Publicerat 2013-03-25 11:00

Insändare

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

Se upp PA - dags för splittring

 

Polisassistent: Men varför fick han 1230 och jag 1150? Vad är det jag inte gjort tillräckligt bra?

Närmsta chef: Ja du, det är svårt att förklara. Bedömningen är subjektiv och livet är ju inte alltid rättvist.

 

När detta skrivs pågår den individuella lönesättningen av polisassistenter i Stockholms län för fullt. Somliga kommer att bli bedömda som högpresterande, kanske blir någon bedömd såsom lågpresterande men de allra flesta av oss kommer att hamna i spannet normal. Vi har presterat enligt förväntningar.

 

Det nyckeltal som presenterats av arbetsgivare och fack är 1250 kronor /pa. Detta innebär med andra ord att löneutrymmet är antalet pa X 1250 kronor. Detta gäller dock inte alla. Har du arbetat i ett (1) år som färdig pa blir din nya lön 21900. Har du jobbat i två (2) år blir den 22200. De som fyller tre, fyra och fem år kommer att få en lönökning någonstans mellan 1050 - 1400 kronor. Vad de får beror på hur väl de uppfyllt lönekriterierna.

 

 När jag läser lönekriterierna tänker jag att dessa kriterier kan vändas, vridas och tolkas hur som helst. Och det gör de säkert också. Om man ens på en av alla polisstationer lyckas enas om vad  det innebär att "fatta rätt beslut och dra rätt slutsatser" så skulle jag bli imponerad. Det kan sägas att enbart på den polisstation där jag arbetar finns, med detta system, minst sju (7) lönesättande chefer.

 

Såväl arbetsgivare som fack är överens om att detta är den väg vi skall vandra. Andreas Strand (förhandlingsansvarig i Förbundsområde Stockholm, facket i Stockholm alltså) säger i en intervju publicerad på blaljus.nu att han är nöjd över att " vi tillsammans med myndigheten nu slutit ett kollektivavtal som gör att de närmaste arbetsledarna får ett mycket större inflytande över lönesättningen. Det är något som tidigare har efterfrågats av både medarbetare och lönesättande arbetsledare,". Jag är själv fackligt aktiv, sedan fyra (4) år tillbaka är jag ordförande för den fackliga sektionen i Skärholmen, och jag frågar mig vilka medarbetare det är som efterfrågat splittring, påtvingad och orättvis differentiering mellan löntagarna. Jag har i alla fall inte hört dessa bönerop efter individuell lön. Snarare har jag upplevt det som att polisassistenterna önskat ha kvar det tidigare systemet, det med fasta nivåer.

 

För i ärlighetens namn. Hur kan någon, ens det bästa yttre befälet eller gruppchefen, motivera och rättfärdiga att en medarbetare skall ha 1150 kronor i lön och hans bordsgranne/radiobilskollega 1230? Alla har vi olika kvalitéer och egenskaper som vi nyttjar i vår profession. Att då, över 80 kronor i månaden, stämpla någon och få denne att känna sig mindre duktig, att denne gör ett sämre jobb än kollegan, kan ha förödande konsekvenser gällande arbetstrivsel, motivation och i slutändan, det som arbetsgivaren värnar mest om, produktionen.

 

Nej kollegor, vårt arbete är mångfasetterat, komplicerat och lämpar sig inte för denna typ av lönesättningssystem. Det finns dessutom många olika sätt att lösa våra arbetsuppgifter på. Vår viktiga laganda, att göra jobbet tillsammans blir lidande genom att arbetsgivaren, på ett osakligt sätt, pekar ut den ena som sämre än den andre. Osakligt på grund av det jag skrev tidigare, att vårt arbete är oerhört svårbedömt och svårmätt.

 

Avslutningsvis vill jag uppmuntra er som läser detta att kontakta era fackliga förtroendevalda och säga er mening i frågan. Detta gäller såväl den som håller i lönesamtalet (jag vet att många av er inte tycker att detta är ett bra system) och den som blir bedömd. Det är vi som är facket, det är vi som skall styra dess väg och just nu är vi inne på en som leder till osämja och splittring.

 

Vänligen

Christoffer Hjälmroth

Stockholm/Söderort/Skärholmen

 

PS Ett tidigare inlägg i debatten om individuell lön gällande pa från 2010 DS

 

Svar från Andreas Strand och förbundsområdesstyrelsen:

 

Hej Christoffer!

 

Jag och förbundsområdesstyrelsen delar dina synpunkter. Jag håller även fast vid min kommentar rörande att det är bra att närmaste chef/arbetsledare får ett större inflytande över lönesättningen vilket jag kommer att utveckla här nedan.

 

Förhandlingsnivåer och spelregler.

Jag brukar likna en lönerörelse som vilket ALGA-spel som helst utifrån den liknelsen att det finns vissa spelregler att följa. Vissa spel har få regler och andra har en hel bok att rätta sig efter. En lönerörelse eller RALS[1] som det heter har många bestämmelser att följa.

