Publicerat 2015-07-20 14:00

Framtidens polis ger nya perspektiv

Nu kommer fortsättningen på antologin "Framtidens Polis", där profilerade tyckare fått tänka till om hur svensk polis kan bli bättre. Det är alldeles vanliga personer, som i uppföljningen fått möjlighet att reflektera över utvecklingen för Sveriges Poliser och för polisverkamheten.

Det första inlägget, verkar skrivet av en alldeles vanligt medborgare, Ingela, som saknar de vanliga, fotpatrullerande poliserna som hon minns fanns i Visby för 15-20 år sedan. Hon vill ha poliser som är människor för människor. Kanske får hon läsa Polisens facebooksidor för att komma i kontakt med dem, ett möte "IRL" ter sig mer osäkert...

Nästa insändare är skriven av "Per" som tycks ha varit polis och som är kritisk mot utvecklingen särskilt på små orter. Han skriver:
"Polisens närvaro i mindre kommuner är obefintlig och det finns inget som tyder på någon förbättring. I den kommun, ca 10.000 innevånare, jag jobbat och bor i finns INGEN polisnärvaro. Ett par utredare och en receptionist är den bemanning som står till buds. EN yttre polis har sitt klädskåp här men får inte arbeta på orten utan tas ALLTID i anspråk i stora staden där han ”behövs bättre”."

Per beskriver hur obegripligt det är att myndigheten så fullkomligt kan strunta i de mindre orterna. Man inrättar ”kommunpoliser” som verkar ha som enda uppgift att blidka kommunpolitikerna. Man kommer med en husbil till vissa orter och visar upp sig som utställningsföremål. Men när fyllorna behöver köras bort från bänken utanför butiken finns det ingen resurs.

Samtidigt som man lovar närma sig medborgarna lägger man ner stationer och receptioner. Man skryter om att man ”trycker ut poliser” mot allmänheten när man i själva verket gör det motsatta skriver Per.

 

"Poliser slutar, går i pension i förtid, byter yrke. Är det någon som frågar sig varför? Kan det möjligen bero på att man inte orkar arbeta under en lögn? En lögn och ett svek mot allmänheten."

Per avslutar sin insändare:

"I Ängelholm lyckades man starta ett projekt som gick ut på att ett par poliser i bland gick fotpatrull i staden. Projektet blev så uppskattat att det skrevs om i massmedia. Otroligt. Polisen gick ut på stan och visade sig och det var så nyskapande att det hyllades i tidningar och TV. Detta borde väl vara en helt normal och självklar verksamhet.

 

”Ökad synlighet” utlovas. Tro’t den som vill. Jag har inga förhoppningar. Det finns inget som tyder på det, men vi får se.

 

Själv gick jag i förtida pension. Jag ville gå ner på deltid på egen bekostnad med förnekades detta. Känns skönt att inte längre behöva delta i ”spelet”."

 

Blåljus kommentar:

Det kan anas att "Per" inte känner fullt förtroende för att den nya polismyndigheten kommer att uppfylla sina löften om en polisverksamhet närmare medborgarna. Våra allra nyaste kollegor, har just blivit utsatta för en lönesättning som riskerar att göra även dem aningen tveksamma till polismyndighetens förmåga att fatta genomtänkta och förankrade beslut. Detsamma gäller de mer erfarna poliser med kanske sex eller åtta års tjänst som får handleda yngre konstaplar med högre lön än de själva har. Ett annat exempel på polismyndighetens bristande förmåga att visa god vilja, är att våra äldsta kollegor likt "Per" inte beviljas delpension, utan i stället tvingas gå i förtida pension.

 

Förbundsregion Stockholm har nyligen förhandlat för 19 medlemmar som ansökt om delpension för att kanske orka arbeta lite längre som polis. I det centrala avtalet om delpension föreskrivs att parterna i största möjliga utsträckning ska tillmötesgå arbetstagarens önskemål.

