Publicerat 2009-03-26 18:00

Hemlig telefonavlyssning:

Skräck för kriminella

eller trubbigt polisvapen?

Hemlig telefonavlyssning – ödesdiger för kriminella eller trubbigt polisvapen som kräver enorma resurser och där lagstiftningen haltar flera steg bakom teknikutvecklingen? Några studenter på Polishögskolan i Solna har sökt svaren på de här och andra frågor kring den mytomspunna spaningsmetoden. De har lyckats få en åklagare och två poliser att ställa upp på intervjuer.

I Blåljus serie där vi gör nedslag bland examensarbeten på PHS har vi hunnit till hemlig telefonavlyssning som Henrik Nordin, Marcus Petré och Stefan Andersson tog upp i sitt arbete på PHS i Solna hösten 2008.

Man kan tycka att det skulle vara tveksamt att ta upp något så hemligt på en offentlig hemsida. Men av intervjuerna med vice chefsåklagare Lena Bergenstråle, Stockholm, spaningsledaren Torbjörn Munther, Uppsala län, och kriminalinspektör Jonas Trolle, Stockholms län, framgår det att de kriminella räknar med telefonavlyssningen och vidtar åtgärder för att försvåra för polisen. Det hemliga ligger i de knep utredarna tar till för att överlista dem och dessa berättas inget om.

Tekniken sprungit från lagen

Det är tydligt att tekniken sprungit ifrån lagen. Poliserna pekar på svårigheten med kontantkort. De kriminella byter dem ofta liksom de ofta byter telefon. Varje byte medför en ny vända i tingsrätten för åklagare och polis. Det kräver stora resurser och värdefull information riskerar gå förlorad innan det nya tillståndet kommit. Poliserna vill se en lagändring som innebär ett beslut från tingsrätten att en misstänkt person får avlyssnas oavsett nummer och kommunikationsmetod.

Inom parantes kan nämnas att de metoder en modern stat förfogar över för avlyssning idag knappast ger några begränsningar, som Blåljus tidigare skrivit om. Hindren är de vi själva ställt upp för att med lag skydda integriteten. Men inte ens de hindren sätter stopp för olaglig avlyssning och de som bedriver den har säkert också stora resurser. Även hederligt folk har all anledning i världen att tänka sig för vad de säger på sin mobiltelefon. Storebror finns därute och är inte nödvändigtvis på det godas sida.

Kräver stora resurser

Studenterna har noga gått igenom lagstiftningen kring hemlig telefonavlyssning. Efter har läst genomgången och de intervjuades berättelse om praktiken kring metoden känns det som om rättssäkerheten är väl tryggad. I intervjuerna andas svaren också en respekt för lagstiftningen – de som arbetar med den finner den rimlig. Ett undantag – man ifrågasätter den nya regeln att en person ska underrättas om att han/hon har avlyssnats. Det riskerar att försvåra fortsatt spaning.

Mycket av de avlyssnade samtalen förs på olika koder. Men de knäcks som regel ganska lätt av poliserna. Ett större problem är att många konversationer sker på andra språk. Det drar stora resurser eftersom allt måste tolkas före utskrift.

Resurserna (eller rättare sagt bristen på dem) är hela tiden polisernas problem. En polis nämner att hemlig telefonavlyssning är ett bra vapen i kampen mot grov brottslighet. Men den ger upphov till ett informationsberg av inspelade samtal och utskrifter. Poliser kompetenta att analysera och erfarna nog att dra slutsatser av materialet växer inte på träd. Man måste prioritera och riskera att någon gång missa väsentligheter.

Examensarbetet känns väl genomfört och ger en intressant bild av ett tvångsmedel som många hört talas om men få vet fakta kring. Du läser arbetet genom att klicka HÄR!