Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2014-05-28 12:00
"Vi har sett många tecken på att landets poliser är djupt missnöjda med sin arbetssituation. De får inte de möjligheter att utvecklas i yrket som de skulle behöva, och det är lågt i tak i organisationen. De drar sig för att föra fram kritik eftersom de upplever att det ändå inte leder någonstans. Ovanpå det har vi pågående löneförhandlingar i polisorganisationen som vad jag förstår tog en ännu allvarligare vändning i förra veckan. Man hade en uppgörelse mellan Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet som tydligen kördes över av Arbetsgivarverket. Just nu har vi alltså en poliskår där man känner ganska stor frustration över sin arbetssituation."
---
Om Justitieministerns debattartikel i Expressen, som Blåljus har skrivit om tidigare, sade Morgan Johansson att "beskrivningen av hur regeringen ser på polisyrket i framtiden var så uppseendeväckande att det fick Polisförbundet att reagera mycket starkt. Några dagar efter Beatrice Asks artikel skrev Polisförbundets ordförande Lena Nitz så här: "Oförskämt okunnigt, Ask". Så skriver hon: "I artikeln beskriver Ask polisyrket som att det mest handlar om att hålla ordning på stan under lönehelger, använda våld och tvång och agera mot ordningsstörningar. Detta är en grovt förenklad, okunnig och oförskämd skildring av polisyrket." Detta säger alltså ordföranden i Polisförbundet, den högste företrädaren för landets poliser. Jag undrar om det någonsin har funnits en justitieminister som har blivit så sågad av de högsta företrädarna för landets poliser. Sakfrågan handlar om att Moderaterna och regeringen vägrar att ge landets poliser en modern polisutbildning. Regeringen har sagt till de civilanställda att de kan få utvecklas i sina yrken, men man har samtidigt sagt till landets poliser: För er stänger vi dörren! Ni ska inte längre få växa och utvecklas i era yrken, utan er roll som poliser i framtiden är att släpa fyllon på stan. Det är klart att det blir konflikt när man gör som regeringen nu har gjort. Man ställer två yrkesgrupper tydligt mot varandra. Det är rent destruktivt. Det har öppnats en stor förtroendeklyfta mellan landets poliser och regeringen - eller man kanske snarare ska säga en avgrund. Detta är utomordentligt illa skött. Vi socialdemokrater har hela tiden sagt att både civilanställda och poliser ska kunna utvecklas i sina yrken, och för det krävs en högskoleutbildning för poliser. Jag träffade Polisförbundets styrelse bara några dagar efter artiklarna. Då sade jag: Nu finns det bara ett sätt att få till stånd en reformerad polisutbildning, och det är att det blir regeringsskifte. Jag tror att stödet för Moderaterna i svensk poliskår nu är på väg att smälta bort nästan i samma takt som vi såg det smälta bort i går kväll när det gällde Europafrågor. Vi ser minskande brottsuppklaring, stort missnöje i kåren, konflikt mellan justitieministern och landets poliser, strandade förhandlingar, och ovanpå detta pågående nedskärningar. Förra året räknade ju regeringen fel när det gällde hur mycket polisen skulle få kosta, och därför har man nu fått dra i panikbromsen och skär ned överallt. Allmänheten har ett mycket stort förtroende för svensk polis. Det är viktigt att det finns. Men allmänhetens förtroende för regeringens sätt att sköta brottsbekämpningen faller som en sten."
Detta inlägg visar som Blåljus uppfattar det, att polisfrågorna börjar komma på agendan i det politiska finrummet, Riksdagen.
Debatten i sin helhet handlar mest om Polisens omorganisation till nationell polismyndighet och olika aspekter på denna. Men genom Morgan Johanssons inspel kom den även att handla om andra saker, bland annat ställde en talare frågan om Polisförbundet är representativt för Sveriges poliser. Som bekant är ca 97% av Sveriges poliser medlemmar i Polisförbundet. Hur representativ är Riksdagen för Sveriges folk...
Debatten finns att se här, eller kan läsas utskriven nedan i sin helhet. Förhoppningsvis är den relativt höga tonläget i debatten ett tecken på att polisfrågan är på väg in i den politiska agendan. Det är riksdagsval i höst.
"anf.55 Morgan Johansson (S):
Hård debatt i riksdagen om polisfrågor
Blåljus vill uppmärksamma våra läsare på att polisernas verkliga problem kommit upp på Riksdagens agenda. Vi bjuder på ett par utdrag från debatten, som tog avstamp i Sveriges polisers missnöje över sakernas tillstånd, och i någon mån visade hur olika partier ser på sin poliskår. Blåljus har tagit sig friheten att fettexta avsnitt som vi betraktar som särskilt intressanta."Vi har sett många tecken på att landets poliser är djupt missnöjda med sin arbetssituation. De får inte de möjligheter att utvecklas i yrket som de skulle behöva, och det är lågt i tak i organisationen. De drar sig för att föra fram kritik eftersom de upplever att det ändå inte leder någonstans. Ovanpå det har vi pågående löneförhandlingar i polisorganisationen som vad jag förstår tog en ännu allvarligare vändning i förra veckan. Man hade en uppgörelse mellan Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet som tydligen kördes över av Arbetsgivarverket. Just nu har vi alltså en poliskår där man känner ganska stor frustration över sin arbetssituation."
---
Om Justitieministerns debattartikel i Expressen, som Blåljus har skrivit om tidigare, sade Morgan Johansson att "beskrivningen av hur regeringen ser på polisyrket i framtiden var så uppseendeväckande att det fick Polisförbundet att reagera mycket starkt. Några dagar efter Beatrice Asks artikel skrev Polisförbundets ordförande Lena Nitz så här: "Oförskämt okunnigt, Ask". Så skriver hon: "I artikeln beskriver Ask polisyrket som att det mest handlar om att hålla ordning på stan under lönehelger, använda våld och tvång och agera mot ordningsstörningar. Detta är en grovt förenklad, okunnig och oförskämd skildring av polisyrket." Detta säger alltså ordföranden i Polisförbundet, den högste företrädaren för landets poliser. Jag undrar om det någonsin har funnits en justitieminister som har blivit så sågad av de högsta företrädarna för landets poliser. Sakfrågan handlar om att Moderaterna och regeringen vägrar att ge landets poliser en modern polisutbildning. Regeringen har sagt till de civilanställda att de kan få utvecklas i sina yrken, men man har samtidigt sagt till landets poliser: För er stänger vi dörren! Ni ska inte längre få växa och utvecklas i era yrken, utan er roll som poliser i framtiden är att släpa fyllon på stan. Det är klart att det blir konflikt när man gör som regeringen nu har gjort. Man ställer två yrkesgrupper tydligt mot varandra. Det är rent destruktivt. Det har öppnats en stor förtroendeklyfta mellan landets poliser och regeringen - eller man kanske snarare ska säga en avgrund. Detta är utomordentligt illa skött. Vi socialdemokrater har hela tiden sagt att både civilanställda och poliser ska kunna utvecklas i sina yrken, och för det krävs en högskoleutbildning för poliser. Jag träffade Polisförbundets styrelse bara några dagar efter artiklarna. Då sade jag: Nu finns det bara ett sätt att få till stånd en reformerad polisutbildning, och det är att det blir regeringsskifte. Jag tror att stödet för Moderaterna i svensk poliskår nu är på väg att smälta bort nästan i samma takt som vi såg det smälta bort i går kväll när det gällde Europafrågor. Vi ser minskande brottsuppklaring, stort missnöje i kåren, konflikt mellan justitieministern och landets poliser, strandade förhandlingar, och ovanpå detta pågående nedskärningar. Förra året räknade ju regeringen fel när det gällde hur mycket polisen skulle få kosta, och därför har man nu fått dra i panikbromsen och skär ned överallt. Allmänheten har ett mycket stort förtroende för svensk polis. Det är viktigt att det finns. Men allmänhetens förtroende för regeringens sätt att sköta brottsbekämpningen faller som en sten."
Detta inlägg visar som Blåljus uppfattar det, att polisfrågorna börjar komma på agendan i det politiska finrummet, Riksdagen.
Debatten i sin helhet handlar mest om Polisens omorganisation till nationell polismyndighet och olika aspekter på denna. Men genom Morgan Johanssons inspel kom den även att handla om andra saker, bland annat ställde en talare frågan om Polisförbundet är representativt för Sveriges poliser. Som bekant är ca 97% av Sveriges poliser medlemmar i Polisförbundet. Hur representativ är Riksdagen för Sveriges folk...
Debatten finns att se här, eller kan läsas utskriven nedan i sin helhet. Förhoppningsvis är den relativt höga tonläget i debatten ett tecken på att polisfrågan är på väg in i den politiska agendan. Det är riksdagsval i höst.
