Publicerat 2013-01-17 19:10

Framkallande av fara för annan vid nödvärnssituation?

Du är polis. Det har du varit i runt sju år, vilket gör att du tillhör de mer erfarna på din arbetsplats, som är utryckningen i City PMD i Stockholm, det kanske hårdast arbetsbelastade distriktet i landet.

 

Det här är en dag som alla andra, du började jobba kl 06:30, och snart är passet slut. Efter en dag med falska larm, snattare och andra rutinärenden sitter du inne vid skrivbordet på polisstationen och skriver avrapporteringar. Snart skall du få åka hem.

 

Då hörs ett anrop på radion. Ett överfallslarm, ett par km från polisstationen. En salong, säkert falskt det också. Men det kommer mer uppgifter, det är en guldhandlare. Det verkar skarpt.

 

Maxpuls men det blir värre

Du och kollegan springer ut till radiobilen, och du kör med blåljus så fort som möjligt mot platsen för larmet. Under tiden får du höra att det finns gärningsmän kvar, att det hörts knallar från butiken. Andra poliser har hunnit fram till objektet. Efter ett par minuters utryckning, kommer du till en plats på lagom avstånd från butiken. Går ur bilen. Då ser du  rånarna lämna butiken, och springa in på en gata parallellt till den du befinner dig på. Du hör skottlossning. Du och ett par kollegor springer snabbast möjligt de ca 100 m till en gata längre bort som leder till parallellgatan. När ni kommer dit är rånarna redan där. En man med en väska, och en annan med en pistol. Du har sprungit i gatan, medan kollegorna sprungit på gångbanan. Kollegorna har kommit helt nära rånarna. De har inget bra skydd på trottoaren. Själv har du maxpuls av språngmarchen, men det blir värre.

 

-Han vill döda mig och kollegorna!

Pistolmannen riktar sitt vapen först mot Dig och sedan mot kollegorna. De har gatan framför sig, och även en bil och den obeväpnade rånaren med väskan, så de kanske inte kan försvara sig. Skjuter rånaren Dig? Eller kollegorna? Du ser inga människor som skulle kunna vara i fara genom eldgivning. Du avfyrar skott mot rånaren, som kan vara ca 25 m framför dig. Du träffar inte! Rånaren ger sig inte utan hotar dig och kollegorna – Du tömmer magasinet. Ned i skydd. Byt magasin. Upp och kolla – rånaren står kvar och hotar fortfarande. Tusan – Du måste få bort hotet och avfyrar fyra skott till mot pistolrånaren. Då gör han en gest som att han ger sig, och börjar motvilligt lyda kommando att lägga sig ned. Eldgivningen upphör. Det kommer fler poliser. Rånarna grips. Hela förloppet från att poliserna konfronterades med rånarna tills att det var gripet och klart kan vara ca 30 sekunder. Skottlossningen höll på i drygt 10 sekunder. Hur lång tid tog det att läsa det här stycket?

 

Utvärdering

Du går fram för att utvärdera. Ingen skadad, phu. Det här skall ju rapporteras också. Vart tog kulorna? Sprickor i den blanka fasaden. Och kulhål. Kan det vara ett fönster? Men det verkar vara en tom, mörk lokal, säkert ingen anledning till oro. Sekunder senare börjar du inse att det kan vara mörkt spegelglas. Vad finns bakom det? Du anar det värsta och  går till ingången drabbad av onda aningar och öppnar dörren. Där möts du av en ung kvinna som verkar uppriven. –Är det någon skadad här frågar Du, och får besked att det inte är så. Skönt. Vilken lättnad. Vem sköt, frågar kvinnan och du svarar att det var du. Du får en konstig blick.

 

Känslor efteråt

Efter händelsen har du läst i tidningen om ”Cowboyfasoner”, du har sett videor från händelsen, du har förstått hur nära det var att oskyldiga kunde ha skadats. När du gjorde ditt jobb.

 

Detta var nästan ett år sedan, men det har inte gått en kväll utan att du tänkt på hur det hela utspelade sig, vad som hände och vad som kunde ha hänt. Totalt är det en lättnad, att ingen utomstående kom till skada, och även att inte gärningsmannen skadades. Gärningsmännen greps oskadda och dömdes till fängelse.

