Fort men fel, RPS

Det kan det bli, ute i verkligheten, när poliser måste fatta sekundsnabba beslut som måste bli rätt varje gång. När det sker, mer sällan än man kan tro, blir poliserna nagelfarna och ibland åtalade. Men nu tycks poliserna ute i verkligheten ha fått sin överman på temat, "fort men fel", av skrivbordsbyråkraterna på Rikspolisstyrelsen, som sätter nya rekord i ämnet. Blåljus kan inte låta bli om att påminna om de ”fort men fel”-satsningar som RPS åstadkommit bara de senaste åren...

Vi kan börja för drygt tre år sedan, när RPS lanserade ett nytt lönesystem, RENA/Palasso, som gick ut på att poliserna skulle rapportera sina egna arbetstider och ledigheter för att spara byråkrati och avskaffa lönehandläggare. Varken poliser eller de som skulle granska inläggningarna fick tillräcklig utbildning. Polisernas arbetstid värderades sannolikt till noll. Systemet var ofärdigt, och det tog ett par år att komma ifatt alla felaktigheter och buggar, under tiden fick många poliser fel lön, tillägg eller avdrag och dessutom gick det åt oräkneliga timmar i administration för att rätta de fellistor som uppstod.

Straxt därpå lanserades PUST Siebel, det kräver väl ingen annan kommentar, än att det var minst lika dyrt, ofärdigt och dödsdömt från början. Självklart fick poliserna otillräcklig utbildning, de beräknade effektivitetsvinsterna uppstod i vart fall inte hos polisen.

Polishögskolans antagningssystem och fördelningen av polisaspiranter har på liknande sätt ändrats från tid till annan, och i våras beskrev drabbade polisaspiranter på Blåljus hur en del av dem tvingades  flytta till ett oförutsett polisdistrikt i Sverige på kort varsel.

Rikspolisstyrelsen hade uppenbarligen redan tidigt i våras på känn, att de inte skulle komma överens med Polisförbundet om en rimlig höjning av polisernas ingångslöner. Därför startade de en ensidig gradering av Sveriges poliser som sedan blev en sanning genom lönenämndens beslut. Graderingen skedde på som det upplevts av de drabbade, som godtycklig och utan förankring i verkligheten. När en polischef beskrev hur det kunde bli så fel, angavs tidspress som orsak för att självklara inslag som lönesamtal och förankring inte hunnits med.

I lunchekot den 11 juli 07:05 in i programmet berättar ”Anna”, som slutade gymnasiet innan examen för att arbeta om hur hon senare i livet kom fram till att hon ville bli polis. Hon talade med en studievägledare, som uppmanade henne att komplettera sina meriter med folkhögskolestudier. Hon gick på Stensunds folkhögskola i tre år. Hon läste upp alla sina betyg och kompletterade dessutom med ett år på en polisförberedande linje. Då ändrade RPS plötsligt reglerna för antagning till PHS, så att hennes studier inte gav behörighet till att ens ansöka till utbildningen.

I Almedalen, anförde Justitieministern som argument mot att Polishögskolan skulle bli en riktig högskola, att staten ville ha möjlighet att gå in och styra i utbildningen och att det var ett argument för en uppdragsutbildning… Kan det vara sådana här styrningar hon hade i åtanke?

Tommy Hansson