"anf.55 Morgan Johansson (S):
Herr talman! Då ska vi påbörja debatten om den proposition som innehåller alla lagändringar som behöver göras för att genomföra den stora omorganisering inom polisen som man är på väg att göra. Vi tar ett historiskt grepp och lägger ihop 21 polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen i en och samma organisation. Det ska vara genomfört den 1 januari 2015. Låt mig först yrka bifall till den reservation som vi socialdemokrater har, en reservation som rör hur detta stora projekt ska utvärderas och följas upp. Det är bra att Statskontoret har fått ett sådant uppdrag. Vi tycker att uppdraget skulle ha varit lite vidare - att man också borde titta på frågeställningar som gäller vad som händer med offentlighetsprincipen, allmänna handlingars offentlighet, sekretess och integritetsfrågor. Vi vill också att utvärderingen ska återrapporteras till riksdagen. Det är alltså en reservation som vi har, men på det stora hela får man säga att det finns en mycket stark uppslutning kring hela projektet i riksdagen för att genomföra omorganisationen av polisen. Vi socialdemokrater står bakom omorganisationen. Vi tror att den är nödvändig för att få en effektivare polis. Men vi är samtidigt väldigt noga med att säga att vi tror att man inte ska överdriva betydelsen av den. Vi tror nämligen att det behövs mycket mer än bara detta för att vi ska få en mer effektiv polis och få rätsida på svensk polis. Man får väl konstatera att efter åtta år av borgerligt styre befinner sig svensk polis i en djupt bekymmersam situation. För det första faller andelen uppklarade brott. Förra året var det bara 15 procent av de anmälda brotten som över huvud taget klarades upp och som man kunde knyta en gärningsman till. Det är den lägsta siffran på över tio år. Samtidigt har under de här åren resurserna ökat. Antalet poliser har ökat, och antalet anställa har ökat. Ändå klarar man inte av att öka också andelen brott som klaras upp. Vi socialdemokrater inledde utvecklingen i fråga om att se till att få fram fler poliser. Vi öppnade två nya polisutbildningar, en i Umeå och en i Växjö, i början av 2000-talet. Det är kullarna från de utbildningarna som har gått ut under här åren. Vi formulerade också det mål som de borgerliga sedan tog över, nämligen att ha 20 000 poliser i landet. Men vi trodde aldrig att det skulle räcka med bara det. Vi sade också hela tiden att utöver dessa satsningar, utöver fler poliser, måste man titta på vilka befogenheter, vilka metoder, vilken utbildning och inte minst vilken organisation polisen har. Det är där den sittande regeringen har misslyckats. Hade den inte bara stirrat sig blind på antalet poliser utan också tittat på hur man leder organisationen och utvecklar metoderna, då hade resultatet blivit ett annat. Det är till och med så att det inte bara är andelen uppklarade brott som faller. Det är till och med så att antalet uppklarade brott föll 2013. För det andra är resultatet av åtta års borgerlig regering ett mycket stort missnöje i poliskåren. Vi har sett många tecken på att landets poliser är djupt missnöjda med sin arbetssituation. De får inte de möjligheter att utvecklas i yrket som de skulle behöva, och det är lågt i tak i organisationen. De drar sig för att föra fram kritik eftersom de upplever att det ändå inte leder någonstans. Ovanpå det har vi pågående löneförhandlingar i polisorganisationen som vad jag förstår tog en ännu allvarligare vändning i förra veckan. Man hade en uppgörelse mellan Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet som tydligen kördes över av Arbetsgivarverket. Just nu har vi alltså en poliskår där man känner ganska stor frustration över sin arbetssituation. Men det mest uppseendeväckande på senare tid - utöver uppklaringsandelen och utöver frustrationen i poliskåren - är att justitieminister Beatrice Ask trampade i klaveret rejält för några veckor sedan. Då skrev hon nämligen en artikel i Expressen som var tänkt som något slags påhopp på mig i en fråga som rör civilanställdas befogenheter. Men beskrivningen av hur regeringen ser på polisyrket i framtiden var så uppseendeväckande att det fick Polisförbundet att reagera mycket starkt. Några dagar efter Beatrice Asks artikel skrev Polisförbundets ordförande Lena Nitz så här: "Oförskämt okunnigt, Ask". Så skriver hon: "I artikeln beskriver Ask polisyrket som att det mest handlar om att hålla ordning på stan under lönehelger, använda våld och tvång och agera mot ordningsstörningar. Detta är en grovt förenklad, okunnig och oförskämd skildring av polisyrket." Detta säger alltså ordföranden i Polisförbundet, den högste företrädaren för landets poliser. Jag undrar om det någonsin har funnits en justitieminister som har blivit så sågad av de högsta företrädarna för landets poliser. Sakfrågan handlar om att Moderaterna och regeringen vägrar att ge landets poliser en modern polisutbildning. Regeringen har sagt till de civilanställda att de kan få utvecklas i sina yrken, men man har samtidigt sagt till landets poliser: För er stänger vi dörren! Ni ska inte längre få växa och utvecklas i era yrken, utan er roll som poliser i framtiden är att släpa fyllon på stan. Det är klart att det blir konflikt när man gör som regeringen nu har gjort. Man ställer två yrkesgrupper tydligt mot varandra. Det är rent destruktivt. Det har öppnats en stor förtroendeklyfta mellan landets poliser och regeringen - eller man kanske snarare ska säga en avgrund. Detta är utomordentligt illa skött. Vi socialdemokrater har hela tiden sagt att både civilanställda och poliser ska kunna utvecklas i sina yrken, och för det krävs en högskoleutbildning för poliser. Jag träffade Polisförbundets styrelse bara några dagar efter artiklarna. Då sade jag: Nu finns det bara ett sätt att få till stånd en reformerad polisutbildning, och det är att det blir regeringsskifte. Jag tror att stödet för Moderaterna i svensk poliskår nu är på väg att smälta bort nästan i samma takt som vi såg det smälta bort i går kväll när det gällde Europafrågor. Vi ser minskande brottsuppklaring, stort missnöje i kåren, konflikt mellan justitieministern och landets poliser, strandade förhandlingar, och ovanpå detta pågående nedskärningar. Förra året räknade ju regeringen fel när det gällde hur mycket polisen skulle få kosta, och därför har man nu fått dra i panikbromsen och skär ned överallt. Allmänheten har ett mycket stort förtroende för svensk polis. Det är viktigt att det finns. Men allmänhetens förtroende för regeringens sätt att sköta brottsbekämpningen faller som en sten. Det gäller särskilt förtroendet för Moderaterna. Brottsbekämpning är helt enkelt inte längre er hemmaplan, och det kan ni lika gärna vänja er vid. Nu behöver svensk polis en omstart. Vi socialdemokrater har under åren lagt fram ett antal förslag på hur man skulle kunna förbättra och effektivisera polisen. För det första har vi den omorganisering som nu äntligen sker. Den tror jag är viktig, men den ska inte överdrivas. Vi får se vad som kommer ut av den. Själv har jag en fundering om vad detta egentligen innebär när det gäller allmänhetens inflytande och insyn över polisen. I den kommande utvärdering som ska göras ska man titta speciellt på den frågan. För att allmänheten ska kunna känna fortsatt förtroende för polisen är det viktigt att det finns förtroendevalda som har denna insyn över polisens organisation. Vi har insynsråden, och vi får se om det upplägget räcker. För det andra behöver vi en reformerad polisutbildning. Brottsligheten blir alltmer komplex. Den flyttar ut på nätet och blir också mer organiserad. Det behövs en ordentlig högskoleutbildning för poliser. Att de borgerliga motsätter sig detta vittnar inte bara om en gammaldags syn på polis och brottsbekämpning utan också om en gammaldags syn på högskoleutbildning. Som vi återkommande har fått höra i debatterna menar de borgerliga att en högskoleutbildning skulle göra poliserna teoretiska. Då skulle de inte vilja jobba i glesbygd, har vi fått höra. Skulle en högskoleutbildning innebära att landets poliser skulle bli förlästa bokmalar som dessutom bara vill jobba i stan? Det är den bild man får. Detta har i alla fall inte hänt i de länder som har högskoleutbildning för poliser. Det räcker med att se på Norge. Danmark har också en bättre utbildning. Eller jämför med ett annat yrkesområde: Varenda förskollärare har en högskoleutbildning, och nog har vi förskollärare i glesbygd. Och de har inte hand om barnen på ett teoretiskt sätt utan på ett ytterst handfast sätt. Det är en gammaldags syn på högskoleutbildning som ligger till grund för ert motstånd mot att ge poliserna den här möjligheten. Detta sätt att se på landets poliser menar jag är fördomsfullt, och jag förstår varför man blir så upprörd i Polisförbundet. Polisyrket är ett ytterst komplext yrke, och det kräver därför en högre utbildning som grund. Det kommer vi att få med en socialdemokratiskt ledd regering. För det tredje kräver en alltmer komplex brottslighet en bättre metodutveckling inom polisen. Till detta ska det finnas knutet forskningsverksamhet, vilket vi också har lagt förslag om. För det fjärde måste vi komma till rätta med arbetsklimatet inom polisen, som nu verkar vara mycket dåligt. Det är många poliser som inte kan eller vill föra fram kritiska synpunkter. Det är ett symtom på att organisationen inte mår bra. För det femte måste vi våga stå upp för sådant som kan vara lite besvärligt, till exempel de hemliga tvångsmedel som polisen har. Det handlar om hemlig teleövervakning, buggning och telefonavlyssning. Naturligtvis måste sådana åtgärder bara användas när de behövs, och det finns tunga integritetsargument att ta hänsyn till när man tar beslut om det, men de behövs för att kunna möta en alltmer organiserad brottslighet. Hur viktigt detta kan vara ser vi efter EU-domstolens dom när det gäller datalagringsdirektivet. Den har redan fått till följd att grova brott inte längre kan klaras upp. I utskottet hade vi i utskottet besök av en företrädare för Rikskriminalen, som ställde frågan: Hur ska man nu kunna klara upp barnpornografibrott, när teleoperatörerna kan slänga all digital bevisning, så att vi inte längre kan spåra pedofilerna? Man kan inte längre med hjälp av telefontrafik klara upp mord och grova narkotikabrott, människohandel eller grova rån. Detta har redan blivit effekten av EU-domstolens dom. Situationen är akut, och den måste lösas. Utskottet kommer att ha en offentlig hearing i den här frågan den 24 juni. Då får vi kanske veta lite mer om hur den här frågan ska lösas. Men lösas måste den. Till sist, herr talman: Svensk polis står inför väldigt stora utmaningar. Det görs oerhört mycket bra polisarbete runt om i vårt land varenda dag. Jag följer en del poliser på Twitter och besöker polismyndigheter i landet så ofta jag kan. Man blir ofta varm i hjärtat av det engagemang som finns. Det finns en kraft här, bland alla poliser och civilanställda, som man kan bygga på, men som hittills inte har fått komma till sin rätt. Låt oss släppa loss den kraften. (Applåder)