 

RALS-förhandlingar kan man likna med ett tredimensionellt spel där spelet eller förhandlingen börjar på central nivå[2] mellan OFR[3] som Polisförbundet tillhör och Arbetsgivarverket. Dessa parter ska komma överens om bland annat löneökningsutrymmet samt hur lång avtalsperioden ska vara. Många förknippar RALS-förhandlingar som enbart en lönefråga men alla våra förmåner och avtal kan också omförhandlas. De centrala parterna bestämmer även andra spelregler som de andra förhandlingsnivåerna har att rätta sig efter när de förhandlar. En sådan viktig överenskommelse som de centrala parterna har kommit överens om finns i § 5 i det centrala RALS-avtalet. Där framgår det att lönerna ska vara individuella och differentierade om inte parterna bestämmer något annat.

 

Polisförbundet är ett av 14 fackförbund som ingår i OFR. Redan på den centrala nivån har alltså fack och arbetsgivare bestämt att lönen ska vara individuell och differentierad om inte parterna kommer överens om annat. Att lönen ska vara individuell har framgått i de centrala avtalen under i alla fall de senast 15 åren. Eftersom vår arbetsgivare tidigare inte var intresserad av att lönesätta individen på nuvarande sätt innan RALS:en 2007-2010 var det inget problem. Det som är anmärkningsvärt är att de centrala parterna i nuvarande RALS:en gjorde tillägget att lönen inte bara ska vara individuell utan lade till att den nu också ska vara differentierad. Eftersom vi har en arbetsgivare i vår myndighet som numera driver frågan om individuell lön sitter de med trumf på handen redan innan vi påbörjat förhandlingarna. Jag kan förstå att arbetsgivarverket vill ha det på det viset men varför de fackliga organisationerna redan på central nivån ska bestämma hur vi inom respektive förbund ska hantera lönesättningen är för mig en gåta.

 

När de centrala parterna väl har kommit överens och slutit ett kollektivavtal går förhandlingsnivån till lokal nivå. På lokal nivå förhandlar Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Dessa har då att följa de spelregler som de centrala parterna har satt upp. De ska även där komma överens om många andra avtalsfrågor t.ex. antalet semesterdagar och  ATA/Polis mm. De lokala parterna har också möjlighet att lägga till fler spelregler som vi på lokal-lokal nivå har att följa.

 

När väl de lokala parterna kommit överens och slutit ett kollektivavtal är det vår tur här i Stockholm att börja förhandla. På lokal-lokal nivå förhandlar vi i förbundsområdesstyrelsen med polismyndigheten i Stockholms län. Om parterna, oavsett förhandlingsnivå, inte kommer överens kopplas medlare in. En medlares uppgift är just att få parterna att komma överens. Misslyckas medlarna på central nivå kan t.ex. OFR t.ex. varsla om strejk. I och med att de centrala parterna sluter kollektivavtal skriver även facket under på att det råder fredsplikt. Det innebär att om vi inte kommer överens med vår arbetsgivare då bestämmer en av parterna utsedd opartisk ordförande. Om vi t.ex. hävdar att lönen inte ska vara individuell och differentierad kommer den opartiska ordföranden att gå igenom spelreglarna och konstatera att vår arbetsgivare har rätt utifrån de spelregler centrala parter satt upp. Hamnar vi i en lönenämnd där den opartiska ordförande bestämmer hur löneökningsutrymmet ska fördelas finns risken att vår yrkande av polisassistenternas löneutvecklingen inte prioriteras på samma sätt. En annan risk är att lönespridningen för polisassistenterna skulle kunna blir större.

 

Förbundsområdesstyrelsens avväganden i

nuvarande RALS-förhandlingarna.

För att säkerställa att vi i förbundsområdesstyrelsen gör rätt prioriteringar och avvägningar i RALS-förhandlingarna stämmer vi kontinuerligt av med framförallt vårt lönenätverk. Lönenätverket är representerat av varje polisförening i länet. Utöver förankringar i lönenätverk stämmer vi av förhandlingsläget med föreningsordförandena. Även tidigare bifallna motioner som kan ha bäring på dessa förhandlingar tas i beaktande.

 

Under lönerörelsen 2007-2010 tillämpades, för första gången, individuell lönesättning i Polismyndigheten i Stockholms län, I tidigare RALS:er var vi som parter i Stockholm överens om att inte lönesätta individen utan istället lönesätta de anställda framförallt beroende på deras anställningstid. I och med att vår arbetsgivare ändrat uppfattning och sedan 2007 vill lönesätta individen i kombination med de spelregler som finns har vi ett bekymmersamt förhandlingsläge. Förbundsområdesstyrelsen försöker dock minimera inslaget av individuell lönesättning för främst PA-kollektivet. Även rikspolischefen har sagt att en nyanställd polis behöver minst fem års tjänst för att fullt ut kunna hantera vårt komplexa arbete. Man ska dock vara på det klara med att det även inom PA-kollektivet finns de som vill ha individuell lön och de är ofta ganska tongivande.

