Publicerat 2010-11-04 20:00

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

"Var är alla poliser?

Jag har svaret!"

Politiker tycks på senare tid vilja göra sig roliga genom att fråga var alla poliser som anställts de senaste åren håller hus. De har då aldrig sett några varken ute på stan eller i någon utredningsstol.
Jag har svaret!

De lagar mat åt frihetsberövade på Söderorts polisstation (förra torsdagens Blåljus) eller kör frihetsberövade många mil dagligen i utryckningsbil mellan arrest och utredare i Östergötland (olika media). Det är bara några alldeles färska exempel. Det finns många andra. Gör som jag och skriv gärna hit till Blåljus och berätta om tokigheterna. Allmänheten måste få veta!

Problemet stavas ekonomi. Det finns inte pengar att anställa civilanställda med en utbildningsnivå som passar de här uppdragen. Istället sätter myndigheterna in poliser som med sin tvååriga utbildning är tänkta för betydligt mer avancerade uppdrag. Att det är ett våldsamt slöseri med pengar och resurser bekymrar inte ledningarna på myndigheterna.
Dessutom ödelägger det ambitioner och arbetsvilja hos de oftast unga poliserna som har sett fram emot att få möta verkliga utmaningar efter åren på skolbänken.

Justitieministern hare sagt att det är viktigt att poliser trivs på jobbet så att de gör god nytta för allmänheten. Hur mycket trivsel uppstår av att packa upp färdigmat och mikra den pass efter pass?

Kanske svensk ekonomi är så usel att vi måste ha det så? Må så vara men det vore ärligt om politikerna då kunde sluta att spydigt fråga var alla poliser håller hus. Ni vet nog innerst inne var skon klämmer och ni är bara ute efter att ta billiga poäng.

Daniel

"Det handlar

om chefen"

Vad händer med NMI-talen frågades det i Blåljus häromsistens? Är det så att om de är bra så solar sig cheferna i glansen, är de dåliga så hamnar de i stora arkivet och man försöker bara glömma dem?

Vi har några enheter i Stockholms län som sticker ut ordentligt och en av dem är min egen. NMI-siffrorna är bedrövliga och det är inte svårt att se problemet. Det handlar om chefen som på olika sätt inte klarar att ha en vettig och sansad relation med personalen.

Hos oss skrev facket internt om de dåliga NMI-siffrorna och blev genast uppkallade till chefen och utskällda. Jag kan då inte mycket om chefsteorier men en del har man förstås läst och hört. Och det här beteendet verkar vara precis mot allt som lärs ut.

Vad jag kan fatta skulle en god chef ha gått ner till facklokalen och sagt något i stil med att det här med NMI-siffrorna är ett problem vi har. Skulle vi inte kunna sätta oss ner och ta ett rejält snack om saken och se om vi inte tillsammans skulle kunna komma på några lösningar? Jag är helt öppen för förslag. Jag vill ju bara att distriktet ska funka och det vill nog ni också.
Facket skulle väl ha tappat hakan totalt i början men sedan hade det säkert blivit både förändring och utveckling. Om båda haft samma inställning att ge och ta. Men det blev som sagt utskällning i stället. Och då är det klart att det är som det är.

Det läskiga är att ledningen i Polishuset inne i Stockholm måste ha väldigt väl reda på varför vissa enheter har låga NMI-tal. Om inte enheten bor i en lusig rivningsbarack så blir det bara chefen kvar som möjlig orsak.

Men cheferna sitter kvar. För ledningen i myndigheten är det viktigare att hålla cheferna om ryggen än att personalen mår bra. Alltså sitter de här dåliga och kontraproduktiva cheferna kvar år ut och år in. Varför då ta upp personalens tid med dessa NMI-undersökningar? Varför?

Inget hopp, södra länsdelen (gissa var!?)