Hur slår besparingarna?

Ekonomiska besparingar och omorganisation är en mycket olycklig kombination. Det lägger med stor risk grunden till att arbetsgivaren inte får med sig personalen in i den nya organisationen en polismyndighet 2015.

Polisen omorganiseras från 21  myndigheter till en myndighet 1 januari 2015. Rikspolischefen för den nationella polismyndigheten 2015 ska ärva en verksamhet med en ekonomi i balans, det vill säga utan något budgetunderskott i de idag existerande myndigheterna. De flesta myndigheter dras idag med budgetunderskott i varierande storlekar. Ytterst ansvarig för genomförandet av omorganisationen är Thomas Rolén. I hans uppdrag ingår det inte att se till lokalt arbetssätt eller rationaliseringskrav. Det innebär att genomförandekommittén kan fatta beslut som inte tar hänsyn till att de flesta myndigheterna måste vidta budgetsaneringar samtidigt som tagna omorganiseringsbeslut ska genomdrivas. Omorganisation kostar pengar.  Matematiken kan lätt skära sig, enligt mina simpla beräkningar.

Över till Stockholmsperspektivet. Med ett ekonomiskt underskott, måste budgetbesparingar genomföras hos oss. Det åläggs oss uppifrån. Punkt. Arbetsgivarens förslag till omedelbara besparingsåtgärder har i veckan riskbedömts partsgemensamt av arbetsgivare och skyddsorganisation. Skyddsorganisationens roll i arbetet är inte att bestämma vilka åtgärder arbetstagarna anser är relevanta eller ej. Den frågan driver den fackliga organisationen. Vår roll är att bedöma om de åtgärder som föreslås riskerar leda till ohälsa och olycksfall. Där risk föreligger måste allvarligheten bedömas samt avgöras om åtgärder ska/kan vidtas omedelbart för att minska dessa till acceptabel nivå. Åtgärder som inte kan vidtas direkt ska sättas upp i en handlingsplan för senare åtgärd. Verksamhetsbeslut som kan leda till allvarlig risk för ohälsa och olycksfall ska inte genomföras innan arbetsmiljöriskerna är åtgärdade.  

Det är en tung läsning att se vilka åtgärder arbetsgivaren föreslår. Samtidigt ligger många förslag på en så pass abstrakt nivå, att det inte går att bedöma allvarlighetsgraden på riskerna utan mer konkret underlag. Jag ger ett exempel: Civil personal ska förslagsvis, med några få undantag, inte återbesättas. För att bedöma konsekvenserna av denna åtgärd behöver vi veta, vilka verksamheter kommer att tappa civil personal? Vilka civila tjänster ska inte återbesättas? Vilka åtgärder kommer att vidtas med anledning av svinnet? Kommer någon passexpedition att stängas ned? Eller kommer den att besättas av poliser? Från vilken verksamhet tas dessa poliser i så fall? Hur drabbas den verksamheten? Katten på råttan och råttan på repet…

Vi ser inte hur den tänkta kedjereaktionen faller än, bara att den kommer att uppstå när budgeten beskärs. Därför är skyddsorganisationens signal: Där besparingar sker, blir en oundviklig konsekvens, neddragen verksamhet. Neddragen verksamhet måste åtföljas av minskade verksamhetskrav/ej krav och möjlighet att nå upp till redan satta verksamhetsmål. Om dessa parametrar inte går hand i hand kommer personalen med stor sannolikhet att drabbas av ohälsa pga för hög arbetsbelastning. Vi kan inte springa snabbare än vad vi redan gör idag. Försämras förutsättningarna, måste vi ställa upp i färre lopp.

I skyddsorganisationens uppdrag ingår inte heller att bevaka konsekvenserna för allmänheten. Vi är skyddsombud för polisens anställda. Men vi ser att allmänheten kommer att få färre poliser på gatorna med denna politik som förs. Poliserna arbetar sannolikt i arresterna och på passexpeditionerna framöver, så förnya ditt pass om du vill träffa en polis.

Emma Cronberg

Huvudskyddsombud polisen Stockholms län

Blåljus har tidigare skrivit om besparingarna här och här.

DN skriver om problematiken här