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet välkomnar också den nya organisationen och att det blir en myndighet i stället för 21 myndigheter. Det har vi drivit på för länge. Det är också kul att vi är överens om hur vi ska jobba i fortsättningen. Jag kan hålla med om mycket av det som Morgan Johansson tar upp. Vi har ju alla varit med i debatter där effektiviteten hos polisen har diskuterats. Det handlar om alla de miljarder man har fått i tillskott och att man ändå inte presterar bättre. Sammanlagt har jag haft åtta budgetdebatter i den här kammaren. Jag har varje gång tagit upp att polisen måste bli mer effektiv och att det kanske inte bara är att stoppa in pengar och tro att man löser alla problem. Bevisligen löser det inte alla problem, utan mer måste göras. Jag säger samma sak som Morgan Johansson när det gäller hur polisen ska bli effektivare och bättre. Ja, det här är ett steg, men det är nog inte lösningen på alla problem som vi har inom polisen. Högskoleutbildning har vi motionerat om i många år för att polisen ska få en bättre utbildning som baseras på forskning. Det handlar om att polisen ska bli en lärande organisation och ta fram egna arbetsredskap. Det är väldigt viktigt. Jag kan inte förstå det motstånd som man möter i den här frågan. Det finns ju många andra yrkesgrupper som har högskoleutbildning för sitt jobb. Här handlar det om dem som har våldsmonopol i samhället och som möter oerhört många problem. De möter människor i olika situationer. Det är människor som är chockade, som är rädda och som många gånger har blivit utsatta för våld. Att då komma och säga att det inte skulle vara befogat med en högskoleutbildning är för mig helt främmande. Det behövs absolut. Sedan tycker jag att man ska titta mycket på förebyggande åtgärder inom polisen. Det har man varit dålig på. Man kan lösa en hel del, så att brott över huvud taget inte begås, med att titta på åtgärder som i många stycken kan vara förebyggande. Det är inte bara polisens uppgift. Det finns många förebyggande åtgärder man kan göra i samhället. Polisen ska inte ta ansvar för alltihop. Jag har krav på att arbetsmiljön måste bli bättre. Polisförbundet tog fram en rapport. Det finns ställen där det är väldigt lågt i tak. Poliser som är ute på fältet och som jobbar praktiskt med människor har inte rätt att kritisera sin ledning, komma med förslag, nytänkande och så vidare. Då bestraffas de på ett eller annat sätt av sina överordnade, vilket är oacceptabelt. Vi har i vanlig ordning en reservation om en fristående myndighet - den har vi tillsammans med Miljöpartiet. Vi har kört med den i många år. I och med det nya förslaget ska det inrättas en fristående avdelning, kan jag säga. Den kommer att finnas hos polisen, men den ska ha en egen chef och egen ekonomi. Så tycker inte vi. Förtroendet för polisen är högt, men det har naggats i kanten under några år, eftersom man har varit i blåsväder - det är ärligt att säga det. Därför tycker vi att det är viktigt att det ska vara en alldeles fristående myndighet som utreder brottsmisstankar mot poliser i tjänst. Det är viktigt, för allmänheten ska alltid känna att man från samhällets sida har gjort allt man kan för att det ska gå riktigt till. Man ska aldrig behöva misstänka att en kollega håller någon annan bakom ryggen. Det är inte på något sätt konstigt att vi tycker så här, för det gör också Sveriges advokatsamfund och Justitiekanslern. Det här är för allas bästa - det gäller även i den här kammaren. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet måste väga tyngre än de eventuella nackdelar som inrättandet av en fristående myndighet för hantering av brottsmisstankar mot poliser och åklagare skulle kunna innebära. Polisen är den av staten utsedda ordningsmakten, med våldsmonopol. Och allmänhetens förtroende måste i allra högsta grad, så långt det är möjligt, vara grundmurat. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 1. (Applåder)
Herr talman! Det vi har att debattera i kammaren i dag är en ny organisation för polisen. Det var kanske lite otydligt när man lyssnade på tidigare talare. Låt mig börja med att säga att Alliansen de senaste två mandatperioderna har gjort stora satsningar och haft ett tydligt fokus på hela rättsstatens funktion. Förutom tusentals nya poliser och andra historiska satsningar har vår ambition varit att rättskedjan inte ska ha någon svag länk. Men vi vet att vi, trots detta, har mycket kvar att göra. Det räcker inte alltid med att satsa stora resurser, även om vi har många tusen fler poliser som jobbar. Det behövs en organisation som inte motarbetar eller tar kraft och stjäl resurser, vilket fallet alltför många gånger är. Därför är dagens debatt och kommande beslut viktiga för att vi ska komma vidare med en ny organisation för polisen, som då ska få förutsättningar att göra ett effektivt arbete. Det viktigaste är att den nya organisationen byggs nedifrån och upp. Det är ingen hemlighet att lokalt förankrat polisarbete är bättre när det gäller att förebygga och klara upp brott. Det är också det som är grunden för denna omorganisation. Vi vet att det har förekommit situationer då polisen inte till fyllest har kunnat fullgöra sina uppgifter på grund av att man har saknat nationell beslutskraft eller att man har gränsdragningsproblem som har gjort att man inte har kunnat samordna sina insatser på ett effektivt sätt. Med en samordnad svensk polis tror vi att många sådana situationer kan undvikas. Men vi vill ändå poängtera att det är det lokala polisarbetet som är viktigt. Det här är en av de större omorganisationer som har gjorts på många år. 23 fristående myndigheter ska bli en. Det är givetvis en grannlaga uppgift att tillse att vi får en effektiv lagstiftning i alla dessa delar. Man kan se på alla de hundratals lagstiftningsändringarna vilket omfattande arbete som legat till grund för det betänkande som vi debatterar i dag. Vi tror - och det är vi i många meningar positiva till - att en modernisering och harmonisering av språkbruket i lagstiftningen gör lagen mer tillgänglig och kanske också mer effektiv. Jag vill säga att beredningen av detta ärende har skett i stor enighet, vilket möjligen är en förutsättning för genomförandet. En stor oenighet om hur polisen skulle organisera sig skulle givetvis göra det väldigt svårt för polisen att genomföra en sådan här stor organisationsförändring. Man har dock inte förändrat polisens ansvarsområden eller arbetsuppgifter. Ambitionen med den nya lagstiftningen har inte varit att i detalj peka på vilken organisatorisk uppbyggnad som myndigheten ska ha. Tvärtom minskar den typen av reglering, vilket vi tror är sunt. Några delar regleras dock i lagen. Nationellt forensiskt centrum, tidigare Statens kriminaltekniska laboratorium, blir en del av den nya polismyndigheten. Rikskriminalpolisen byter namn till Nationella operativa avdelningen. Vi får en avdelning för särskilda utredningar, som ska utreda brott som begåtts inom myndigheten. Till sist blir Säkerhetspolisen en egen myndighet och skiljs från Polismyndigheten. Vi kommer också att ha en del mindre förändringar. Exempelvis kommer förbudet att förordna ordningsvakter som fyllt 65 år att avskaffas, då vi menar att det kan stå i strid med lagen om åldersdiskriminering. Vi skapar en helt ny lagstiftning kring elimineringsdatabasen - detta för att systematiskt kunna upptäcka kontaminering då medarbetare har varit inblandade i dna-prövning. Det finns några saker som jag särskilt vill ta upp. Det gäller exempelvis brottsmisstankar mot poliser. Sedan 2011 har vi en ny organisation. Tidigare låg detta på länspolismyndigheter, men nu ligger det på en särskild avdelning inom Rikspolisstyrelsen. Vi vill att det som kommer att kallas Avdelningen för särskilda utredningar ska få en mer fristående roll i den kommande organisationen. Vi vill att ett insynsråd ska kunna följa den verksamheten, så att det finns en publik insyn i hur de här frågorna hanteras. Vi tycker också, även om vi inte reglerar det i detta beslut, att tillsynen av polisen ska göras av en myndighet som är fristående från polisen i framtiden. Vi kommer att återkomma med sådana förslag. Det är viktigt att kommentera att även om vi här i kammaren är hyfsat eniga var Polisorganisationskommittén enig, så som i många andra utredningar. Man har sagt att det är svårt att flytta den typen av utredningar utanför myndigheten. Offentlighet, insyn och sekretess har också diskuterats en hel del. Det finns många kloka resonemang i utredningen som går till botten med många av problemen. Både regeringens bedömning och utredningens bedömning är att allmänhetens möjlighet till insyn i polisverksamheten inte kommer att påverkas i någon större utsträckning med de beslut vi föreslår. Den redan beslutade uppföljningen som Statskontoret ska genomföra är ett uppdrag att granska hur den nya organisationen bättre kan skapa tillgänglighet och kontakt med medborgarna. Därmed omfattas redan i dag Statskontorets utredning av de punkter som täcks in av den reservation som de tre rödgröna partierna har skrivit under. Däremot finns en viss oklarhet i hur Polismyndigheten i framtiden kommer att organisera sig och hur lagen därmed kommer att tillämpas när det gäller insyn, sekretess och offentliga handlingar. Det finns givetvis anledning att återkomma. När det gäller insynsfrågan kommer länspolisstyrelserna att ersättas av regionpolisråd med en publik insyn. Polismyndigheten är en sådan myndighet där möjligheten till insyn är mycket bättre än i många andra statliga myndigheter. En närvarande polis är viktig. Att polisen finns i människors vardag är givetvis en självklarhet. Grunden för hela omorganisationen är att det lokala brottsförebyggande arbetet är i fokus och att den nya organisationen ska verka nedifrån och upp. Vi vet att lokalt förankrad polis är bättre på att ta fast bovar och förebygga brott än vad en central dito skulle vara. När man tittar på större förändringar är det viktigt att inte bli för detaljerad. Man ska låta Polismyndigheten själv utforma sin organisation. Det är viktigt för att få en effektiv och funktionell organisation. Det är också viktigt att Polismyndigheten ges goda förutsättningar att samarbeta med andra myndigheter. Vi ser inte minst inom sociala insatsgrupper som under många år har varit verksamma på flera ställen runt om i landet att de har varit effektiva på att fånga upp och förebygga problem samt ge hopp och möjligheter till många människor. Det kommer att ske en utvärdering. Statskontoret har redan i tidigare beslut fått ett uppdrag att utvärdera. Det är egentligen fyra punkter de fokuserar sin utvärdering på. Det handlar om hur den nya organisationen fungerar i fråga om att ingripa och lagföra ordningsstörningar och brott, tydligare och enhetligare ledning, effektivare resursutnyttjande samt bättre tillgänglighet och kontakt med medborgarna. När vi nu gör en så stor organisationsförändring kommer det att finnas anledning att återkomma till riksdagen och titta på om alla lagar verkligen blev så effektiva som de var tänkta. Givetvis utgår vi i detta fall liksom i andra fall från att regeringen kommer att följa upp den nya organisationen och att den blir ändamålsenlig i alla delar. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. När Morgan Johansson säger att han är djupt bekymrad över polisens situation i Sverige måste jag ändå få framföra några funderingar. Tryggheten ökar, brotten minskar och förtroendet för polisen har ökat. Jag har svårt att se att det råder en katastrof. Vi kan vara eniga om att det finns många saker i fråga om polisens effektivitet som behöver förbättras, och precis som Morgan Johansson säger ska vi inte överdriva effekten av organisationsförändringen. Det kan till och med vara så att denna organisationsförändring bidrar till att minska polisens effektivitet. Vi vet alla att i övergångsskedet i bytet från en organisation till en annan uppstår en viss nervositet på arbetsplatsen. Jag tycker inte heller att Morgan Johansson ska överdriva sina egna insatser om varför vi har fått ett antal tusen nya poliser i landet. Det vill alliansregeringen gärna ta ansvaret för. (Applåder)
Herr talman! En sak lärde jag mig under de tio år jag jobbade med Regeringskansliet, nämligen att den dag man slutar att lyssna på kritiken och ta till sig av kritiken, försöker skjuta bort kritiken och låtsas om att den inte finns, har regeringen suttit för länge. Det är precis det som har inträffat nu. Regeringskansliet och regeringsföreträdarna vill inte erkänna de problem som finns i svensk polis. Uppklaringsandelen minskar. 15 procent av de anmälda brotten klaras upp. Det är den sämsta siffran på tio år, trots de ökade resurserna som det inte har varit någon partipolitisk strid om. Det råder ett stort missnöje i kåren. Det räcker att lägga örat mot marken och lyssna på landets poliser och höra hur de resonerar. Det råder en skarp konflikt mellan landets poliser och justitieministern i en omfattning som jag faktiskt inte trodde att jag skulle se. Det är en totalsågning av justitieministern från Polisförbundets sida. Detta är resultatet efter åtta år med moderat ledning på Justitiedepartementet. Jag har bara ett par frågor till Jan Andersson: Varför ska ni sitta kvar? Kan ni ge ett enda skäl till varför ni ska vara kvar?
