Publicerat 2014-04-15 09:50

Helt likgiltig inför rädsla och dödsångest

Frank Lissledal, från ingripandeverksamheten i Göteborg, har skrivit en utmärkt debattartikel i Polistidningen om polisens användning av skjutvapen och hur de speglas av media. Han frågar sig hur man mår som polis efter en skjutning och hur debatten som förs i media påverkar oss poliser.

Frank vänder sig i sin artikel mot synsättet att en polis i varje läge skulle kunna fungera som en robot och kallt sikta på exempelvis en knäskål med förhoppningen att träffa densamma, helt likgiltig inför rädsla och dödsångest. Det klarar knappast någon människa. Och han noterar att man inte upphör att vara en människa bara för att man drar på sig uniformen...

Han avslutar sin artikel:
"Kommer att tänka på Polisförbundets kampanj som frågar sig ”Vad är det värt?” Frågan som ställs syftar till vårt jobb. Vissa dagar funderar jag själv över den frågan och måste samtidigt konstatera att jag faktiskt är nöjd med min nuvarande lön och mina arbetsuppgifter.

Men. Jag jobbar dagligen med kollegor som ligger nästan 10 000 kronor lägre i lön, som bär precis lika stort ansvar, förväntas hantera precis lika stora risker som jag, varje pass. Utöver detta skall vi dessutom vara förberedda på att nattens ingripande recenseras i de största medierna av professorer, en före detta rikskriminalchef och andra självutnämnda experter.

 

Detta är en verklighet 2014 som vi poliser förhåller oss till och arbetar i.

Frågan är då, vad är det värt?"

 

Läs hela debattartikeln här!