Publicerat 2018-10-23 10:50

Gränspolisens bristande förmåga ingen nyhet direkt

Ingen har väl kunnat undgå att höra, läsa eller se i media att EU ska komma med en rapport, vars innehåll lär kritisera den svenska gränspolisverksamheten på drygt ett nittiotal punkter. Nu hörs upprörda röster: Vem är ansvarig? Vems är felet? Lite som när det i somras upptäcktes att det svenska brandförsvaret inte var i fullständig toppform.

Justitieminiser Morgan Johansson kräver förbättringar enligt rapportens kritik men vill i övrigt inte kommentera rapporten närmare. Tomas Tobé menade snarare att det borde varit en fråga som lösts under den senaste mandatperioden. Samtidigt är det närmast decennier av negligerade i bland annat regleringsbrev av olika politiska regimer som lett till den nuvarande kritiken, och förhoppningsvis uppvaknandet.

Kom detta som en överaskning? -Absolut inte!

En aning om orssakssambanden ges i en helt magnifik rant från Twitter från Gränspolisens högste chef, Patrik Engström, som blåljus tar sig friheten att citera:

"Under måndagen (& troligen tisdagen) har @sr_ekot rapporterat om den Schengenutvärdering av Sveriges arbete med kontrollen av den yttre gränsen, alltså gränskontrollen mot icke-EU-länder. I den utvärdering som genomfördes 2017 får Sverige kritik för brister i efterlevnaden av Schengenregelverket. Rapporten är dock ännu inte beslutad av EU-kommissionen varför det är svårt att kommentera den i detalj.

För att fullt ut förstå vad som granskats och vad som nu kommer att hända kommer först en kort beskrivning av utvärderingsprocessen. Ni som är intresserade läser vidare, ni som redan kan allt hoppar över. Alla Schengenländer utvärderas ungefär vart femte år på sex områden; Yttre gräns, Återvändande, SIS/SIRENE, Polissamarbete, Dataskydd & Viseringspolitik.

Utvärderingen omfattar både en skriftlig egenrapportering samt besök från utvärderingsteam. eamen består av experter från EU-kommissionen, andra medlemsstater och olika EU-myndigheter. Efter utvärderingsbesök skrivs en rapport som förhandlas och antas i Schengenkommittén. Rapporten beskriver utvärderingsteamets observationer, slutsatser och rekommendationer. Den antagna rapporten ligger till grund för en lista med rekommendationer som EU-kommissionen tar fram. Dessa rekommendationer antas av Rådet och blir medlemsstatens ansvar att åtgärda.

När rekommendationerna antagits av Rådet har medlemstaten en begränsad tid på sig att lämna in en handlingsplan som skall godkännas av EU-kommissionen. Åtgärdsarbetet skall sedan avrapporteras var tredje till var sjätte månad tills dess bristerna åtgärdats.

Utvärderingsprocessen är alltså ganska omfattande och rapporteringskraven är stora. För Sveriges del är rapporten för utvärderingen av den yttre gränskontrollen ännu inte antagen & alltså finns inga beslutade rekommendationer heller.

Jag har under dagen fått ganska mycket frågor om hur det kan komma sig att vi har fått så omfattande nedslag som @sr_ekot rapporterat, vem som bär ansvaret för det & vad som ska göras åt det. Det är alla mycket relevanta frågor.

Utan att kommentera eller gå in på exakt vad som står i rapporten är det min uppfattning att det grundläggande problemet är att gränskontrolluppdraget inte har prioriterats sedan innan år 2000 då Sverige gick med i Schengen.

Sedan dess har EU skärpt Schengenregelverket, utökat Frontex mandat och höjt kraven på medlemsstaterna vid flera tillfällen. Sverige har dock fortsatt inte prioriterat gränskontrolluppdraget och ett gap mellan EU:s krav & svensk förmåga har utvecklats.

Som ett litet land långt från de mest utsatta gränserna har Sverige klarat sig under lång tid genom att resten av EU kunnat absorbera trycket mot gränserna. Detta höll fram till hösten 2015.

Schengenutvärderingen 2017 var den första under det nya utvärderingsregelverket där EU-kommissionen tagit över ansvaret för utvärderingarna från Rådet. Den nya utvärderingsmekanismen är mer robust och identifierade det gap som utvecklats.

Kom detta som en överraskning? Absolut inte! Flera av mina medarbetare deltar själva i utvärderingarna av andra länder & vi har varit väl medvetna om våra brister. Det har också framförts internt inom myndigheten.

Myndigheten har dock tvingats prioritera hårt i sitt omfattande uppdrag & gränskontroll har fått stå tillbaks.

