Hur gick polisreformen i Holland?

”Polisprofessorn” Bo Wennström har nya intressanta inlägg på sin hemsida nästan varje dag nu. Det är ju nedräkning inför Sveriges största polisreform sedan 1965. Så Polisprofessorn har gjort en utblick till Skotland och Nederländerna, för att se hur framgångsrika deras polisreformer blivit. Kan vi lära något? Eller kanske inbillar sig fortfarande de som bestämmer över svensk polis att Polisprofessorns synpunkter är ”trams”?

Bakgrunden är att polisen i Nederländerna 2013 gick från en regional struktur med 25 halvautonoma polisorganisationer, där den lokala förankringen var stark, till en centraliserad polis. Tio nya osjälvständiga polisområden skapades under den centrala nivån. En stor förändringen var dessutom att en nationell polischef med stora befogenheter tillsattes.

(Man skulle nästan kunna tro att den svenska polisreformen var en karbonkopia, Blåljus anm.)

Polisprofessorn har intervjuat en holländsk kollega, som beskriver problemen med deras omorganisation, en centralisering som lett till sämre utredningsresultat, stark kritik från lokala politiker, missnöjda polisfack, missnöjda polischefer, skyhöga sjukskrivningstal bland poliserna.

Justitieministern i Nederländerna, som kallats till parlamentet för att förklara sig, har påpekat att det rör sig om den största omorganisationen någonsin i landet och att det kommer att ta tid att genomföra allt till det bättre. Han har även tvingats till ett hemligt krismöte med polisfacken.

Blåljus kommentar: Förhoppningarna knutna till att en omorganisaton skulle vara rätt medicin för att komma till rätta med svensk polis förmenta effektivitetsproblem, är stora och bland politikerna enarådande. Å andra sidan har så vitt känt är, ingen politiker i Sverige hittills kommenterat polissamordningens klarspråk om vad som krävs för att inte förhoppningarna på omorganisatonen skall omintetgöras. De miljarder kronor som krävs, har hittills lyst med sin frånvaro. Då finns risken att resultaten gör detsamma.

Tommy Hansson