Publicerat 2013-01-31 20:30

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE

 

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

 

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

 

Forum

föll bort

 

Forum för insändare ramlade bort då moderniseringen av Blåljus hemsida genomfördes. Till vi löst den frågan är du välkommen att skicka ditt inlägg via epost. Denna läses bara av ansvarige utgivaren så du kan vara trygg i förvissningen att din identitet är skyddad om du väljer att skriva under signatur.

 

 

 

Nyöppnad Norrortsarrest

60 punkter måste redan åtgärdas

Intagna körs 50 meter i bil

 

Norrort har öppnat sin arrest igen efter att den har varit stängd i fyra månader. Då hantverkarna var klara med sitt och det var slutbesiktat började dock problemen.

 

Arresten öppnade den 17 januari och snart märkte personalen att arresten var långt ifrån färdig att tas i drift. Bland annat hade man glömt att beställa nya stolar så personalen fick gå ner i "soprummet" och hämta uttjänta stolar för att ha någonstans att sitta. Datorer stod lösa och långa kablar hängde här och var. Den kulvert som förbinder arresten med Sollentuna häktet fick stängas på grund av att kablar var frilagda i taket. Nu får man istället köra bil med de som ska häktas, en stäcka på ca 50 meter.

 

Knappt en vecka efter öppnandet gjorde man en ny besiktning. Man kom nu fram till att över 60 (sextio!!!) punkter måste åtgärdas för att det ska bli en säker och funktionsduglig arbetsplats. Under tiden är arresten öppen som vanligt, naturligtvis.

 

Detta torde vara något av ett svårslaget rekord i okunskap hur en arrest fungerar och man får hoppas att inte samma personer har hand om ombyggnaden av Västerorts arrest som pågår nu.

 

Norrortskonstapeln

 

 

 

SVAR

 

I förra Blåljus invände signaturen"Pernilla" mot "Bosses" åsikt att polisyrket är extremt komplicerat. Bosse ger sin slutkommentar i ämnet.

 

 

Inte anställd att hantera

livsfarliga situationer

 

Jag undrar om det bara är en tillfällighet att jag som anser att polisyrket är extremt komplicerat är kvar i jobbet utan en tanke på att sluta. Pernilla däremot som inte tycker yrket är värst komplicerat alls tycks ha prövat flera jobb sedan hon slutade som polis.

 

Det här är kanske inte saker man snackar om i utryckningsbilen varje pass men de gånger jag tagit upp ämnet har jag fått starka reaktioner.  En kollega tyckte att pressen var för stor – han gick mycket omkring och grubblade över om det skulle hända något som han inte klarade av. Han har numera ett bra jobb på ett försäkringsbolag.

 

De andra hade rätt samstämmiga uppfattningar. De ansåg att den verkliga utmaningen i yrket var just detta att sekundsnabbt ställas inför situationer där beslut eller handlingar kan bli livsavgörande. Backa är otänkbart – beslut och eventuell handling det enda som gäller. Ungefär så känner jag själv.

 

Jag respekterar helt Pernillas uppfattning att det finns andra yrken där man måste reagera sekundsnabbt och göra rätt – annars katastrof. Tunneltågförare är troligen ett bra exempel på ett sådant yrke. Stort ansvar för massor av människor och betydande ekonomiska värden följer också med där. Det finns naturligtvis andra exempel också.

 

Men skillnaden torde väl vara att tunneltågföraren inte blivit anställd med uttrycklig uppgift att hantera sådana situationer. Som regel uppstår de inte heller som en följd av störda människors handlingar som i sig innebär ett överhängande livsfarligt hot mot föraren eller andra människor som denne har ansvar för.

 

Det enda vettiga och normala att göra inför ett livsfarligt hot är att fly. Lyckligtvis reagerar en majoritet av människor just så. Poliser har som bekant inte den utvägen utom möjligen i de undantagsfall då inga andra intressen är hotade av faran. I just den omständigheten finns den enorma och fascinerande utmaningen inbyggd.

 

Jag måste nog vidhålla att polisyrket är extremt komplicerat.

 

Och så det här med en akademisk utbildning. Jag ska inte tjata om mina argument. Men de förhållningssätt som man får med sig efter akademiska studier skulle med säkerhet bidra till att göra polisyrket betydligt mindre komplicerat för den som har en sådana med sig. Du som läser det här – roa dig med att se dig om på din enhet och iaktta de kolleger som du vet har akademiska studier bakom sig. Annorlunda skulle jag tro? Med detta känner jag att jag avslutar debatten om akademiseringen för min del.

 

Till ”Rävungen” kan jag bara säga – dina erfarenheter rörande A- och B-lag inom det militära är mycket intressanta. Jag har viss erfarenhet från engelsk polis där den typen av problem finns. Skulle det gå så väl att polisutbildningen i Sverige blir akademisk är det en stor uppgift för polisfacket att hålla ögonen på och motarbeta sådana tendenser. De nya akademiska poliserna skulle inte bli duktigare än sina äldre, erfarna kolleger. Däremot skulle de bli annorlunda, gissar eder

 

Bosse

(själv inte akademiker!)