Vem bär då ansvaret för att detta gap vuxit fram? Det är en svårare fråga att besvara. Före 2015 var det 21 separata Polismyndigheter som ansvarade för gränskontrollen & den varierade stort mellan de olika myndigheterna. Ansvaret vilade på respektive länspolismästare.

I och med omorganisationen 2015 skapades en myndigheten, men möjligheten till ett samlat ansvar missades eftersom ansvaret för gränskontrollen delades upp på ett antal olika aktörer;

- Nationella operativa avdelningen har processansvar för gränskontrollen, alltså beskriver *hur* den skall utföras. - De 7 Polisregionerna har verksamhetsansvar, alltså resurssätter & prioriterar gränskontrollen i förhållande till annan verksamhet.

-HR-avdelningen ansvarar för kompetensförsörjning & kompetensutveckling.

- IT-avdelningen ansvarar för IT-utveckling och IT-stöd. Ansvaret för nuläget står att söka bland oss som uppehåller någon av dessa uppgifter.

Hur ska nu detta åtgärdas då och hur snabbt går det? Jag har sagt att det kommer ta fem år innan samtliga brister är åtgärdade, en tidslinje som många förståsigpåare har haft åsikter om och som kanske tarvar lite förtydligande.

Återigen, utan att gå in på rapporten i detalj så kan bristerna beskrivas i fem huvudområden; 1. Resurssättning 2. Brist på enhetlig nationell operativ och strategisk ledning 3. Brister i kompetensnivåer 4. Bristande arbete med riskanalyser 5. Brister i IT- och teknikstöd

Detta är fem komplexa områden och att åtgärda orsakerna till bristerna kräver mycket. Jag ska ge några exempel;

1. Resurssättning av yttre gränskontroll. Detta kan åtgärdas med rekrytering och utbildning av fler passkontrollanter samt fler gränspoliser. Det tar minst 12 månader att rekrytera och utbilda en passkontrollant till en nivå som är grundläggande.

Samtliga uppgifter i den yttre gränskontrollen kan idag inte utföras av civilanställda varför vi också behöver fler poliser. Dessa måste då antingen tas från andra uppgifter eller nyrekryteras. Det tar minst fem år att rekrytera & grundutbilda en polis.

2. Brist på enhetlig nationell operativ och strategisk ledning. Grunden för polisreformen 2015 var att föra polisen närmare medborgarna samt delegera beslutsmandat så långt ut i organisationen som möjligt. Därför är också gränspolisen regionalt organiserad.

Att göra ändringar i myndighetens arbetsordning och ens överväga att omorganisera delar av verksamheten kräver eftertanke och tar troligen minst 18 månader, förutsatt att det bedöms vara nödvändigt.

3. Brister i kompetensnivåer. På grund av bristande resurssättning och låg priortiering har många erfarna utbildare gått i pension utan att ersättas. Att kompetenshöja de medarbetare som behöver det innebär att vi först måste rekrytera och utbilda nya utbildare.

För att en kompetenssatsning inte skall resultera i ännu lägre resurssättning under utbildningstiden måste först ny personal rekryteras och utbildas. Se punkten 1 ovan.

4. Bristande arbete med riskanalyser. Dessa brister är ett resultat av flera samverkande faktorer. Brister i resurser & utbildning är en, men också avsaknad av system för riskanalys.

Tid för att etablera sådana system nationellt och regionalt, inklusive rekrytering och utbildning blir 18-36 månader.

5. Brister i IT- och teknikstöd. Under de kommande åren skall polisen, förutom att hantera alla andra IT-behov också införa två nya stora EU-system för gränskontroll; EES (elektronisk in- och utreseregistrering med biometri) och ETIAS (elektroniskt inresetillstånd).

Detta ställer stora krav på polisens IT-avdelning eftersom de flesta av våra 102 gränsövergångsställen inte är anslutna till polisens IT-infrastruktur. På många har vi inte ens lokaler.

Så uppskattningen att det kommer ta ca fem år att komma till rätta med bristerna är grundad på en ganska noggrann analys och förutsätter dessutom att samtliga resursbehov kan tillgodoses. Det betyder dock inte att vi inte redan har börjat åtgärdsarbetet!"

Lite mer om kritiken från poliser och politiker kan höras nedan. Blåljus rekommenderar även Per Gudmundsons Ledare i SvD om hur det går när samhället inte prioriterar rätt. Den som vill läsa om hur polisens inre gränskontroller betraktades för bara några år sedan, kan med fördel söka på "REVA" i vårt sökfönster ovan. (Resultat)

Tommy Hansson

Gilla sidan: