Publicerat 2015-06-26 13:50

Göran Greider om Framtidens Polis

Göran Greider analyserar Svensk polis i Polisförbundets antologi "Framtidens Polis" med utgångspunkt från skillnaderna mellan Amerikansk polis och den "folkrörelsepolis" som skapats i Sverige. Han utgår från att i ett jämlikt folkhem, har polisen större förtroende än i ett nytt Sverige som slits isär.

"I dag bryts samhället mer och mer ner i ett slags sär-hälle. I välbeställda villaområden förfasas man över det tilltagande våldet och brottsligheten (som man ser på tv eller i ett sönderslaget balkongfönster) och från verandor och kring utegrillar stiger det i sommarkvällarna en växande misstro mot en polismakt som aldrig anses göra någonting. I den andra änden står ilskna förortsgrabbar, med invandrarbakgrund, och vittnar om de ständiga trakasserierna från snuten när de rör sig på gatorna."

Men ändå:

"Att arbeta som polis är förmodligen ett av de svåraste jobb som finns. Jag har sett poliser göra ett fantastiskt jobb när de varsamt tagit hand om någon som är rädd eller har skadats; ja när någon oregerlig drogad person skrämmer vettet ur folk, på en buss eller en tunnelbana, kommer alltid den där oerhörda lättnaden när polisen dyker upp. Jag glömmer aldrig de anarkistiska husockupanter som jag en gång kände som fick se sitt ockuperade hus omringat av skinheads. Vad gjorde de? Svar: De ringde polisen."

Ändå konstaterar Greider att polisorganisationen måste vara så öppen, lärande och interndemokratisk som möjligt. Han menar även att att en klok väg att gå är att ge Polisfacket mer att säga till om i alla sammanhang. Fackföreningar är trots allt en av de mest vitala folkrörelser som finns kvar i våra samhällen och de utgör i det här fallet ett unikt band mellan stat och vanligt folk.

Greider avslutar sin artikel med orden:

"Tystnadskulturen måste brytas. Annars faller förtroendet för våldsmonopolet och den sista anhalten där är konkurrens om beskyddarverksamheten.

 

Den kulturrevolution jag efterlyser hos polisen innefattar således åtminstone två saker: För det första ett lärande som handlar om polisen, på alla nivåer, måste skaffa sig en nyfikenhet för att förstå vad som äger rum i samhället i stort. Det är inte bara en tom gest. Den som hela tiden har ett spår i medvetandet som rymmer analyser och tänkande kring segregation, klassfrågor, feminism eller etnicitet kan lättare undvika att dras ner i en spiral av dagligt arbete som kan bränna ut vem som helst. Sådana perspektiv berikar.

 

För det andra: Den makt som förvaltar våldsmonopolet måste ställa sig vidöppen för alla tendenser till hierarkier som får leden att slutas och tystnaden att tillta.

 

Polisen måste församhälleligas. När man öppnar dörren och ser en polis ska man känna att den där uniformerade personen inte bara är ett sändebud från staten, utan – ytterst – också från mig själv som en vanlig medborgare bland andra vanliga medborgare."

 

Läs hela här.