Herr talman! Jag nämnde inledningsvis tre anledningar till att vi ska sitta kvar. Det finns fler. Den första anledningen är att brottsligheten har minskat. Den andra är att tryggheten har ökat. Den tredje är att förtroendet för polisen har ökat. Till detta kan jag säga att vi inom Alliansen också är eniga om vad vi vill göra. Det är något som ni inom de rödgröna verkar ha svårt att komma underfund med. Låt mig kort kommentera. Givetvis kan vi lyssna på olika personer och få olika synpunkter. En tidning undrade i veckan varför Jan R Andersson åker med poliser så mycket. Borde han inte sitta i riksdagen och fatta kloka beslut? Det är klart att jag gör både och. Jag talar med många poliser, bland annat i frågan om akademisering av polisutbildningen. Poliserna säger att utbildningen är delvis akademiserad i dag, och de tycker att det är bra. Men mycket av vad poliserna saknar i polisutbildningen är sådant som har mera med det praktiska att göra. Många av dem som är 18-20 år vill bli bättre på att köra bil i besvärliga situationer och träna på att hantera vapen. Det är många saker som inte alltid inryms i de akademiska utbildningarna. Morgan Johansson refererade till Polisförbundet. Polisförbundet har motsatt sig mycket av det vi politiker har velat ha i form av större mångfald i poliskåren. Det ska vara möjligt att ta in poliser från utsidan. Om det finns en duktig it-tekniker ska han kunna gå in och bli it-forensiker. Det motsatte sig Polisförbundet. Om Morgan Johansson ska bli bättre på att rikta kritik mot regeringen borde han kanske lyssna på andra än Polisförbundet och höra direkt med vad polismännen säger. Jag har talat med många polismän, och jag har upplevt mycket lite av den kritik du tar upp här.
Herr talman! Det är märkligt. Jan R Andersson säger i praktiken att Polisförbundet inte företräder poliserna. Jag tror faktiskt att förbundet gör det. Alla poliser som jag har talat med är bekymrade över situationen för svensk polis. Det gäller inte bara den minskande uppklaringsandelen, problemen i organisationen eller missnöjet i kåren i allmänhet. Det är också en fråga om neddragningarna på polisen till följd av att ni räknade fel i höstas i budgeten. Jag menar nog att Polisförbundet faktiskt företräder sina medlemmar. Det är uppseendeväckande om Jan Andersson har en annan uppfattning. Detta funkar logiskt. Utvecklingen nu är att brottsligheten blir alltmer komplex, mer organiserad och flyttar ut på nätet. Polisyrket som sådant blir alltmer komplext. Det är klart att polisen ska ha en grundläggande utbildning att stå på, som gör att man sedan kan vidareutvecklas i yrket. Problemet med den linje som regeringen har valt är att regeringen säger att de civilanställda kan utvecklas i sina yrken. Det har vi ingenting emot från Socialdemokraternas sida. Tvärtom! Så ska det vara. Sedan säger ni till landets poliser att dörren stängs för dem. De får inte växa. De ska bara klara upp oroligheter på stan. Då missar regeringen allt det andra viktiga polisarbetet. Det gäller bland annat de kvalificerade utredningarna. De blir allt viktigare i ett läge när den organiserade kriminaliteten växer. Vidare gäller det allt det förebyggande arbetet som polisen ägnar dagar, timmar, minut efter minut och år efter år åt att göra. Ni har en snäv syn på vad poliser ska göra och vad polisyrket innebär. Signalen till landets poliser är, som jag uppfattar debatten, att regeringen sätter all sin tilltro till en organisationsförändring men att ni kommer att kväva utvecklingsmöjligheterna för den svenska poliskåren.
Herr talman! I en del företräder Polisförbundet helt och fullt alla poliser, och det gäller lönefrågan. Tyvärr är det en fråga som vi i riksdagen har väldigt lite att göra med. Det finns givetvis vissa möjligheter, men den rådande situationen är ingenting som vi har någonting med att göra eller som jag tycker att vi ska ha någonting att göra med. Jag tror egentligen inte att Morgan Johansson eller någon annan har en annan uppfattning i den frågan. Om vi som politiker bara skulle lyssna till Polisförbundet och vad de refererar till skulle vi aldrig ha öppnat upp för mångfalden inom polisen. Då hade personer som har en god akademisk utbildning och som kan tillföra någonting viktigt till polisen inte fått möjligheten att komma in, för Polisförbundet sade nej till det. De tyckte att alla som skulle jobba inom polisverksamheten, utom möjligtvis höga chefer, ska ha en fullständig polisutbildning. Vi har öppnat för den möjligheten, och vi har sett att det har gett mycket goda resultat. Vi har sett att många personer som har kommit in med externa kompetenser har i väldigt hög grad bidragit till att minska utredningsobalanser. Det tror jag är en del som kan göra att vi får större mångsidighet och mångfald inom polisen och att vi kan minska de stora obalanser som finns när det gäller utredningar och minska utredningstiden. Jag säger inte att polisen saknar problem, men man kan beskriva det på olika sätt. Man kan beskriva det, som Morgan gjorde, som att det är djupt bekymmersamt. Ja, vi kan väl hitta många saker där vi har problem inom polisen. Det kan både du, Morgan, och jag hålla med om. Men när tryggheten ökar, när brotten minskar och förtroendet för polisen ökar - även jämfört med andra rättsvårdande instanser ligger polisen väldigt högt när det gäller förtroende - ser inte jag att situationen är djupt bekymmersam, även om det finns anledning att göra mer.
Herr talman! Vi har att diskutera konsekvensändringar till följd av att vi just nu är på väg att genomföra den största förändringen av den svenska polisens organisation på mycket länge. Jag vill understryka att Folkpartiet liberalerna välkomnar detta. Vi är helt säkra på att detta är en avgörande förutsättning för en bättre fungerande polis, men det är naturligtvis inte lösningen på alla de omfattande utmaningar som rättsväsendet i allmänhet står inför och som svensk polis står inför i synnerhet. Jag tycker att man ska börja denna lite allmänna debatt om tillståndet i svensk polis med en utblick och en nulägesbeskrivning. Vi kan titta på hur vi ligger till internationellt, herr talman. Vi ligger rätt bra till enligt The World Justice Projects index över rättsstater, där polisen är en central del. Jag tycker att vi ska komma ihåg det när vi ser hur det ser ut på andra håll i världen. Mycket är gjort, men det finns som sagt mer att göra. Vi vet att det vid trygghetsundersökningarna har gått framåt på polisens område, det vill säga att medborgarna upplever att polisen har blivit bättre. Man känner sig tryggare. Förtroendet hos medborgarna för polisen är mycket stort. Det beror naturligtvis på att vi har många fler poliser i dag som mycket mer offensivt, ännu otillräckligt, vill jag understryka, men ändå bättre kan möta medborgarna i deras vardag. Polisen kan åka ut på larm och kan se till att ägna sig en del åt det förebyggande och viktiga arbetet som lokalpoliser i att möta medborgarna och öka deras trygghet. Vi vet att det till exempel bland ungdomar har varit kraftfulla nedgångar i brottslighet de senaste 25 åren. Jag ser ungdomar på läktaren. Ni ungdomar är väldigt skötsamma jämfört med hur det var när jag gick i nionde klass. Enligt mätningarna har brottsligheten gått ned rejält. Det beror delvis på polisarbetet, som är mer inriktat på att hjälpa och stödja ungdomar och få dem att inte hålla på med droger och begå brott. Föräldrautbildningen har blivit bättre. Socialtjänsten har blivit bättre, skolan är bättre, ideella föreningar och idrottsföreningar är bättre. Detta sociala progressiva arbete, herr talman, har lett till att brottsligheten minskat bland ungdomarna. Vet ni vad, mina vänner här inne: Det är ni alla som är här som har bidragit till det. Här sitter duktiga vänsterpartister, duktiga socialdemokrater, centerpartister, moderater och andra, ingen nämnd, ingen glömd, som har bidragit till detta i olika omfattningar. Vi utvecklar Sverige, och det har blivit mycket bättre på det här området. Men fortfarande finns det för många ungdomar som hamnar i brottslighet. Det finns för många ungdomar som förstör sitt eget och andras liv. Det är centralt att vi fortsätter även inom den nya polisorganisationen att utveckla arbetet lokalt för polisen i att möta ungdomar för att minska brottsligheten och öka tryggheten ännu mer. När några ringer i alla klockor och säger att läget är katastrofalt är det inte riktigt så illa som det låter. Låt oss ta den valrörelse som vi just har genomfört. Den har trots ganska stora påfrestningar gått att genomföra. Polisens resurser - om någon undrar vart de tar vägen - går bland annat till att hålla ordning på möten där olika grupper skriker åt varandra. Extremister till höger och extremister till vänster skriker, protesterar och vandaliserar, hotar och begår en hel del obehagliga brott i Sverige. Det måste svensk polis ägna sig åt. Det kostar resurser och tar tid och gör att det blir färre poliser som kan ägna sig åt att göra andra viktiga saker för att minska inbrott eller våld i nära relationer eller vad det nu kan vara. Läget kan bli bättre. Vi tror att den här organisationsförändringen i grunden handlar om att det ska bli lättare att styra svensk polis och få ett mer effektivt ledarskap. Det var inte så länge sedan, under en annan regering, som huvuddevisen var att tusen blommor ska blomma. Polisen ska styras lite hur som helst överallt där det passar bäst. Det var helt omöjligt att styra. Det var det som ledde till att vi till ganska nyligen fortfarande hade 700 olika pågående utvecklingsprojekt inom svensk polis, vilket naturligtvis visar hur otroligt ineffektiv verksamheten har varit. Nu är vi på väg bort från detta, och det råder en mycket bred samstämmighet om att detta är vägen framåt. Men som sagt, herr talman, är det inte tillräckligt. Jag vill lyfta fram några saker som jag tror att vi behöver titta vidare på än mer. Det är naturligtvis ledarskapsfrågorna. Vi har nu en situation där ledarskapet hos polisen blir lättare att utöva. Vi tar bort en del mellanchefer. Ambitionen är att mycket mer ansvar kommer att kunna vara placerat att ute i polisområdena, ett hundratal. Det kan bli anpassat till medborgarnas krav, inte minst vad gäller att samarbeta med skola och socialtjänst och det omkringliggande samhället för en mer effektiv lokalpolis. Detta är viktigt. Vi har en ledarskapsutbildning på plats i svensk polis igen. Den har vi saknat