Publicerat 2015-04-08 09:20

Ingen hjälteinsats - Det är mitt jobb!

Med de orden avslutar Anna-Lena Mann sin krönika i GT, som handlar om vilka attityder som poliser i Sverige möts av. Hon beskriver hur trött hon är på att mötas av idéer som att hon skulle vara en sadist, mördare eller våldsfixerad, bara för att hon är polis.

Hon kopplar det till debatten om polisers deltagande i sociala media, som kritiserats från flera håll för att ge en glättig och förljugen bild av polisers vardag. För mycket hjälpande, barn och hundar, och för lite polisbrutalitet, typ. Det har tillochmed gått så långt att en PR-byrå uppmanar till bojkott när Polismyndigheten inhandlat konsulttjänster...

Anna-Lena avslutar sin läsvärda text:

"Vi ska självklart granskas noggrant och kritiskt, men att förutsätta att svensk polis ljuger, slåss och medvetet i smyg går in för att göra livet surt för alla som kommer i dess väg är inte annat än osanning.

Det är inte ett kall för mig att vara polis. Det är inte heller för lönen, arbetstiderna eller för att i vissa fall kunna överträda hastighetsgränserna eller tvingas att bruka våld.

För mig är det ett arbete som gör att jag känner att jag inte bara sitter på den där ädlare delen och klagar på att världen är på väg utför, att kriminaliteten ökar och att tjuvar och våldsverkare får härja fritt.

Jag vill försöka förhindra att människor beter sig som kräk mot varandra eller försöker hitta alla kryphål för största möjliga egoistiska vinning på andras bekostnad. Att hjälpa och ställa tillrätta. För att få ett rättvisare och bättre samhälle.

Det är ingen hjälteinsats, det är mitt jobb. En mer nyanserad, objektiv och rättvis syn på det vore ibland önskvärt."

En annan som skriver på samma tema, är Reine på Huddingepolisens FB, ett annat av polisens "hemliga vapen", prisbelönt dessutom!

Han skriver öppenhjärtigt:

Att berätta om det vi gör dåligt...

För någon vecka sedan läste jag om att vi inom Polisen använder sociala medier i PR-syfte, och att vi lyfter fram saker som vi gör bra. Att vi ofta visar bilder på söta hundvalpar, berättar om rådiga ingripanden och solskenshistorier. Sällan eller aldrig om demonstranten som blivit illa behandlad, eller om ingripandet som gick dåligt.

Det ligger naturligtvis väldigt mycket sanning i det hela. Det är väl heller inget direkt avslöjande, för när jag tänker efter så kan jag inte komma på någon yrkesgrupp som i sin verksamhet mest tar upp sina tillkortakommanden och misstag. Rätta mig om jag har fel.

Nu bedriver vi inte vilken verksamhet som helst - vi ska granskas av media och allmänhet. Vi ska ha ögonen på oss och vi ska framför allt lära oss av de misstag vi emellanåt gör. Det vi kan önska är lite mer nyans i kritiken, och en större förståelse för hur komplext vårt yrke många gånger kan vara.

Vår närvaro i sociala medier är ett sätt att ge den möjligheten. Ställ frågor och kom med kritik. Men låt oss också svara och förklara. Att diskutera kring händelsetyper eller olika varianter av ingripanden i stort möter sällan några hinder. Jag är övertygad om att den dialogen ger bättre förståelse, och ett större förtroende.

Till sist... För att ge lite motvikt i vår rapportering om alla bra saker vi gör; häromdagen knycklade vår befälsbuss till en trafikskylt i ett läge där det var bråttom. Nu vet ni (för er som inte redan visste) att vi är enkla människor som begår misstag och gör fel emellanåt.