Hur farlig är en kniv?

Debatten, om hur poliser skall oskadliggöra knivbeväpnade våldsmän, har dragit igång igen, efter att en knivbeväpnad man i Uppsala blivit skjuten till döds av poliser.

Lena Nitz har varit ute i flertalet media och förespråkat att poliser skulle få möjlighet att använda elpistoler. Kanske skulle något liv ha sparats genom detta, och någon polis ha sluppit att avlossa en dödande pistolkula. Är det många poliser på plats och gärningsmannen är knivbeväpnad, kan elpistol fungera i vissa fall. I andra fall, har poliser hotats med skjutvapen, eller varit för få, eller situationen har uppkommit för hastigt för att elpistol skulle vara lösningen. Så elpistol är ingen universallösning, men en möjlighet.

En kriminolog har som oftast när polisen debatterats blivit intervjuad, och hävdar att de unga poliserna skulle vara mer benägna att använda pistol än äldre. Han tror uppenbarligen inte att brottslingarna är mer benägna att lyfta vapen mot polis än tidigare. Fast det beror nog på var man söker orsakerna. Chefsåklagaren Håkan Roswall vid polisens enhet för interna utredningar, beskriver till skillnad från kriminologprofessorn, att Polisen skjuter färre skott mot person de senaste åren jämfört med tidigare.

Oisin Cantwell, på Aftonbladet liksom organisationen för mänskliga rättigheter ”Civil right defenders” är inne på att lösningen skulle vara att ta ifrån poliser rätten till självförsvar mot dödliga hot. Det är inte första gången organisationen förfäktar den åsikten som vi rapporterat om tidigare. 

Blåljus kan fundera på vad de tror att poliser är för slags figurer – någon slags omänskliga robotar som frivilligt kan offras på de kriminellas altare?

Å andra sidan har Lars Lindström i Expressen skrivit riktigt klokt om händelsen ur ett brottsofferperspektiv. Han skriver bland annat:

”Ingen vill vara polisen som skjuter ihjäl en människa med ett skott i huvudet. Den som väljer att bli polis vet att det kan hända, men när det händer, önskar vi att det inte behövde hända och för den enskilde polisen är det ett trauma.”

Men den som kanske har skrivit den allra bästa artikeln i anslutning till händelsen (med en viss kritik mot Oisin Cantwell inbakad) är en ”Johan” på Stockholmspolisens hundsektions facebooksida där den gillats av snart 30 000 personer och med 5000 kommentarer. Den texten är även publicerad av Nyheter24.

Johan skriver:

”/Ett inlägg i debatten om polisers rätt att försvara sig själva mot dödligt våld./

Jag skulle kunna lägga ut mängder av bilder och filmer på skador tillfogade av en gärningsman med kniv här. Jag skulle även kunna länka till filmer som visar hur snabbt en knivattack utförs och dess obarmhärtiga konsekvenser. Kniven som dessutom är det vanligaste mordvapnet i Sverige.

Enbart p.g.a. välvilja väljer jag att inte visa detta för dem av er som inte vill se sådant.

En betydande stor del inom mig säger dock att det ändå finns andra som jag skulle vilja visa detta för - de som förringar kniven som gatustridsvapen i kombination med en människas snabbhet och beslutsamhet. Men även till dem som nu vill krympa polisers möjligheter till att försvara sig i sådana situationer eller varför inte visa vidriga bilder för dem som vill få det till att poliserna inte är mogna för sin uppgift.

En journalist väljer detta som rubrik i sin ledare: "Polisen är till för att skydda - inte döda". Polisen är definitivt till för att skydda, men är vi till för att själva bli dödade till förmån för den som vill döda oss?

Allt oftare läser man kritiska artiklar skrivna av människor som sannolikt aldrig har befunnit sig i en situation där man på sin höjd har några sekunder på sig att möta ett potentiellt dödligt angrepp. I deras värld tycks det vara fullt självklart att man hinner inleda ett samtal och dessutom få effekt av ett sådant med den framrusande våldsmannen. Att skjuta någon i benen som springer är om möjligt ännu svårare, vilket får till följd att man antagligen är dödligt sårad sekunden efter om man missar...

Glöm allt ni ser på film. Det ger inte en bild av verkligheten.

Istället för att förminska och stundtals förlöjliga polisens komplexa arbetssituation, vore det lämpligare att sätta sig in i hur den mörka baksidan faktiskt ser ut. För den är inte speciellt vacker alla gånger. Den är rent av brutal stundtals.

Ibland får man känslan av att det sätts ett värde på att utmåla poliser som barbarer - en yrkesgrupp som inte är kapabla att vända ett pågående våldsamt angrepp till en lugn och kontrollerad situation. Allt detta inom loppet av några sekunder. För vem kan det? Svaret är enkelt. Det kan ingen.

När någon har bestämt sig för att försöka döda mig, så har jag all rätt att se till att så inte sker. Inte bara för min egen skull, men även för min familj, mina vänner, mina kollegor och för rättssamhället i stort. Detta gäller alla, inte bara poliser.

Är det inte fullständigt orimligt att börja prata om att begränsa lagstiftningen gällande polisers rätt att försvara sig själva i en nödvärnssituation som med lätthet kan få en dödlig utgång?

Att skjuta verkanseld är den sista utvägen, vilket står fullständigt klart för samtliga poliser i detta land. Lika lite som polisen vill döda någon annan människa, lika lite vill vi att vår nödvärnsrätt begränsas när någon försöker släcka våra liv.”

Blåljus kommentar: Som vanligt, är det en röst från den polisiära verkligheten som bäst beskriver egentligen självklara sanningar. Vi har tidigare beskrivit hur en anhörig till ett mordoffer ser på att poliser stoppade en mördare från att mörda fler personer…  Något som ledde till åtal – Mot polisen.

Vi kan även fundera över vilken lön som skulle krävas för att poliser skulle ställa upp på att ingripa mot beväpnade våldsmän utan att få försvara sig. Kanske mer än 21 300?

Tommy Hansson