under många år när den i praktiken var helt borttagen. Ledarskapet måste bygga på någon sorts långsiktigt ledarskap, en lärande organisation för att se till att vi hela tiden utvecklar polisen för förbättrad effektivitet eftersom brottsligheten ändrar sig. Mycket av den kritik som Morgan Johansson och Socialdemokraterna för fram, att polisen är för ineffektiv, är korrekt. Men det måste ses i ljuset av att brottsligheten väldigt snabbt ändrar karaktär. Ta bara alla dessa brott som begås på nätet. Hur ska polisen utreda dem? Människor ringer, är förtvivlade och säger att de har lämnat ut alla sina koder till någon människa ute på nätet och blivit av med alla pengar. Detta ska svensk polis utreda. Vi har haft en enorm utveckling av bedrägerier med internethandeln. Det är extremt svåra fall att utreda, och det är klart att det blir en liten uppklaringsprocent. En lärande organisation alltså, men det handlar också om känslighet vid genomförandet. Det har också med ledarskapet att göra som måste vara det bästa. Vi är försiktiga under det närmaste halvåret fram tills organisationen är på plats i januari. Jag träffade polisens hundenheter nyligen. Mitt i Europaparlamentsvalsrörelsen träffade jag polishundförare. De känner en oro för hur de ska få sin plats i den nya organisationen och bevara kvalitet och kompetens. Där ser det olika ut i dag i länsmyndigheterna. Några har samlad kompetens med en rejäl träning, en rejäl utbildning, har de bästa blodspårshundarna, de bästa narkotikahundarna och så vidare. Andra myndigheter har mycket sämre förutsättningar, för där ligger hundenheterna i linjeorganisationer i vanliga patruller. Det ger inte möjlighet till den träning och den kvalitetssäkring som är nödvändiga. Det här är någonting som åtminstone Folkpartiet kommer att följa noga. Hundenheterna är central del av många i svensk polis, inte minst för att få fram bra bevis i domstol. Jag menar att rekryteringen är central när det gäller ledarskapet. Jag förstår verkligen de argument som förs fram om att man ska ändra utbildningen inom svensk polis. Vi har dock ändrat den ganska rejält. Nu har vi utbildning på tre platser på svenska universitet och högskolor. Utbildningen är mycket akademiskt inriktad. Det underlättar så att man ska kunna omvandla sina poäng under den tid som man har läst till akademiska poäng. Jag möter också många poliser. Alla tycker inte att detta är det viktigaste. Däremot är det solklart att polisfacket tycker att detta är den absolut viktigaste frågan och att man ska göra om utbildningen formellt sett. Det ska vara exakt samma utbildning på exakt samma plats, men den ska få en annan inramning och bli akademisk formellt sett. Nu ska vi komma ihåg att flera moment är akademiska. Men det som många saknar är möjligheter till god handledning och praktiska övningar i skjutning och inte minst bilkörning, som nämndes tidigare. Det är också viktiga delar i ett bra polisarbete. Det centrala är ändå rekryteringsfrågan. När polisutbildningen fortsätter att vara en av de absolut mest populära utbildningarna i hela Sverige är det konstigt om det är som Socialdemokraterna säger, nämligen att det är en så extremt dålig utbildning att den måste göras om från grunden. Då har alla de människor som söker sig till svensk polis fel, och jag tror inte att det är på det sättet. Men rekryteringen är alltså central. Från Socialdemokraterna togs nyss lönefrågan upp, och det är känsligt att bestämma från riksdagen. Vi måste lösa frågan om rekryteringen och den långsiktiga förankringen av poliser i hela Sverige eftersom personalomsättningen i dag är alldeles för hög. Ska man vara lokalpolis i Strömstad, ska man vara lokalpolis i Sollefteå eller ska man vara lokalpolis i Laxå, Morgan Johansson, krävs det att man är där ett tag. Oavsett om man har tio års akademisk utbildning eller om man har gått dagens polisutbildning krävs det att man är på plats ett år innan man börjar kunna fungera maximalt. Det är då man har lärt känna lokalbefolkningen och lokalortens förutsättningar och kan agera som en bra polis. I dag vet vi att efter kanske ett år söker sig poliser ofta vidare och vill lämna sin första postering för att gå vidare i sin karriär. Det är önskvärt. Men vi måste hitta ett sätt, med antingen distansutbildningar, lönepåslag eller andra anställningsformer, för att se till att svensk polis också blir lokalt förankrad ute i lokalpolisområdena. Annars får vi ingen effektivitet och inget förebyggande arbete av kvalitet. Rekryteringsfrågan är alltså central. Men jag säger också det som Socialdemokraterna var inne på här. För Folkpartiet är det fullt relevant att se allt detta med polisens effektivitet och rättssystemet som en helhet. Det handlar om relevanta straffrågor och relevanta straffprocessuella tvångsmedel. Polisen måste kunna ta i med hårdhandskarna mot grova kriminella om man verkligen vill bekämpa brottslighet, annars spelar det ingen roll hur många poliser vi har eller vilken utbildning de har. Har man inga verktyg som står sig mot grova kriminella är man chanslös. Jag tror att vi kommer att behöva återkomma till detta under den mandatperiod som kommer. Inte minst ur ett internationellt brottslighetsperspektiv står svensk polis lite för svag för att kunna slå till mot den grova internationella brottsligheten som drabbar också Sverige. Svensk polis behöver bli bättre. Detta är en förutsättning. Vi kommer att få återkomma. Jag hoppas att vi inför det kommande valet kommer att diskutera det som har varit uppe här tidigare, nämligen dugligheten och förmågan att driva svenskt trygghetsarbete framåt i dess breda perspektiv. Det handlar om vad andra myndigheter kan göra men inte minst om vad polisen gör för att kunna förebygga brottslighet, klara upp brottslighet och se till att vi får ett tryggare Sverige, för det är en central fråga. Det finns inga andra frågor som är så socialt viktiga som att ge människor hyggliga livschanser så att de kan känna att de kan leva i frihet från brott. Brott förstör nämligen livet för människor mer än något annat. Det finns inga bidrag, inga ersättningar och inga andra insatser som kan ta bort detta. Att kunna gå till jobbet och att kunna gå till skolan och ha en vardag där man känner att man inte utsätts för brott är centralt. Det är vad det handlar om. Detta är en ny organisation för polisen. Det är rätt väg, men det är inte det enda som krävs. (Applåder)
Herr talman! Det är ofta rätt underhållande att höra Johan Pehrson i talarskolan, för han svävar från ämne till ämne, och ibland även med olika inriktningar i samma inlägg. Han säger att det å ena sidan är si och å andra sidan är så. Jag antar att det är en del av att vara folkpartist. Nu fick vi höra att det inte är så farligt och inte så dåligt. Häromkvällen stod Johan Pehrson i en debatt och sade att resultatet av vad som finns nu efter dessa år är katastrofdåligt. Det sade du då i debatten, Johan Pehrson, när du ställdes mot uppgiften att det nu är bara 15 procent av brotten som klaras upp - den sämsta siffran på tio år. Det är inte bara andelen brott som klaras upp som minskar utan faktiskt även antalet brott. Johan Pehrson talar sig varm för att det nog ändå behövs utbildning på något sätt. Framför allt är det ett bekymmer om man ska kunna klara av brott i samband med internethandel samt att brottsligheten blir mer komplex. Det är precis därför som vi vill ge polisen en ordentlig högskoleutbildning. Jag har aldrig sagt att dagens utbildning är dålig. Det har jag faktiskt inte sagt. Jag har sagt att man med den inte kommer att kunna klara framtidens behov. Det kanske går under några år. Men dagens utbildning kommer framför allt inte att klara av att vara en bra grund för de poliser som går ut från utbildningen för att sedan kunna utvecklas i styrkor. Det är detta perspektiv som man ska ha och inte bara det som gäller i morgon, i övermorgon eller nästa år. Man måste ha ett perspektiv på vad som kommer att hända inom svensk kriminalpolitik och brottslighetsutveckling om kanske 10 eller 15 år. Den syn som ni har att högskoleutbildning bara är något teoretiskt och akademiskt är en gammaldags syn på polisutbildning eller på högskoleutbildning över huvud taget. Det finns ingen motsättning mellan att ge poliserna en bra teoretisk grund att stå på och att lära dem att köra bil eller att lära dem att skjuta pistol. Det finns ingen motsättning i detta. Det är ni som skapar den motsättningen.
Herr talman! Jag ska inte definiera hur det är att vara sosse, men det är väl att flyta med strömmen. Frågan var om det är katastrofalt. Jag var på en debatt där även Morgan Johansson i huvudsak var närvarande, verkar det som. Det som vi då sade var att genomförandet av svensk polis datorisering var katastrofalt. Det tycker jag. Det har pågått i 25 år, och det har ännu inte lyckats tillräckligt bra. Det tycker jag att man kan beteckna som ett katastrofalt genomförande med stora effekter på effektiviteten inom svensk polis. Det betyder inte alls att allt annat är helt värdelöst inom svensk polis. Det tycker jag är väldigt grovt att påstå. Det görs enorma insatser av svensk polis varje dag. Men datoriseringen har varit dålig. Ytterst är det ett ansvar för oss här i riksdagen, som naturligtvis inte har lyckats detaljstyra genomförandet och upphandlingen av datorsystem på ett tillräckligt bra sätt. Här har Statskontoret och andra gjort hur många utredningar som helst. Vi kan hoppas att det blir en nystart på datorområdet när det gäller den nya polisorganisationen. Det är både nödvändigt och extremt efterlängtat inom svensk polis. Uppklaringen ligger på en alldeles för låg nivå för de allra flesta brott. I fråga om en hel del brott ligger uppklaringen på en hög nivå. Men i fråga om bostadsinbrott och andra tillgreppsbrott är uppklaringen på en katastrofalt låg nivå. Man ska dock inte ha för stora förhoppningar om att man kan nå upp till 90-procentiga nivåer och till och med över det, som vi gör i fråga om vissa andra brott beroende på brottets karaktär. Morgan Johansson och jag deltog i en debatt med Brottsförebyggande rådets generaldirektör och diskuterade detta. Generaldirektören fick upplysa Morgan Johansson lite grann om att hans grova retorik skjuter över målet ibland när det gäller vilka förväntningar man kan ha. Vi kan konstatera att vi under för lång tid har haft låg uppklaring men att vi nu förhoppningsvis, tycker jag, ser ut att vara på rätt väg.
