Ilska och frustration i Västerort

Det jäser av ilska och frustration på utryckningen i Västerort, speciellt i samband med det gnetstopp som nu pågår och som efter beslut av IG-kollegorna kommer att fortsätta fram tills manifestationen den 24/8. Det mesta är riktat mot arbetsgivaren, men en hel del är också arga och besvikna på Polisförbundet eftersom man inte har tagit ställning i frågan.

Personligen tycker jag det är naturligt att facket inte har gått ut och uppmanat medlemmar att delta i gnetstoppet, dels eftersom det drabbar enskilda kollegor och dels då det har ytterst tveksam effekt (istället för att gnetpassen täcks av kollegor som vill jobba övertid så täcks de nu av inkommenderade kollegor som tvingas jobba när de inte vill), men jag förstår att otydligheten i frågan ger upphov till kritik. Facket har i samband med de här diskussionerna också fått generell och kraftfull kritik. Man anses i allmänhet göra för lite för att stå upp för personalen. En kollega skriver ”Det enda som är värre än höga förväntningar som inte infrias är väl låga förväntningar som gör det”.

Så varför utlöser frågan om gnetstoppet ett så brett missnöje med facket? Det var ju trots allt länge sedan Polisförbundet var så aktivt, så synligt och så kampvilligt som nu. Man har med framgångsrikt kampanjande gjort frågan om polisens usla löner känd i stora delar av samhället. Man lyckades komma ifrån ett pinsamt skambud ifrån RPS sida i vintras till ett bud där kampanjmålet att ingen polis skulle tjäna under 25 000 skulle vara uppfyllt under avtalsperioden, vilket i förlängningen skulle ha gett alla poliser en markant bättre löneutveckling. Medlemmarna måste väl ändå förstå att det knappast kan läggas Polisförbundet till last att Arbetsgivarverket (med all sannolikhet styrda av Regeringen) satte stopp för överenskommelsen med löjliga svepskäl?

Jag tror att det finns två anledningar till missnöjet. En är historisk och svår att göra något åt. Karlséns namn dyker upp som en svordom. Även facket lokalt har gjort bort sig ibland. Jag blev själv så arg att jag kokade när man hade satt en godkäntstämpel på den helt vansinniga PKC-kommenderingen till Norrtälje. Man har ibland brustit i att ta tillvara de nyaste (och svagaste) medlemmarnas intressen. Jag var den ende i Västerort som tyckte att alla borde dela solidariskt på arrestkommenderingen. Det rör sig dock om enskilda misstag, en del av dem av företrädare som inte har något med dagens Polisförbund att göra. Och ju närmare man kommer de förtroendevalda i både förbundsområde Stockholm och i den nationella förbundsstyrelsen, desto tydligare är det hur hårt de sliter för medlemmarnas skull.

Det är lätt att vara missnöjd på avstånd, men mycket svårare när man blir insatt i hur mycket kvalificerat arbete som sker under svåra förutsättningar inom Polisförbundet. De som tycker att det inte duger är själva mer än välkomna att engagera sig. Alla behövs, och nya idéer och perspektiv är alltid välkomna. Att det skulle vara lågt i tak inom facket kan jag dessutom kraftigt dementera, både jag, Peppe Larsson, och ett antal andra individer som stundtals har varit öppet och kraftigt kritiska har bjudits in att bidra till det fackliga arbetet på olika sätt.

Det finns dock en del saker som alla vi som företräder facket behöver bli bättre på, och det handlar om något så grundläggande som samverkan med medlemmarna. Här är gnetstoppet ett bra exempel på att vi faktiskt har misslyckats i flera led. Dels så har responsen ifrån oss fackliga varit passiv och otydlig. Förhandlingschefen Björn Kellert har skrivit ett internt mail i vilket det framgår att facket uttrycker förståelse för att medlemmar organiserar gnetstopp, men där man varken tar ställning för eller emot. Spridningen på det beskedet har också varit undermålig, och jag som lokalt facklig visste inte om den nationella linjen, vilket så klart delvis är mitt eget fel då jag inte hade ställt frågan. När den här sortens aktioner dras igång så MÅSTE facket snabbt ta ett tydligt beslut och sedan kommunicera ut det på ett sätt som ingen kan missa. Det lyckades man med vad gäller manifestationen där man parkerade bilar på lokala torg, den stöddes helhjärtat av facket. Även vad gäller massjukskrivningarna var man ute snabbt och tydligt, men då med motsatt besked. Men vad gäller gnetstoppet har vi mest suttit på läktaren.