 

Tre av de 19 beviljades delpension. Arbetsgivaren menar att utgångspunkten är att delpensioneringar behöver hanteras med restriktivitet med hänsyn taget till omorganisationen. Det nämns även att den ansträngda ekonomin för svensk polis gör att vi behöver de resurser vi har. Att en del av de berörda som nekats delpension kan komma att säga upp sig har inte ansett göra en saklig grund för ett beviljande av delpension.  *

Så spolas barnet ut med badvattnet.

 

Tommy Hansson

 

*Om handläggningen av delpensioner finns information att läsa på Intrapolis. Där framgår hur hanteringen skall ske och vilken delegation som finns för de som känner sin medarbetare. Den lyder så här om handläggningen för den chef som får in en ansökan:

 

"Gemensamma riktlinjer för hanteringen av delpensioner tas fram och förväntas träda ikraft under hösten 2015. Tills dess gäller följande:

 

När du får en ansökan om delpension från en medarbetare ska du som närmaste chef göra en bedömning av ansökan utifrån förutsättningarna för verksamheten, inklu­sive det ekonomiska utrymmet vid polisregionen eller avdelningen, och medarbetarens situation.

 

Därefter skickar du, efter att ha tillstyrkt eller avstyrkt ansökan, ärendet vidare till regionpolischefen/avdelningschefen. Denne gör också en bedömning av ansökan, dock utifrån hela sitt verksamhetsområde.

 

HR-chef vid region/avdelning har ett samordnande ansvar för hantering av delpensioner inom den egna regionen/avdelningen inklusive eventuella kontakter med arbetstagarorganisationerna. Då regionpolischefen eller avdelningschefen tillsammans med HR-chef vid region/avdelning har bedömt ansökan, skickas de som tillstyrks – tillsammans med en skriftlig moti­vering – till HR-direktören för vidare hantering. Om regionpolischefen eller avdelningschefen har bedömt att an­sökan inte bör bifallas, kan ärendet avslutas redan här och sökanden delges att han eller hon inte kommer att beviljas delpension.

HR-direktören och ekonomidirektören samråder inför beslut utifrån regionernas/avdelningarnas förslag (enligt punkt 8m i delegationsordningen i bilaga 7 till Polismyndighetens arbetsordning). Detta görs för att säkerställa att våra gemensamma medel används på bästa möjliga sätt utifrån ett helhetsperspektiv. HR-direktören fattar beslut om att bevilja/avslå ansökan.

 

I augusti informeras de nationella arbetstagarorganisationerna om förslaget till nya riktlinjer för delpensioner samt ges en helhetsbild över läget kring ansökningar som kommit in under 2015."

 

Blåljus kommentar: Den som känner sin medarbetare, har således det minsta inflytandet. Efter att den närmaste chefen skickat en ansökan med tillstyrkande skall den således prövas

1. av Regionpolischefen. 2 HR-chefen vid regionen. Om någon av dem avslår, är det avslag som gäller. Har ansökan passerat dessa tre nivåer, och alla har föreslagit bifall, hamnar ansökan hos HR-direktören, som efter samrådan med ekonomidirektören i sin tur kan besluta att avslå ansökan.

 

Detta är tydligen Polismyndighetens tolkning av innebörden av "att parterna i största möjliga utsträckning ska tillmötesgå arbetstagarens önskemål."

 

För den som vill ha en förklaring till denna smått ogina inställning i förhållande till avtalet, kan läsa lite högre upp i dokumentet på Intrapolis där en förklaring ges:

 

"Polismyndigheten befinner sig mitt i ett stort omställnings- och förändringsarbete och behöver därför vara extra noggrann med hur resurserna används. Kostnaden för delpensioner måste vägas mot andra behov i verksamheten inom ramarna för polisens totala budget. Under förändringsarbetet kommer Polismyndigheten därför att inta en restriktiv hållning vad gäller delpensioner."

 

Så omorganisationen av Svensk polis skall betalas genom att poliser tvingas antingen arbeta fullt ut till pensionering (och sedan förhoppningsvis dö snabbt) eller ta förtida pension.

 

Det är inte utan att man tar sig för pannan.

 

Tommy Hansson