Publicerat 2012-09-27 20:00

Erling Staxäng, Johan Svanestrand och Peppe Larsson ledde ett seminarium som tog upp frågan hur Polisförbundet kan ta tillvara det stora engagemang, och ibland ilska som många medlemmar känner.

Erling inledde med att beskriva den energi, engagemang och vilja att förändra som han möter bland unga medlemmar i Polisförbundet. Frågan är om Polisförbundet är med i matchen eller utanför? Mycket av idéer och debatt förs på nya medier som Facebook och liknande fora. Är Polisförbundet bäst på att skapa och fånga engagemanget?

UMF har exempelvis fångat engagemang från kanske femtusen poliser, varav flertalet är medlemmar i Polisförbundet. Ibland drar debatterna iväg, med felaktiga och antifackliga uppgifter. Det har varit en medveten strategi på forumet att ha väldigt högt i tak. Då har olika fackliga företrädare förtjänstfullt gått in och lämnat sakuppgifter eller bemött olika påståenden. Erling presenterade Polisförbundets vision: En stark och modern organisation som är anpassad för att lösa sina uppgifter, har hög delaktighet samt utvecklad för att ta tillvara medlemmars engagemang och kompetens.

Vad är det som skapar fackligt intresse?

Johan Svanestrand berättade om sitt arbete, No More Peanuts, Uppdrag FS, #kallafötter, Ledarinstitutet – föreläsning ”Fånga engagemanget”
Det hela började med att Johan och hans kollegor kände Ilska över att nyblivna poliser i Stockholm måste oroa sig varje dag, över att inte kunna betala räkningarna på grund av den usla ingångslönen. Det kan nämnas att Johan själv är inspektör, och har ett bättre löneläge än de flesta på utryckningsenheten.

En idé i fikarummet på Södermalm ledde till att en facebookgrupp skapades, “if you pay peanuts you get monkees”… Det växte och efter några veckor var det tretusen inbjudna till manifestationer på minst fem olika platser i Sverige, under parollen "No more peanuts". Det innebar en del praktiska arrangemang, som demonstrationstillstånd, att förbereda arbetsförmedlingen på anstormningen mm, aktionen gav ett relativt stort genomslag i media och får betraktas som lyckad med hänsyn till den begränsade resurs som gruppen hade.

Efter aktionen, fick Johan i uppdrag av Polisförbundet, att sätta ihop en grupp om intern och extern information.  Han vände sig till sina facebookvänner, och det blev en grupp på tio personer. I gruppen fanns kollegan Therese, som är kollega från Kiruna.  Hon berättade att poliserna i Kiruna endast får sommarkängor från Polismyndigheten. Johan, som av Polismyndigheten i Stockholm försetts med både sommar- och vinterkängor, förstod problemet. Hans första idé var att skicka sina vinterkängor till någon frysande kollega i Kiruna. Men det stötte på patrull, eftersom de sannolikt var Polismyndighetens egendom. I stället föddes idén att köpa ullstrumpor till kollegorna i Norrbotten.

Poliser förstår polisers problem

Johan startade ett facebookupprop och fick snabbt ihop några tusen kronor. Det räckte bra till en lämpligt stor kartong med ullstrumpor. Det gav ett bra genomslag massmedialt, det togs bilder både när lådan postades till de frysande kollegorna, och när Therese hämtade ut lådan från Posten. Det blev en press på ledningen i Norrbotten, att ordna riktiga vinterkängor till norrlandskollegorna. Kort efter aktionen beslutade Polismyndigheten i Norrbotten att införskaffa vinterkängor till den yttre personalen. Aktionen visade på solidaritet poliser emellan, när polisledningen inte förstår polisers villkor, gör kollegorna det.

Efter dessa aktioner har Johan även kontaktats av Ledarinstitutet för att lämna information till dem om hur man kan fånga gruppers ideella engagemang på det här nya sättet. (Det kan nämnas, att Johan under dessa kampanjer arbetat vidare som polis, facklig förtroendeman och även som huvudskyddsombud. Han har bland annat hunnit med att stoppa vapenhanteringen i Citys reception, Det skyddsstoppet skedde precis innan ett vådaskott brann av i Falköpingspolisens reception, det gäller så klart även att ha timing…red anm)

Peter Larsson, som tjänstgör i Borås, uppmanade alla fackliga företrädare att dela med sig av sina fackliga erfarenheter till de som är yngre.

Missnöje ledde till fackligt engagemang

Peppe, som han kallas, funderade för något år sedan på att gå ur polisfacket. Han tyckte att det mesta blev sämre – facket misslyckades i flera frågor. Men så blev han engagerad i No Moore Peanuts, i VG, och fick sedan ingå i Polisförbundets utvecklingsgrupp. För första gången kände han sig hörd, sedd och bekräftad. Då kände han att han ville engagera sig fackligt. Valberedningen hade ett annat förslag, men han blev föreslagen på årsmötet som en tilläggsnominering.

Peppe hade många åsikter om verksamheten, så han bokade möte med RPC. Inget telefonmöte som RPC ville först, utan IRL. Peppe och Rikspolischefen såg samma problem och möjligheter, men det är länspolismästarnas ansvar att genomföra menade Rikspolischefen. Vid ett senare möte med länspolismästaren, menade han att det är Rikspolischefens ansvar. Frågan blir då, vem ljuger… Kan Peppe komma till Rikspolischefen med sina synpunkter, borde samma krav kunna ställas på alla chefer.

Stolt facklig företrädare

Peppe känner nu att han är en stolt polis, men ännu stoltare facklig företrädare. Det är medlemmarna som röstat fram honom som facklig företrädare, det ger honom en stolthet och styrka som överträffar det mesta.

Blåljus kommentar: Det Erling, Johan och Peppe berättar om visar hur viktigt det är att Polisförbundet följer med medlemmarna till de fora där de finns och träffas. När spontana aktioner dyker upp, måste facket så långt det är möjligt med hänsyn taget till fredsplikt mm, följa dessa och ta tillvara de idéer som de unga oftast ytterst engagerade medlemmarna har. Allt fackligt engagemang kommer ursprungligen ur ett missnöje. Det gäller att facket blir det naturliga forumet för att få förbättringar till stånd, och att vi undviker strukturer och former som hindrar de yngre medlemmarna att känna att det är de som är polisfacket. De fackliga företrädarna har bara fått uppdraget att framföra medlemmarnas synpunkter.

Att just Peppe och Johan, bjudits in till Representantskapet, ser vi som ett lovande tecken på att Polisförbundet är öppet för nya friska idéer och metoder. Det har kanske inte alltid varit på det sättet.

TH