Hägglund i Almedalen - Kul och mindre kul

Göran Hägglund höll som alla partiledare sitt tal i Almedalen. Han talade för ett stärkt försvar, bättre sjuk- och äldrevård, mer frihet för föräldrar att själva välja, bättre jämställdhet, men var emot skattehöjningar som han beskrev som ett hot mot både människors valfrihet och produktiviteten i Sverige. Det roligaste avsnittet i Hägglunds tal har Kristdemokraterna censurerat på sin hemsida, så det beskriver vi här på Blåljus. I denna del av talet vände sig Hägglund särskilt till Göteborgare, som skulle uppskatta hans ordvitsar.

”Stefan Löfven har inte lyckats svetsa samman ett rödgrönt regeringsalternativ. Som ett försök till ett frö till något som kan likna ett samarbete, har ändå oppositionen börjat bygga ett land ihop, ett trädgårdsland. Centralt i odlingslotten finns ett stort område där konflikerna gödslas och odlas. De mångåriga tistlarna växer så att det knakar. Med rötter väl förankrade i den maxistiska myllan deltar Jonas Sjöstedt med både hammare och skära. Han är entusiastisk inför uppgiften att beskär a allt som växer utanför statens hägn. Ingen rabatt på hushållstjänster säger han som vill utrota en hel näringsgren.

I Sjöstedts land får ingen ha rot, det är ett norotsland. Inget får heller växa för högt hellre lågt men lika. Mångfald motarbetas, monokultur är modellen. Han säger blankt nej till Ginst i välfärden.

Sjöstedt har uppenbara problem att kultivera och  rensa ut i de späda vänsterplantorna, där må¨nga har som enda idé att sprida autonom dynga.

Fridolin och Romson, jobbar med beskäring de tycker att Sverige har för många försvarsgrenar. De tar i så det skär i löjtnantshjärtat. Rosmarinen avskaffas, här skall inte skjutas några som helst skott. Sen sågar de ned äppleträd, de vill nämligen avskaffa kärnkraften i alla dess former. De är alltså världens enda trädgårdsarbetare som är emot själva idén att det skall växa. Trots att det finns mängder av arbetsuppgifter prioriterar de hängmattan. Flitiga Lisa har blivit rödlistad, och känner sig rätt vissen vid det här laget. Hon skall tydligen ge plats åt landets latmaskar genom sex timmars arbetsdag.

Löfven vill till varje pris förhindra att trädgårdsarbetare från andra land kommer hit, han planterar en gedigen betonghäck för det syftet. Sjöstedt blir lite kinkig, han vill hellre ha en mur som bekant. Fridolin frågar om han möjligen någon gång har berättat att han har varit lärare på en folkplantskola.

Löfven vill lägga rabarber på trädgårdsmästarposten. Nu är han i centrum av odlingen för intetsägande ordgubbar. Och den hittillsvarande skötselplanen för landet vill han luckra upp, och han drar sig inte för att tuja på sanningen… Åkessons beskärda del,  är egen liten pallkrage där han sitter för sig själv och odlar myter. Schyman vill också vara med, hon tar genast ett feministiskt initiativ och bränner alla klöver. Detta blir alldeles gräsligt, valet i höst handlar om missväxt eller tillväxt, och det  borde väl vara ett ganska enkelt val!”

Hägglund drog ned många skrattsalvor under denna del av talet, däremot har någon ståuppkomiker varit mer kritisk. Blåljus skrattade gott, och kan på rak arm räkna upp ett tiotal ståuppare med sämre vitsar. Det som däremot gjorde att vi kunde hålla oss för skratt var, att inte heller Hägglund hade ett enda ord om rättstrygghet, lag och rätt eller polisfrågor. Under avsnittet om jämställdhet, snuddade han vid ämnet, ” Vi behöver en skarpare sexualbrottslagstiftning som tydligare markerar vad som inte är okej.” Annars inte ett ord. Bedrövligt.

Talet kan höras i sin helhet nedan.

Tommy Hansson