 

Inför rätta ett år senare

Nu sitter Du i Tingsrätten, på de anklagades bänk misstänkt för framkallande av fara för annan. Vice chefsåklagaren gör gällande att du varit grovt oaktsam och skall dömas för framkallande av fara för annan. Du borde ha uppfattat att det var en glasruta bakom pistolrånaren och insett faran att det kunde vara människor bakom den innan du öppnade eld.

 

Du borde ha tänkt på polislagen, skjutkungörelsen och kopplingen till det kommunikativa arbetssättet som du utbildats i, du borde har sökt skydd och frysa läget, du borde inte försökt skjuta mitt på gärningsmannen, utan mot hans ben/fötter ”Vi har inte dödsstraff i det här landet som polisen på gatan skall utföra…” Du borde inväntat pikéten. 

 

- Polisens ingripandeskyldighet går aldrig så långt att polisen måste utsätta sig för fara! (eller annan). Du skall som polis vara tränad för att i den stress som ett hastigt ingripande mot en livsfarlig person innebär alltid kunna fatta väl avvägda juridiskt hållbara beslut. Du hade gott om tid att överväga dina handlingsalternativ. Tyckte Vice chefsåklagaren. Han menade även att du (och dina kollegor) var ganska väl skyddade, ni hade ju skyddsvästar påtagna…

 

Huvudskjutinstruktören i City förklarade för rätten varför det är omöjligt att träna med den extrema stress som ett upplevt verkligt hot under ansträngning innebär för förmågan att hantera vapen. Han påpekade även att en polis alltid har rätt att försvara sig mot ett (upplevt) livsfarligt hot.

 

Brottsoffer inte bara i guldsmedslokalen

Det befann sig tre kvinnor inne i lokalen bakom pistolrånaren. Det är ett gym, men har inga braskande skyltar om det. För att förhindra solinstrålning och insyn är dess fönster försedda med mörk solfilm som reflekterar gatumiljön. En av de tre kvinnorna var en Personlig Tränare, som reagerade som en mycket vältränad soldat. Redan när det första skottet avfyrades, insåg hon vad det kunde innebära och drog omedelbart ned sina kamrater på golvet. Där befann de sig under stor rädsla och stress under skottlossningen, en av dem var så panikslagen att hon ville upp och därifrån, så hon fick hållas fast av de övriga. De trodde att det var en galning (typ Breivik) som medvetet sköt mot deras Gym och möjligen var på väg in. Hade inte Personliga Tränaren handlat så instinktivt snabbt och rådigt och fått ned sina kollegor på golvet, kunde händelsen av allt att döma fått en extremt olycklig utgång. Detta eftersom de tre befann sig mitt i skottsektorn. När det Personliga tränaren hördes var hon upprörd och kritisk till vad hon och hennes kollegor utsatts för genom polisens agerande. Hon tyckte inte att det var så smart att skjuta så många skott, och menade även att polisen borde ha träffat rånaren i stället för att skjuta in i gymet.

 

Blåljus kommentar

Som åskådare i tingsrätten finns det en mening som den anklagade polisen sade som naglat sig fast i mitt minne.

 

"Som polis kan jag inte bara springa därifrån och ringa Polisen."

 

Men om åklagaren skulle ha framgång, det vill säga om nödvärnsrätten skulle inskränkas för poliser så att varje fara för utomstående, oavsett om poliser uppfattat densamma eller inte, skulle förbjuda poliser att försvara sig mot livsfarliga hot, kanske det är den metoden som blir följden. I så fall får vi väl ta fasta på åklagarens uttalande; Polisens ingripandeskyldighet går aldrig så långt att polisen måste utsätta sig för fara!

 

Vilken effekt det skulle få för polisens möjligheter att bekämpa grov brottslighet, eller allmänhetens förtroende för polisen, kan vi bara spekulera i.

 

Dom i målet avkunnas den 30/1 kl 11:00

 

Tommy Hansson