Att det överhuvudtaget dyker upp initiativ ifrån enskilda medlemmar är oundvikligt, men att de får så stort genomslag även när facket är passiva eller rent negativa till det som föreslås är dessutom ett tecken på att det finns ett missnöje i kåren som vi inte har lyckats möta och ge ventiler för. Hade Polisförbundet erbjudit medlemmarna konkreta sätt att samlas kring och visa sin frustration så hade inte det vacuum där den sortens idéer frodas funnits.

Manifestationen den 24/8 är ett klockrent exempel på att ge medlemmarna den möjligheten, men de senaste diskussionerna i Västerort visar att det inte räcker. Vi behöver fler idéer. Och vi behöver se till att facket och de arga och frustrerade medlemmarna slår sina kloka huvuden ihop och drar åt samma håll. Med enskilda medlemmars driv, kraft och kreativitet och fackets möjlighet att se ett bredare perspektiv, ha koll på lagstiftning, koordinera, etc, så borde de åtgärder som vidtas ha potential att både fånga upp frustrationen i kåren och sätta press på arbetsgivaren utan att det blir splittring i leden eller att enskilda kollegor kommer i kläm.

Jag hoppas att vi alla kommer att ses den 24/8 i Kungsträdgården, och gärna med släkt och vänner i släptåg, men just nu behöver vi prata om hur vi kan ge konstruktiva ventiler för den frustration som håller på att koka över i bland annat Västerort fram tills dess. Förslag, någon?

Slutligen ett antal korta tillägg:

Ett sätt som alla direkt kan gå in och visa sitt missnöje med är att skriva under det upprop som Facebooksidan ”25 000 kronor för Poliser”har lagt upp. 

Ilskan i Västerort höll av ytterst förklarliga skäl på att explodera när det spreds att en kollega hade beordrats att jobba kvar ett dagpass direkt efter att ha fullgjort ett nattpass. Uppgifterna går isär om vad som egentligen hände. Hur som helst, om något sådant skulle ske, ta genast kontakt med ert HSO. Det går att sätta skyddsstopp på en individ som på grund av trötthet inte är lämplig att jobba.

Om ni i semestertider, och speciellt då där det råder gnetstopp, beordras att jobba på dagar i anslutning till er semester, eller på annat sätt utnyttjas ännu mer oskäligt än vad ni är vana vid, kontakta ert lokala fack. De kan om inte annat ta reda på om det sätt ni beordrats jobba på strider mot gällande avtal eller ej.

En del av ilskan mot facket beror tydligen på att man har ”sålt” olika former av tillägg, exempelvis instruktörstillägget. Att sälja tillfälliga tillägg för att få in mer pengar i lönepotten där de (till skillnad ifrån tilläggen) blir kvar och bidrar till att den totala summa lönemedel på vilken nästa läneförhöjning grundas har varit en medveten taktik som har möjliggjort för Stockholm att bibehålla pa-trappan trots att det egentligen inte har funnits tillräckligt med pengar för att finansiera den. Hade inte våra förhandlare trixat på det sättet hade vår lön legat ytterligare några tusen lägre, vilket är fallet i en del andra delar av landet. Det kan vara bra att veta. Om man för övrigt är arg över något som facket sägs vara skyldiga till, så kan jag rekommendera att vända sig till en facklig företrädare för att ställa frågor. Allt som oftast finns svar som man inte känner till.

Martin Marmgren