Publicerat 2018-01-11 09:20

Hur illa är det med polisbristen?

Alla poliser vet hur polisbristen slår, och snart sagt alla politiker har upptäckt den också, sent omsider. Så nu diskuteras vems fel det är att inget görs. Då kliver Lena Nitz in i debatten och visar hur illa ställt det är - och vad som kan göras åt det. Det verkar nästan för enkelt.

Det är i en artikel i DN som polisbristen beskrivs i raka siffror. Antalet poliser jämförs med befolkningstillväxten år från år, och det visar sig att vi inte har haft så få poliser per capita på tio år i vårt land. Men under de tio åren har det hänt andra saker som drar polisens resurser.

Extremt grova brott från mord till gängvåldtäkter har ökat kraftigt och även om utförda terrordåd i vårt land inte varit många, kräver de stora resurser både när det händer och för utredning.

Men inte nog med det. Från att Sverige varit ett föredöme internationellt när det gällt ordning och reda i folkbokföringen har vi inträtt i ett tillstånd där vi inte har en aning om var många människor befinner sig, eller vilka de är - egentligen.

Det beskrivs väl av Gränspolisens chef Patrik Engström i denna artikel där det framgår att polisen letar efter personer som inte finns i Sverige, medan andra håller sig undan tills deras ärenden preskriberas. Ytterligare andra har kommit till vårt land utan att någonsin ge sig tillkänna för myndigheter, kanske för att de vet att de inte har rätt att vistas här.

Men inte nog med det. Svenska myndigheter vill så klart ge alla som bor i landet möjlighet att skaffa bilar, studera eller öppna bankkonton. Det har lett till att svenska identiteter delts ut på ett sätt som underlättat för den som vill bedra det offentliga eller privata intressen.

Ett enormt mörker, det känns som att det skulle behövas lite hårdare tag och bättre kontroll...

Jan Olsson, nationella bedrägericentret beskriver hur hundratals identiteter kan skapas i kriminellt syfte.

Allt detta slukar så klart extremt mycket polisresurser. Eller genererar brott som polisen inte klarar ut. Samtidigt visar DN att antalet poliser i absoluta tal 2017 är det lägsta sedan 2009. Lena Nitz konstaterar att poliserna måste bli fler för att klara sitt uppdrag och behålla allmänhetens förtroende. Hon nämner även omorganisationen som skulle få ut poliserna närmare medborgarna, men som tunnat ut poliserna i yttre tjänst med ca 300 poliser bara under 2017. En orsak är att allför få poliser rekryterats, en annan orsak är att många poliser sökt sig till andra yrken, närmare bestämt ca 300 poliser tog det steget under 2017. (ännu fler valde att gå i pension)

Och många stolar på Polishögskolorna gapar tomma då de sökande inte uppfyllt de redan sänkta kraven. Men Lena Nitz vore inte den hon är, om hon inte även beskrev vägen ur den kritiska situationen för svensk polis. Hon konstaterar att det främsta skälet till att poliser slutar är den låga lönen. En polis kan höja sin lön med flera tusen kronor över en natt genom att byta till ett annat statligt jobb. Till det kommer hög arbetsbelastning och bristande ledarskap och att en del poliser reagerat mot omorganisationen.

DN-artikeln fortsätter:

"Politikerna är på det klara med att antalet poliser behöver öka. Det har såväl regeringen som oppositionen lovat. De har också lovat lönelyft.

– Det gäller nu att man håller löftena, säger Nitz.

Vad behöver göras för att vända den negativa trenden?

– Man måste göra polisyrket attraktivt, få tillbaka de som slutat, behålla dem vi har och få rätt personer att välja polisutbildningen. Det gör man genom att höja lönerna."

Blåljus kan bara hålla med Polisförbundets ordförande. Eller som vi skrev igår:

"Polisförbundet har länge efterlyst en blocköverskridande överenskommelse kring polisen, att politikerna ska sluta ge varandra skulden för att det idag finns för få poliser i förhållande till brottsligheten. Ingen kan lägre förneka att vi har en poliskris, en kris som går ut över mäns och kvinnors trygghet. I stället borde alla kunna enas om en hållbar polispolitik som får fler poliser att vilja stanna kvar i yrket, förbättrar rekryteringen och rent av får ett flertal av de poliser som slutat att vilja återkomma som polis...

För det främsta skälet att lämna polisyrket är hur det värdesätts ekonomiskt."

Läs gärna DN-artikeln och notera hur polisens resurser räknat i antal poliser (per capita) ser ut i ett tioårsperspektiv. Peppe Larsson har gjort en annan talande sammanställning över de senaste fyra årens utveckling (dvs från året före omorganisationen). Det är ingen uppmuntrande läsning:

Poliser slutat

2014: 678

2015: 832

2016: 950

2017: 905

Antal poliser

2014: 20 051

2015: 19 903

2016: 20 025

2017: 19 741

Folkmängd

2014: 9 747 355