Publicerat 2013-05-26 09:00

Hanne har rätt!

Blåljus har under den senaste oroliga veckan givit exempel på olika analyser av bakgrunden till de oroligheter som vissa av Stockholms förorter, räddningstjänsten och Stockholms läns poliskår drabbats av. Idag finns två artiklar i Svenska Dagbladet, som från olika utgångspunkter tar tydligt avstånd från ödeläggelsen och våldet som riktats mot samhället.

Den som inte redan har gjort det, kan väl läsa Hanne Kjöllers utmärkta ledare i DN, den är en bra bakgrundsmusik, och ett raster för att se hur olika aktörer använder förortsupploppen för att styrka sina förklaringsmodeller.

I dagens SvD finns dels en ledare, som är skriven av Fredrik Kärrholm, som är polis och kriminolog. Han menar att de som kastar sten på poliser eller brandmän tar till våld för att det är kul. För adrenalinkicken, mer än någon annat. Det handlar inte om någon politisk protest. Däremot har tolkningar av upploppen som politiska reaktioner blivit bekväma svepskäl för att fortsätta.

"Det är olyckligt hur denna destruktiva symbios drabbar så många vanliga, hederliga människor. Människor som inte har råd att ersätta bilen som brinner upp. Människor som inte kan åka buss för att kollektivtrafiken ställs in. Människor som inte vågar gå ut i sitt eget bostadsområde. Människor som inte kan lugna sina rädda och oroliga barn."

Kärrholm menar att det bara finns två sidor i konfliken: Å ena sidan alla de tusentals människorna som får sina bostadsområden förstörda, tillsammans med de poliser som försöker hindra detta. Å andra sidan de våldsamma ungdomarna, tillsammans med diverse tyckare som gör politiska poänger som ursäktar upploppen.

Kärrholm beskriver gärningsmannen så här: Varför plockar vissa upp stenarna medan andra låter bli? Det handlar dels om personlig moral, men framför allt om social kontroll. I båda avseendena är grundproblemet ett otillräckligt föräldraskap. Det är egentligen mycket enkelt: Vissa pojkar tillåts springa runt och härja bland brinnande bilar klockan två på natten, andra pojkar hålls hemma av sina föräldrar.

I samma tidning finns en annan analys på nyhetsplats: Tre olika slags individer ligger bakom upploppen. Det är lokala ungdomar, kända kriminella samt ”en liten klick yrkesaktivister”. Yrkesaktivister är en omskrivning för politiska aktivister. Det handlar i detta fall om de så kallade autonoma: i klartext våldsbejakande individer och grupper långt ut till vänster på den politiska skalan. Tidningen beskriver hur ammunitionsgrupper ansvarar för att bryta upp och slå sönder gatsten. Andra grupper spanar på polisen medan ytterligare några kallar till mötesplatser på stängda Facebookgrupper.

Men bilden av den våldsamme gärningsmannen är inte entydig, det finns även de oftast unga män från området, som dras med i våldsamheterna, dels unga kriminella och dels de som inte har kriminellt förflutet.

Blåljus konstaterar att det är två helt olika analyser som idag presenteras i samma tidning, en på ledarsidan och en på nyhetssidan, ungefär som i Aftonbladet häromdagen hade ytterligare två helt annorlunda analyser.