vi är en väldigt framgångsrik minoritet. Det sätt vi behandlats i Polisförbundet på senare år har stärkt vår sammanhållning  och det har arbetsgivaren fått känna av (minns samlingen utanför Polishuset 1 oktober!). Vi har en genomtänkt och grundligt förankrad taktik och med den som stöd når våra skickliga förhandlare goda resultat för oss. Det är klart att det sticker i ögonen här och där. Man vill helt enkelt ta ifrån oss de framgångar vi jobbat så hårt för.

I det läget uppstår frågan vad vi kan göra åt den saken. Sedan många år tillbaka är det i Polisförbundet så att rösträkning är kung. Det har vi Stockholmspoliser fått uppleva på representantskap efter representantskap. Begrepp som solidaritet, gemenskap och sammanhållning har inte medvind inom Polisförbundet. Erfarenheten har i stället visat att där sätter sig majoriteten tungt och utan minsta samvetsförebråelser på minoriteten.

Och minoriteten, kära Stockholmskolleger, det är vi.

Framhåller än en gång eder

Bosse