Herr talman! Vad jag minns av den diskussion som vi hade på Folk och Försvar, där Brottsförebyggande rådets generaldirektör deltog, var att Brå, förmodligen på regeringens uppdrag, lanserade en idé om att det i stället för att man mäter uppklaringsandelen vid ett beslut om åtal eller strafföreläggande, skulle räcka att ha en misstänkt person, det vill säga att man skulle börja tricksa med siffrorna för att på det sättet öka den låga nivån för uppklaringen. Det markerade jag direkt emot och sade att vi inte kan göra på det sättet. Det är uppklaring i fråga om personer som vi alltid har mätt, och det måste faktiskt gälla. Nu ligger den på 15 procent. Det är den sämsta siffran på tio år. Jag säger inte att den ska ligga på 90, men jag säger att vi i alla fall borde ha sett en ökning av andelen uppklarade brott under de åtta år som ni, Johan Pehrson, suttit vid makten. Det säger jag med tanke på de satsningar som har gjorts och som det inte har funnits någon partipolitisk strid om. Sanningen är att det inte räckte med att bara titta på antalet poliser. Det räckte inte att bara se på hur mycket pengar man satte in. Man måste också se hur organisationen fungerar, vilka metoder man använder sig av och vilken utbildning man har. Därmed är vi inne på utbildningsfrågan igen. Sätt inte de praktiska delarna i utbildningen mot de teoretiska delarna på det sätt som ni gör. Det är, som sagt, en gammaldags syn på högskoleutbildning. Om det nu är sådan liten skillnad mellan den utbildning som finns och en ordentlig högskoleutbildning, som du försökte förespegla allmänheten i ditt inlägg, kan jag för mitt liv inte förstå varför ni i så fall inte genomför den. Det krävs ju också en förlängning av utbildningen. Vad är den egentliga orsaken till att ni inte vill ha en högskoleutbildning för polisen? Är det för att ni tror att folk ska flytta från glesbygden? Vem ska då jobba i Laxå, var ett uttalande av en folkpartist för något år sedan. Är det det som är felet eller är det tron att de blir förlästa bokmalar som inte längre vill ut och jaga bovar? Är det den fördomen som ligger bakom ert motstånd?
Herr talman! Förlästa bokmalar, säger Morgan Johansson. Vi var på ett möte där det fanns en person som är ganska mycket mer beläst än både Morgan Johansson och jag och som dissade Morgan Johansson ganska ordentligt. Det var generaldirektören för Brottsförebyggande rådet. Han försökte på ett intellektuellt akademiskt sätt förhålla sig till frågan om uppklaringsprocent och effektivitet hos svensk polis och sade att det inte går att mäta på ett statiskt sätt. Det är snarare Morgan Johanssons kunskapsförakt och intellektuella förakt som i så fall lyser igenom. Jag tycker att Morgan Johansson helt har fastnat i frågan om akademisering. Den största och absolut svåraste utmaningen för svensk polis är att få långsiktiga placeringar att vilja jobba, oavsett om vi talar om Stockholms innerstad eller Laxå, att få personer att söka sig till dessa orter och vilja jobba långsiktigt som lokalt förankrade poliser för att förebygga och klara upp brott. Det är där vi har den absolut största utmaningen i dag, och därför tycker jag att vi ska fokusera på det. Vi har nu gjort polisutbildningen. Vi har ändrat den från den gamla tiden då Socialdemokraterna styrde till att i dag ha den förlagd till tre universitet. Vi breddar förutsättningarna för vidareutbildning, och vi gör den så akademiskt lik som möjligt. Jag förstår poängen med att man har straffrättsprofessorer, som kanske läser om straffrätt, och att man på andra områden alltmer inkluderar sig i den akademiska utbildningen. Det här är en specifik utbildning som kräver specifika förutsättningar, och jag tycker att vi har nått väldigt långt. Grunden för det hela är att vi löpande ska ha en bra vidareutbildning av alla svenska poliser. Tiden i polisutbildningen ska inte vara den sista tiden i utbildning. Polisen måste vara en lärande organisation, och polisen måste kontinuerligt vidareutbilda sig. Det är ett krav som jag definitivt hör när jag möter poliser, och det är också ett krav från polisfacket.
Herr talman! Det här blev en konstig debatt. Tidigare har vi hört att justitieutskottets ordförande vill ha möjlighet att avsätta domare i Högsta domstolen, och nu ska han tydligen också ha hand om löneförhandlingarna. Den som tror att svensk polis skulle må bättre med en vänsterledd regering måste snabbt vakna upp och komma ihåg hur det såg ut före 2006. Då minskade antalet poliser i landet, resurserna drogs ned, poliser förtidspensionerades för att kunna göra besparingar, polisstationer lades ned över hela landet, polisen centraliserades. Nu går vi i rakt motsatt riktning, något som Centerpartiet länge slagits för. Med den nya organisationen kommer vi att få en mer lokalt förankrad polis. Det är där jag tror att jobbet verkligen behöver göras. Debatten blev, som sagt, lite märklig. Många har hållit långa anföranden. Morgan Johansson talade i 14 minuter, och minst 13 av dem handlade om helt andra saker än det som vi ska debattera i dag, nämligen den nya polisorganisationen. Den proposition jag håller upp för kammaren är förmodligen den tjockaste proposition vi haft att hantera under den innevarande mandatperioden, och när man inte har någonting emot det som regeringen föreslår måste man tydligen hitta på något annat att debattera. Till den proposition som regeringen lagt fram finns inte ett enda förslag till ändring, och därför lyfter oppositionen fram en mängd andra frågor som vi tidigare debatterat. Det är ett minst sagt uppseendeväckande påstående när det sägs att dagens poliser har för dålig utbildning och inte klarar upp komplicerade utredningar. Vad är det för något? Jag håller verkligen inte med om det. Jag menar att vi har kompetenta poliser som klarar av de allra mest komplicerade utredningarna. Det förakt mot icke-akademiker som visas ställer jag mig definitivt inte bakom. Det är viktigt att betona att vi nu går in i en ny organisation för polisen, en organisation som alla partier gemensamt tagit fram förslag till. Vi har varit helt eniga om hur den nya polisorganisationen ska se ut. Då ska vi inte spela att vi är oeniga, för det är jätteviktigt när vi går in i den nya organisationen att vi visar att det är den som kommer att gälla. Oavsett hur resultatet blir i höstens val är vi politiskt eniga om den polisorganisationen. Den ska genomföras från den 1 januari 2015. Det finns ett antal reservationer. När det gäller propositioner kan man alltid väcka motioner. Man kan väcka motioner även om sådant som inte behandlas i propositionen. Därför finns det ett antal reservationer i justitieutskottets betänkande. Märkligast av reservationerna är nog Vänsterpartiets och Miljöpartiets hantering av frågan om särskilda utredningar när poliser, eller för den delen åklagare, domare eller riksdagsledamöter, misstänks ha begått brott. Under lång tid drev både Vänsterpartiet och Miljöpartiet att särskilda utredningar skulle läggas i en egen myndighet. Frågan utreddes i den parlamentariska Polisorganisationskommittén där Vänsterpartiet och Miljöpartiet hela tiden fanns med. När vi verkligen gick på djupet med frågan insåg både Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter i kommittén att det inte fanns någon anledning att ändra på dagens särskilda utredningar och skapa en ny myndighet. Tvärtom finns det goda skäl att göra förändringar inom befintlig organisation, till exempel för att få bort rena klagomål som inte handlar om brottsmisstanke. Därför har vi föreslagit ett polisens kontaktcenter där vi kan ta hand om den typen av klagomål, följa upp dem och om det är samma polis som får många klagomål faktiskt göra något åt det. Vi utredde frågan. Då fanns chansen att påverka hur de särskilda utredningarna skulle vara organiserade. Alla partier var eniga. Det fanns inte en enda reservation om att skapa en ny myndighet. Det fanns ingen reservation från Vänsterpartiet och ingen reservation från Miljöpartiet. Nu när frågan är utredd, när det är klart hur det ska vara - det är ju knappast aktuellt att genast göra en ny utredning - ja, då ändrar sig plötsligt Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Lena Olsson och Agneta Börjesson kör över sina partivänner som satt i Polisorganisationskommittén. Jag vet inte hur ni i Vänsterpartiet och Miljöpartiet brukar hantera frågor, men när man tillsätter en parlamentarisk utredning är det högst lämpligt att partierna där säger vad de tycker. Det gjorde ni också. Ni sade att ni ville ha kvar den organisation som fanns. Vi lade fram ett enigt förslag. Nu sätter ni fingret i luften, känner efter vartåt det blåser, ändrar er och tycker det rakt motsatta. Det är inte seriöst. Ni är inte trovärdiga. Herr talman! När det gäller det som vi egentligen ska fatta beslut om, den nya polisorganisationen, är vi alldeles eniga. Det finns inte ett enda förslag till ändring av det som Alliansen har lagt fram, och det är jättebra. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Herr talman! Johan Linander säger att vi är helt eniga om den lunta som handlar om en ny organisation för polisen. Ja, det kan vi väl säga, men det finns en sak som vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte är eniga om, och det är att skapa en särskild myndighet för att hantera brottsmisstankar mot poliser, sådant som poliser gjort i tjänsten. Det där stämde alltså inte riktigt, Johan. Även den saken ingår i utredningen. Det är glasklart så. Vi har motionerat om en fristående myndighet ett otal gånger. Bara för att det sitter en utredare i en utredning som tycker att det här kan man köpa är det ingenting som säger att riksdagsgruppen ska godta det som den som sitter i utredningen tycker. Det har väl också hänt att det har varit en utredning där någon centerpartist har suttit och tyckt något men riksdagsgruppen sedan har tyckt någonting annat. Så himla ovanligt är det inte att det finns en sådan oenighet, men det har ni gjort stor sak av så många gånger. Det här förslaget innebär en egen avdelning med egen ekonomi och en egen chef inom polisen. Vi vill ha en organisation som är helt fristående, därför att det är väldigt viktigt för allmänhetens förtroende för polisen. Vi vill nämligen att polisen ska ha ett högt förtroende. Därför föreslår vi en fristående organisation i reservationen, och det ingår i det förslag som du har lagt bredvid dig på bordet.
