– Polisen har en stor press på sig att lösa en mängd olika saker. Och det man har gjort de senaste åren är att satsa mer på imagen och fasaden. För då kan man göra uppdragsgivaren, regeringen, nöjd, säger Stefan Holgersson.
Samma dag hade DN även en artikel där Polisförbundets ordförande för Stockholmspoliserna, Stefan Eklund uttalade sig i samma riktning:
– Polisledningen drivs av att man vill visa på att man åstadkommer mycket. Det går tillbaka på att uppdragsgivaren regeringen skickar beställningar på hur mycket polisen göra. Cheferna blir slavar under detta. Jag tror att det smittar även ett sånt här område som kampen mot organiserad brottslighet, säger Eklund till DN.
– För att anses duktig ska man kunna visa att man gör mycket och innehållet blir då kanske inte lika viktigt. Det finns en sådan kultur nu som har inpräglats de senaste åren men det blir kontraproduktivt.
Ivar Arpi avslutar sin ledare med att skriva att det behövs både hårdare tag och hårdare straff. Men det räcker inte. Områdena där gängen får fotfäste är ofta hårt segregerade, med hög arbetslöshet och många utrikesfödda med liten anknytning till det omgivande samhället. Det handlar alltså inte bara om kriminaliteten, utan om grogrunden för den.
Det är en ödesfråga hur vi ska motverka de parallellsamhällen som har vuxit fram i Sverige.