 

Idag kan det för icke arbetsledande inspektörer skilja som mest 1 500 kronor mellan den som fått det högst löneutfallet i förhållande till den som fått en normal löneutveckling. Både under RALS 2007-2010 och RALS 2010-2012 har vi partsgemensamt skickat ut enkäter till de anställda i polismyndigheten i Stockholms län. Svarsfrekvensen var väldigt lågt, ca 50  procent, men en knapp majoritet utryckte ändå en vilja av att man var nöjd med nuvarande individuella lönesättning. Med tanke på bland annat den låga svarsfrekvensen tar inte förbundsområdesstyrelen det för intäkt att det är medlemmarnas vilja utan sanningen är väl den att vi i förbundsområdesstyrelsen faktiskt inte vet vad våra medlemmar tycker i denna fråga. Jag återkommer senare hur vi har hanterat frågan.

 

Det som också framkom i de utvärderingar som gjorts är att våra medlemmar anser att framförallt kvalitén på lönesamtalen varit bristfällig. Ofta har våra medlemmar fått höra av närmsta chef/arbetsledare att de inte har haft någon påverkan av löneutfallet utan att någon chef högre upp i hierarkin redan bestämt utfallet. Inte helt ovanligt har även våra medlemmar fått höra av närmsta chefen/arbetsledaren att utfallet skulle ha blivit annorlunda om de fått bestämma. Även våra chefer/arbetsledare har fört fram behovet av att deras inflytande ökar.

 

En konsekvens av det kollektivavtal som nu har slutits är just det att den närmsta chefen/arbetsledaren fått det inflytande över lönesättningen som efterfrågats. Med det utökade inflytande följer även ansvaret för att lönesättningen blir så korrekt som möjligt. Lönesättande chefer/arbetsledare har dock inte helt fria tyglar. Vi som parter har bestämt lägsta och högsta löneutfall inom respektive bedömning utifrån lönekriterierna.

 

Om vi ska fortsätta ha individuell lönesättning genom lönesamtal/lönesättande samtal är det förbundsområdesstyrelsens uppfattning att det är den närmsta chef/arbetsledare som bäst kan bedöma våra medlemmar och därigenom ska ha både inflytande och ansvaret för lönesättningen.

 

Framtiden

Vi inom förbundsområde Stockholm har ställt oss frågan på vems uppdrag och med vilket mandat förbundsstyrelsen sagt att vi inom polisförbundet ska tillämpa individuell lönesättning genom lönesamtal eller lönesättande samtal. Ingen har i alla fall från central eller lokal nivå ställt den frågan till våra medlemmar.

 

Eftersom vi som arbetar fackligt inte vet vad våra medlemmar egentligen tycker i denna fråga skrev förbundsområdesstyrelsen en motion till polisförbundets högsta beslutande organ, representantskapet, där vi uppmanade förbundsstyrelsen att ta reda på vad våra medlemmar vill. Motionen vann bifall och förbundsstyrelsen har nu uppdraget att ta reda på vad våra medlemmar tycker. Först när vi vet resultatet kan vi eventuellt påbörja arbetet med att skapa förändrade spelregler. Att få till stånd en förändring av spelreglerna kommer att bli svårt då det finns en stor majoritet inom OFR som vill tillämpa individuell och differentierad lönesättning. Fram till dess att vi vet försöker förbundsområdesstyrelsen minimera löne-skillnaderna mellan de som får en normal löneutveckling kontra de som får en hög.

 

Sammanfattning

Både du och jag, Christoffer, har fått våra medlemmars förtroende att driva de fackliga frågorna framåt. Oavsett vad du och jag tycker i en enskild fråga är det viktigaste för oss att verkligen få veta vad våra medlemmar tycker. Som jag har försökt att redogöra för räcker det inte att vi får klarhet i vad våra medlemmar tycker om individuell lönesättning genom lönesamtal eller lönesättande samtal i förbundsområde Stockholm utan frågan måste ställas till samtliga medlemmar inom Polisförbundet. Först när vi vet det kan förbundsstyrelsen försöka ändra spelreglerna på central nivå. Fram till dess måste vi i förbundsområde Stockholm förhandla utifrån dagens spelregler. Min kommentar på Blåljus angående att det är bra att närmaste chef/arbetsledare får ett större inflytande över lönesättningen ska ses utifrån det perspektivet.

 

Personlig reflektion

En personlig reflektion är att verksamhetens resultat bygger på att vi poliser tillsammans gör ett bra arbete med betoning på just vi tillsammans. Arbetsgivaren driver på att lönen, arbetstidsförläggningen mm hela tiden ska utgå från individen resultat och individens personliga önskemål i förhållande till verksamhetens krav. Arbetsgivaren för in individuella resultatkrav (s.k. pinnjakten) och individuella uppföljningssamtal. Signalsystemet till våra medlemmar blir tydligt. Det viktigaste är att framhäva sig själv som individ i förhållande till arbetsgruppen/turlaget. Jag är inte alls säker på att det blir bättre verksamhetsresultat eller arbetsmiljö när arbetsgivaren främjar individen så hårt i en verksamhet som är så beroende på att vi alla hjälps åt och drar åt samma håll.

 

Vänligen!

Andreas Strand

Förhandlingsansvarig