Herr talman! Den här typen av proposition är ganska unik. Talmannen kan säkert sådant här bättre, men det är förändringar i över 200 lagar med anledning av att vi förändrar organisationen. Nästan allt i propositionen, som är väldigt tjock, är redaktionella förändringar. Det är inga förändringar i sak. I propositionen ligger inte frågan om särskilda utredningar. Däremot motionerar ni om särskilda utredningar. Och ni får givetvis tycka vad ni vill, men det är oerhört svårt att komma överens i viktiga frågor om de personer som ert parti sätter i parlamentariska utredningar inte har någon förankring i partiet och inte går tillbaka till partiet och frågar: Hur ska jag tycka i den här frågan? I vår riksdagsgrupp tar vi ständigt upp sådana frågor under utredningens gång för att den som sitter som ledamot i en utredning ska veta vad vi tycker. Man sitter inte där som enskild person. Det skulle aldrig fungera på det sättet i Socialdemokraterna. Deras ledamöter i utredningar får hela tiden besked från partiet om vad de ska säga i utredningarna. Man kan inte sitta där och själv tycka lite si och så som person. Så kanske det fungerar i Vänsterpartiet och också i Miljöpartiet, men det gör att ni aldrig får igenom någonting som ni vill. Om era ledamöter sitter och utreder frågorna och det inte är förankrat med vad partiet egentligen tycker är det klart att ni aldrig får igenom någonting. Ta bara detta som ett tips: Vill ni få igenom er politik är det bra om den förs fram till den som sitter i utredningen och verkligen utreder frågan i grunden.
Herr talman! Det är fantastiskt att höra att vi inte får igenom någonting. Jag har till och med fått igenom motioner som Centerpartiet har sagt ja till under mandatperioden. Det är alltså inte så omöjligt. Att en ledamot sitter i en utredning och partiet tar en annan ställning under resans gång är inte så förvånansvärt och ovanligt, Johan Linander. Nu fick jag rätt - det känns jätteskönt - för som du själv sade är det här en fråga som ingår i utredningen. Vi är helt överens om de stora dragen. Och jag är jätteglad att alla partier står bakom en ny organisation för polisen, för vi kan inte ha 21 fristående myndigheter. Det har vi motionerat om under flera år. Vi är glada för att regeringspartierna nu är så enade att de kan lägga fram förslaget. Det var ju ganska länge vissa som inte var med på det, men till slut gav man med sig och tyckte att det var rätt tillvägagångssätt. Eftersom allmänhetens förtroende för polisen står väldigt högt i kurs, att polisen ska kunna åtnjuta högsta förtroende, ska vi ha en särskild fristående myndighet. Det har vi också motionerat om i många år. Det är inte förvånande att du, Johan, gör det här till något konstigt. Vi har debatterat det här många gånger, och du kommer alltid med konstigheter och påståenden som sedan visar sig inte stämma.
Herr talman! Nu kom det några påhopp och generaliseringar här. Jag har ingen aning om vad Lena Olsson menar, så jag kan inte svara på det. Polisen har ett högt förtroende, och det tycker jag är bra. Det är fullt möjligt att förtroendet för polisen inte är lika högt bland Vänsterpartiets medlemmar. Vi kan ju se hur man vid en och annan demonstration hanterar frågor och agerar mot polisen. Polisorganisationskommittén har utrett frågan om särskilda utredningar. Vi var helt eniga om att den organisation som finns i dag inte ska förändras på ett sådant sätt att den blir en egen myndighet. Däremot får den en egen budget. Regeringen, alltså inte rikspolischefen, ska själva utse chef för särskilda utredningar, men de ska ligga kvar inom organisationen. Det är där det finns poliser som faktiskt kan utreda alla typer av brott, för poliser, domare, åklagare och riksdagsledamöter kan ju faktiskt bli misstänkta för alla typer av brott, till och med grova våldtäkter. Skulle det då finnas en liten egen myndighet, en egen enhet, som skulle utreda det skulle det helt enkelt inte fungera. Det har också visat sig i Norge, där man har prövat den variant som Lena Olsson förespråkar. Som sagt var vi överens när vi utredde frågan. När vi under många timmar hade gått igenom frågan och hur andra länder har gjort var vi överens. Det är klart att om det sedan blåser andra vindar i partiet kanske man tror att man kan vinna väljare genom att sätta upp fingret i luften för att känna hur det blåser och sedan följa det, men det är inte den typen av politik jag tror på. Det är inte den typen av politik Sverige behöver.
Herr talman! Till att börja med blir man förvånad över vilka kunskaper om socialdemokratins inre liv som Johan Linander alldeles nyss visade upp. Det var en bra och rättvisande bild av att våra ledamöter i kommittéerna alltid rapporterar tillbaka och förankrar hos oss. Centern angriper Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men ni svajar också i stora frågor. Vad är dagsnoteringen just nu när det till exempel gäller datalagringsdirektivet inom Centern? Är ni för eller emot? Det beror nästan på vilken tid på dygnet man frågar ledande centerpartister om ni är för eller emot. Ju mer stressade ni borgerliga blir, desto fulare i munnen blir ni. Nyss fick jag höra i ett inlägg att jag står för kunskapsförakt, och nu säger Johan Linander i sitt inlägg att jag står för ett förakt för icke-akademiker. Ni måste väl rimligen kunna ena er om att jag antingen föraktar dem som har kunskaper eller att jag föraktar dem som inte har kunskaper. Ni måste väl rimligen kunna ena er i något slags gemensam linje om ni nu ska hoppa på mig. Jag står icke för något förakt för icke-akademiker. Jag är en av de första i min släkt som har en akademisk utbildning. Skulle jag stå och förakta dem som inte har akademisk utbildning? Det är löjligt att säga något sådant. Vad jag har sagt i den här debatten är att jag tror att polisen, för att kunna klara av de alltmer komplexa situationerna när det gäller att lösa svåra brott, behöver ha en bättre utbildning att stå på. Jag tror inte att det förslag om utbildning som ni har lagt fram kommer att klara framtidens behov. Så enkelt är det. Och det är inte bara jag som har sagt det, och det är inte bara Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har denna åsikt. Polisförbundet har samma åsikt. Det är dessutom utrett av en statlig utredare som sagt att vi måste ställa polisen på en bättre kunskapsgrund för att man ska kunna klara framtidens utmaningar. Då återkommer jag till min fråga: Vad är den egentliga orsaken till att ni inte vill att polisen ska kunna utvecklas på detta sätt i sitt yrke?
Herr talman! Jag kan till att börja med säga att om Morgan Johansson vill ha en debatt på högre nivå kanske han själv borde fundera på hur han inledde den här debatten. Det är uppenbart att Socialdemokraterna är livrädda för att debattera den riktiga rättspolitiken. Hur skulle rättspolitiken se ut med en rödgrön regering? Nästan det enda som ni kan komma överens om är just att polisutbildningen ska vara en högskoleutbildning, och sedan kör ni det stenhårt i debatt efter debatt. Men vet ni vad? Det kommer inte att förändra utredningens resultat. De 15 procent Morgan Johansson ständigt tar upp kommer inte att förändras över natten för att vi får en högskoleutbildning, inte ens på längre sikt. Det är andra frågor som avgör huruvida polisen kommer att vara effektiv eller inte, till exempel vilka hemliga tvångsmedel polisen får använda. Hur ska ni lösa det i en rödgrön regering? Ni tycker totalt olika om vilka metoder och befogenheter polisen ska ha. Jag tror att väljarna vill veta innan de går till vallokalerna i höst vilken rättspolitik det skulle bli med en rödgrön regering. Svara på det! Ge besked om något mer än högskoleutbildningen! Det har vi hört vid det här laget. Centerpartiet har alls ingenting emot att poliser som läser inom polisutbildning får högskoleutbildning, tvärtom. De kurser som är poänggrundande ska ge högskolepoäng. Vi vill ha forskning och att man ska kunna doktorera efter polishögskolan. Vi vill ha mer polisforskning och metodutveckling. Vilka metoder fungerar, och hur ska polisen jobba? Jag tror att vi på längre sikt behöver olika sorters utbildning för olika poliser. Jag tror inte att vi i framtiden kommer att kunna ha poliser som ska kunna allt, utan de behöver specialinriktning. Precis som läkarna blir allmänpraktiserande eller specialister och lär sig olika delar av sitt yrke tror jag att poliser behöver lära sig olika delar av sitt yrke.
Herr talman! Det är klassiskt. När Johan Linander inte tycker att han kan debattera mot mig och Socialdemokraterna försöker han debattera mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men det är jag och socialdemokratin som står i talarstolen nu. Det är mot mig och våra förslag du debatterar. I mitt huvudinlägg lade jag fram sex förslag på vad vi vill göra när det gäller organisation, utbildning, metodutveckling, arbetsklimat och en lång rad andra saker. Johan Linander vet att vi har drivit de förslagen i åratal. Däremot finns det, precis som Johan Linander påpekar, frågor som man ibland måste enas om över blockgränserna. Just därför måste vi ibland göra uppgörelser. Vi gjorde det till exempel när det gäller FRA-lagstiftningen. Jag tycker att det är bra när man kan göra det. Men stå inte här och försök spela spel! Ägna dig åt den sakfråga vi har diskuterat i inläggen, nämligen polisutbildningen! Johan Linander säger: Det är det enda ni kan enas om. Han försöker låtsas att det är en liten fråga. Men det är en helt central fråga, inte bara när det gäller polisutbildningen utan också när det gäller vilken kompetensutveckling, forskning och metodutveckling som kommer att följa om man vågar göra en sådan satsning. Det är helt centralt för att få upp de 15 procent som är vad Johan Linander nu har att visa upp för allmänheten. Hans regering har suttit i åtta år. Polisen klarar upp en fallande andel av brotten - 15 procent. Det är den sämsta siffran på tio år. Vi säger: Låt oss ge poliserna, både de civilanställda och de i polisorganisationen, möjlighet att utvecklas på ett annat sätt. Det gör man med bland annat utbildning. Johan Linander säger: Man måste kunna få en specialinriktning. Det kan man få också inom ramen för en högskoleutbildning. Det finns ingen motsättning där. I denna debatt griper ni hela tiden efter olika halmstrån i diskussionen: De vill inte jobba i glesbygd. Det blir bara teori av det. Kom till saken! Varför vill ni inte ge poliser denna möjlighet?
