Publicerat 2012-10-25 21:00INLÄGGEN
NEDAN ÄR
INSÄNDARE:
Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.Mattias Holm skrev en
insändare tidigare i Blåljus.
Svar till Mattias Holms insändare ”Kommer jag bidra till min lönedumpning med avgiften till förbundet?”:
"Egoism är ett gift för
lojalitet och medkänsla"
Trots att frågan inte är riktad till mig tänkte jag ändå ta tillfället i akt att delge några reflektioner kring Mattias Holms insändare. Det finns en grundläggande idé med ett fackförbund som handlar om insikten att man tillsammans kan nå gemensamma framgångar. Den fackliga insikten är en insikt om att man gemensamt långsiktigt når längre om man har förmåga att hålla ihop.
Man kan säga att det handlar om ett slags oskrivet kontrakt med en överenskommelse om att arbeta tillsammans och för varandra. Kontraktet är baserat på sammanhållning, på kollegialitet och på omtanke mellan arbetskamrater. Om det fackliga projektet ska nå framgång så måste vi använda hela vår potential, alla måste dra åt samma håll samtidigt! Det innebär att man ibland måste stå tillbaka för att arbetskamrater någon annanstans där man jobbar kan ha en helt ohållbar situation. Men det innebär också att kunna känna sig trygg i att andra står upp för den som fått stå tillbaka. Det är så man tillsammans sätter press och det är så man når framgång långsiktigt.
Egoism är ett gift för hela denna idé som är så starkt förknippad med lojalitet och medkänsla. Splittring i fraktioner för kortsiktiga vinster är skadligt för en rörelse vars främsta egenskap är dess antal, det faktum att vi är många.Du uttrycker nu farhågor kring att det denna gång skulle kunna vara någon annan än du som får mest hjälp i lönefrågan. Du reflekterar dock inte alls över att någon annan än du och dina ”storstadskollegor” skulle kunna vara i starkt behov av den hjälpen.
Nu lugnar genast Andreas Strand dig, och försäkrar stolt, att han minsann varit med och tillsett att skillnaderna mellan Sveriges poliser nu ska öka ytterligare, och att ”storstadspoliser” ännu en gång ska premieras.
”Kommer jag att finansiera min egen lönedumpning genom medlemsavgiften i Polisförbundet?” löd din fråga till Andreas Strand. Jag antar att du menar ”kommer andra att ha en bättre löneutveckling på min bekostnad och sponsrar jag det synsättet genom mitt medlemskap i Polisförbundet?” Har du tänkt på att dina arbetskamrater i mindre förbundsområden kan känna på just det sättet? Det är nämligen inte ”storstadspoliser” som fått stå tillbaka och det kommer de inte att göra denna gång heller.
Tror du att ökade skillnader mellan människor i vårt fackförbund kommer att gynna sammanhållningen? Kommer ökade skillnader mellan Sveriges poliser att förbättra vår förmåga att dra åt samma håll? Det är nämligen ett litet fackförbund som vårt helt beroende av. Ett synsätt som bygger på att Polisförbundet, som organiserar drygt 20 000 medlemmar, skulle få mer inflytande och nå större framgång genom splittring, kan bara beskrivas som närmast naivt. Tror du att IF Metall, som organiserar 350 000 medlemmar, skulle lyckas bättre om de delade upp sig i 35 olika fackförbund?
Jag vill se oss som ett förbund, där kollegialiteten inte upphör vid gränsen till förbundsområde Stockholm. Facket ska vara en rörelse för alla medlemmar, det ska inte finnas ”kelgrisar eller styvbarn”. Då måste alla också känna att de har en plats och att vi står upp för alla polisers rätt till en rimlig lön och anständiga villkor. Ett fackförbunds kultur definieras av det sätt på vilket man tar hand om de svagaste!
Kristoffer Malm Förbundsområde Östergötland
BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack, Kristoffer, för ditt inlägg. Det här tycks handla om minst tre saker.
Nummer ett: facklig solidaritet och kollegial sammanhållning. Du uttrycker det mycket väl och jag gissar att en stor majoritet av kollegerna i Stockholms län är beredda att skriva under på det du framför där.
Nummer två: lönekampen. Återigen en gissning, men jag tror få storstadspoliser missunnar kolleger i resten av landet löneökningar. Vi är loket, vi drar och att ni hänger på och tjänar på det är både rätt och önskvärt.
Nummer tre: vem ska betala? Det är här det tråkigt nog skär sig. Som sagt – att kämpa för löneökningar med friska pengar som statsmakten förmås skjuta till är helt OK. Men att föra kampen så att pengarna ska tas från andra kolleger – det funkar inte. Det var ett hårt tryck på representantskapet från ombud utanför storstäderna att RALS-resultatet i framtiden ska komma ut i kronor och ören och inte i procent. Mycket kort och förenklat innebär det att man tar av storstädernas löneutrymme och delar ut det i resten av landet. Att ett sådant agerande från ombuden utanför storstäderna får mothugg, det kan inte förvåna dig. Det är ju inte precis ”att hålla ihop”.
Blåljus har beskrivit systemet lite mer detaljerat i ett par artiklar nyligen. I den här veckans uppdatering av Blåljus
ger också Andreas Strand sin syn på den här frågan. Andreas
svarar också Mattias Holm om detta i ett tidigare Blåljus.CC
Blåljus artikel
ett.
Blåljus artikel
två.
PS Möjligen, Kristoffer, talar vi om något som kommer att förändras fortare än vi anar. Vem vet vad den stora omorganisationen till en myndighet kan föra med sig? Mycket kan hända.CC
BYTE AV UTBILDNINGSPLATS:Erbjuder Växjö
Önskar Stockholm
Hej, jag heter Robin och har precis fått det otroligt glädjande beskedet att jag har blivit antagen till polisutbildningen med start i januari 2013. Jag är antagen till utbildningen i Växjö men skulle av flera olika skäl behöva byta med någon som fått en plats i Stockholm. Jag har ringt runt till RPS, Linnéuniversitet i Växjö och även fått tala med en person som har hand om utbildningen i Stockholm. Jag fick då höra att eventuella byten sker direkt mellan eleverna. Jag blev tipsad om att skriva en tråd här på blåljus.nu för att kolla om det är någon som läser detta eller känner till någon som fått en plats i Stockholm men som lika gärna, eller hellre vill studera i Växjö. Tacksam för svar! Det går att nå mig med ett e-brev till Blåljus
redaktion.
Med vänlig hälsning
Robin Holmkvist
BLÅLJUS KOMMENTAR: Blåljus tar normalt inte in personliga annonser. Gjorde vi det skulle det sannolikt svälla över alla gränser och vår tid räcker inte till för ett sådant engagemang. Men här är vi beredda att göra ett undantag – på vilket sätt skulle Robin annars få tag i någon att byta med, kan man undra? Innan man börjat finns ju normalt inget nätverk.CC