Herr talman! Frågan är vad vi debatterar här. Jag strök över och skrev "Den nya polisutbildningen". Men så stod det faktiskt inte, utan det stod "Den nya polisorganisationen". Morgan Johansson har från första början i dag missuppfattat vad denna debatt skulle handla om. Är Socialdemokraterna inte en del av en eventuellt blivande rödgrön regering? Eller vill ni inte tänka er in i den situationen? Vi ska bara kunna debattera vad Socialdemokraterna föreslår. Eller räknar du, Morgan Johansson, med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet bara ska köpa allt ni föreslår utan att ni behöver förhandla någonting? Morgan Johansson pratade tidigare om valresultatet i går. Jag kan påminna om att med det rekorddåliga resultat Socialdemokraterna gjorde är de andra tre vänsterpartierna - Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ - tillsammans större än Socialdemokraterna. Vilken politik skulle föras i en rödgrön regering? Ge bara något litet svar! Det skulle vara intressant att få höra. Då hade vi kunnat debattera på riktigt, inte bara om påhittade saker. Tyvärr, herr talman, hittar Morgan Johansson på en massa saker, till och med när tiden är ute och den röda lampan lyser. Jag har aldrig påstått att vi inte skulle få poliser till glesbygden för att vi gjorde en högskoleutbildning av Polishögskolan. Däremot har vi redan i dag problemet att poliser inte stannar kvar. Morgan Johansson ingick själv i den regering som såg till att polisstationer lades ned i hela Sverige. Då var det riktigt illa för svensk polis. Den blev mer och mer centraliserad för varje år som Morgan Johansson tillsammans med Tomas Bodström och några till fick styra svensk polis. Dit vill jag inte igen. Jag och Centerpartiet vill ha en lokalt förankrad polis som finns nära och tillgänglig för medborgarna. Det är den polisen Sverige ska ha. Den polisen får man med Alliansen och Centerpartiet även efter valet i höst.
Herr talman! Dagens debatt har handlat om mycket men borde handla om vilken sorts polis vi vill ha. Det innefattar ekonomi, kvalitet, utbildning, hur kompetens kan tillvaratas, utveckling, värdegrund med mera. Frågan om kärnverksamhet diskuteras en hel del nu, vilket är bra och behövs. Det pågår en debatt inte bara här i kammaren utan även utanför. Hur ska polisen organiseras för att kunna arbeta så effektivt som möjligt? Vilka verktyg behövs? Jag är glad att regeringen tillsatte en parlamentarisk utredning som skulle analysera om den tidigare organisationen utgjorde ett hinder och att det är en så pass stor bredd som tycker att vi behöver ta ett omtag. Som har sagts här tidigare tror jag inte att man ska ha en övertro på en omorganisering. Jag tror att resultatet kanske till och med går ned lite under en period när man står inför en så stor omorganisering som polisen nu gör. Om man pratar med poliser märker man att många tycker att de inte har blivit lyssnade på inför den stora omorganiseringen. Det tar jag med mig. Som flera här har nämnt tror jag att om vi vill ha en synlig och lokal polis som jobbar nära medborgarna och med bemötandefrågor och större effektivitet gäller det att de som jobbar längst ned och hela vägen upp känner att de blir lyssnade på, även i förhållande till sin närmsta chef. Ibland är det lite för mycket nivåer inom polisen. I den nya omorganiseringen hoppas jag att det lokala tillförs resurser så att det kan vara så starkt som vi vill att det ska vara. Då tror jag att polisen skulle kunna jobba mycket bättre. Ledarskapet måste förbättras, organisationen måste kunna användas mer effektivt, fler måste frigöras från pappersarbete och jobba närmare medborgarna och polisen måste kunna ta fler initiativ. Mycket av detta är på gång, men vi får inte glömma att allt handlar om förtroende. Polisen är en viktig del av vårt rättssamhälle. Deras vardag är tuff, och det som poliser får uppleva under ett arbetspass är saker som vi inte vill och förhoppningsvis inte behöver möta. Därför är det viktigt att polisen känner att vi medborgare tror på och har ett stort förtroende för dem och känner trygghet. Men då måste de ha rätt redskap. Brottslighet ska alltid bekämpas på två fronter. Vi kristdemokrater lyfter ofta fram vikten av det brottsförebyggande arbetet, som börjar i familjen, förskolan och skolan. Om vi inte lyckas överföra rätt normer till morgondagens generation behövs ett robust rättssamhälle. Det tror jag alltid kommer att behövas. I den delen har polisen en väldigt viktig roll. Vi kristdemokrater kommer att följa omorganiseringen väldigt nära. Vi tror att det är viktigt att se till att det finns ekonomiska resurser hela vägen för dessa förändringar. Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att allt ska sköta sig självt. Polisen står i dag inför en helt ny brottslighet. Vi vill att de ska prioritera vardagsbrotten, för de handlar mycket om trygghetsfrågor. Sedan finns stora utmaningar: gränsöverskridande brottslighet, terrorism, ekonomisk brottslighet, brott med rasistisk bakgrund, ökande barnpornografibrott och andra brott på nätet. Då behöver polisen få resurser och möjligheter att bli experter på detta, så att man ska kunna förebygga men också självklart utreda alla de brott som kommer in. Det viktigaste för att man ska kunna känna sig trygg med polisen är att man möter polisen i vardagen, ute på gatan, i skolan, på fritidsgården i centrum och utanför restaurangen. Det är då man känner sig trygg. Det är så många människor upplever det. Jag tycker aldrig att man ska underskatta känslan av trygghet i förhållande till reell trygghet. Polisen måste självklart få välja hur de vill lägga sina resurser. När man lyssnar på vissa partiföreträdare här i dag hör man att vissa frestas att gå in i detalj och avgöra hur resursfördelningen ska se ut. Men polisen måste själv få handha sina medel. Däremot ska vi vara tydliga med vad som förväntas. Det som är viktigt för oss kristdemokrater och det vi absolut är mest stolta över i det betänkande som vi debatterar i dag är de tydliga skrivningarna gällande lokal förankring. Vi tror att det är de som kan lägga grunden för en bra polis som har direktkontakt med medborgarna. Kort sagt skulle jag vilja säga: Svensk polis i dag gör ett otroligt bra arbete, framför allt utifrån de förutsättningar som finns. Jag tror att vi måste följa detta nära och inte hela tiden bara förvänta oss att saker och ting ska förändras över en natt. Det är 21 myndigheter som ska bli en. Det kommer att tid, och det krävs ett nytt tänk, en ny struktur på olika plan. Med det vill jag säga att jag har förtroende för svensk polis, och jag hoppas också att de känner att de kan ha förtroende för politiker, så att vi kan samarbeta. Det är så man ska se det, inte att vi bara ställer upp krav och sedan vänder oss bort, utan att vi hela tiden lyssnar och för en dialog om hur detta ska kunna bli så bra som möjligt. Annars kommer vi inte att ha en omorganisering som ger de resultat som många hoppas på. Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)
Herr talman! När det gäller det allra sista håller jag med Caroline Szyber. Jag har också stort förtroende för svensk polis. Men när det gäller själva helheten menar vi i Miljöpartiet, i likhet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, att det är tre oerhört viktiga ben som behöver komma på plats. Det handlar om detta med högskoleutbildning, som flera debattörer har pratat om. Det gäller vikten av att få en bra utbildning som kan hålla inte bara för dagens polis utan också för dem som vi utbildar för att vara på plats om 10, 20 eller 30 år - de behöver en högskoleutbildning. Polisen behöver också ha redskap, fungerande it-system, fungerande länkar runt omkring - det som egentligen är naturligt i alla andra organisationer. Det behöver komma på plats för svensk polis. Det tredje benet är en sammanhållen polisorganisation. Det är egentligen det vi pratar om just nu. De tre benen är vi tre partier helt eniga om, och vi menar att de är centrala för en framtida poliskår. När det gäller den här efterlängtade propositionen, som handlar om ett gigantiskt arbete för att strama upp alla de olikheter som finns ute i de olika organisationerna - ett arbete som påverkar ca 30 000 anställda - finns det en stor enighet mellan alla partier. Vi i Miljöpartiet har ändå fyra reservationer, och jag vill yrka bifall till reservation 1, som handlar om att inrätta en fristående myndighet för hantering av brottsmisstankar. Vi har haft en stor och bred diskussion om detta. Det är en fråga som vi har lagt motioner om i många år. När vi hade vår representant i polisorganisationsutredningen hade vi en stor diskussion med henne. Hon förde tydligt fram många av förslagen kring varför de i slutändan ville ha det inom polisen. Det gällde just detta att man skulle kunna hitta utredare, att man behövde en rad olika kompetenser som i dag finns hos polisen. Vi lyssnade på henne och sade: Vi tror egentligen inte riktigt på detta, men okej, fullfölj det, så får vi lite ytterligare tid på oss att göra en ordentlig genomlysning i partiet med alla dem vi har ute i olika polismyndigheter. Det gjorde vi parallellt. Vi landade ändå på att vi ville stå fast vid en fristående myndighet, och det är därför som vi fullföljer med en motion och en reservation. Det vi menar är vi verkligen inte ensamma om. Det är Advokatsamfundet och flera andra, som Justitiekanslern, som menar att man för att kunna ha starkt förtroende för svensk polis i framtiden måste ha en fristående myndighet att kunna vända sig till. Därför lägger vi en reservation om detta. Vi menar också att det är viktigt att göra något när det gäller den lokala förankringen. Därför har vi lagt två reservationer, reservation 3 och 4, som just handlar om vad som ska komma i stället för de regionala polismyndigheterna. Det handlar om att ge ett uppdrag om att titta på hur man ska kunna tillgodose att det även i fortsättningen blir en lokal förankring. I reservation 4 tar vi upp att man bör få dialogprojekt alldeles särskilt i miljonprogramsområdena. Till sist vill jag ta upp reservation 5, som handlar om att särskilt titta på konsekvenser i fråga om allmänna handlingar, sedan man nu ändrar många sekretessbestämmelser. Som sagt yrkar jag här i kammaren för tids vinnande bifall enbart till reservation 1. (Applåder)
Tommy Hansson
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september