Försvarar polisfacket polisers brottslighet?

Så kan en frågeställning tillspetsat se ut när Hanne Kjöller på ledarplats i DN beskriver polisfackets (och andras) agerande i Personalansvarsnämnden.  Det har även fått en polis att skriva en insändare i Blåljus där skribenten ifrågasätter fackets agerande.

Hanne beskriver i ledaren att en polis misstänkt med allvarliga brottsrubriceringar. När det gäller brotten råder förundersökningssekretess, så varken Hanne, eller vi på Blåljus vet omständigheterna, hur stark misstanken är. Eller om det finns omständigheter som kan ställa saken i en annan dager än det som själva brottsrubrikerna och misstankegraden skälig misstanke ger vid handen.

Hanne skriver:

"Att facket aldrig tycks inse att det företräder alla skötsamma medlemmar också, och att alla försök att uppvärdera yrkets status blir meningslösa när man ger grönt ljus för denna typ av beteenden, är beklagligt men föga oväntat." Hanne kritiserar Polisförbundets Lena Nitz och de övriga ledamöter i PAN som Hanne skriver "gjorde i stället bedömningen att den anabolstinne polismannen visst kunde fortsätta arbeta." En beskrivning som vi väl får skriva upp på journalistikens konto.

 Blåljus har även fått in en insändare, som efter att ha läst Kjöllers ledare ifrågasätter fackets agerande:

 "Om det som står i artikeln stämmer blir jag smått oroad. Är det meningen att facket till varje pris ska stötta den enskilde medlemmen? Jag tycker inte det. Ska en polis som är misstänkt för dessa brott, och vi talar inte om några små snedsteg precis, jobba kvar (om än omplacerad)? Vilka signaler sänder det till andra poliser och kollegor som ska jobba med honom, som kanske även de är medlemmar i Polisförbundet? Är inte de övriga medlemmarnas rätt värt att ta i beaktande? Dessa medlemmar får ett ambulerande arbetsmiljöproblem på halsen. Vilket facket tycker är okej. Det är ju katastrof! 

Är man som polis kapabel att stjäla vapen frän sin egen arbetsplats, beställa knark på nätet och inneha dopingpreparat saknas moralisk kompass. Man utgör en säkerhetsrisk. Nu är ingen skyldig innan man dömts, men på grund av de allvarliga misstankarna borde denne polis inte få arbeta under tiden det utreds. Polisförbundet borde ta ställning för de poliser som inte begår brott och inte in absurdum, likt somliga försvarsadvokater, stå på den enskilde klientens sida. 

Polisförbundet måste tänka på vilka signaler de sänder ut. Är det viktigare att stå upp för en brottsmisstänkt medlem än för den skötsamma massan medlemmar? Förtroendet för Polisförbundet riskerar att urholkas med detta agerande, när inte medlemmarna kan känna att facket är på deras sida. Kvar blir då, vad somliga raljant brukar säga, Sveriges dyraste kalender...

/C

Polisförbundet har publicierat en förklaring till sitt agerande i Personalansvarsnämnden:

"I DN idag kritiserar Hanne Kjöller Polisförbundet för att ge grönt ljus åt brottsliga poliser utifrån ett ärende i PAN (Personalansvarsnämnden) där en polisman är anmäld för brott. Självklart ser Polisförbundet allvarligt på poliser som inte följer lagen, men lagen måste upprätthållas även i arbetsrättsliga processer.

– Just det här ärendet kan vi inte kommentera då det råder förundersökningssekretess, men generellt är det så att varje arbetsrättslig åtgärd måste ha stöd i lag. Bedömer vi att det inte finns agerar vi utifrån det. Det kan ju finnas omständigheter i ärenden som går till Personalansvarsnämnden som inte syns i de beslut som är offentliga på grund av att ärenden är sekretessbelagda, säger Fredrik Westin, ombudsman och jurist på Polisförbundet.

När en polis anmäls för brott startar två juridiska processer, en straffrättslig och en arbetsrättslig. Den ena handlar alltså om det brott polisen begått, precis som det skulle gjort för vilken medborgare som helst, och den andra handlar om vilka konsekvenser detta får för polisens anställning och arbetsuppgifter. Att en polis döms hårdare arbetsrättsligt än någon som inte är polis är självklart inte bara rimligt utan nödvändigt.

 
– Det handlar inte om att försvara brott, utan om att den juridiska processen ska ha sin gång. Fackets uppgift är att se till att arbetsgivaren har stöd i lagen för de åtgärder de vidtar. Där gör vi en bedömning i varje enskilt fall och har så gjort även här, säger Westin.

Så länge förundersökningssekretess råder i ärendet uttalar sig inte Polisförbundets ordförande Lena Nitz om just det här specifika fallet."

Blåljus kommentar: Polisfacket ger aldrig grönt ljus för brott. Men det har hänt flera gånger tidigare att allt inte är så enkelt som det kan tyckas vid en första anblick, varken när det gäller brottsmisstankar, eller när bitar av händelser visas på video eller fotografier.

Polisförbundet har tidigare fått kritik av media för att försvara exempelvis polisers grundlagsskyddade yttrandefrihet, med sammanblandningen av att det skulle vara innehållet i yttrandena förbundet därmed skulle stå bakom. Även poliser har rättigheter enligt grundlagarna.

En sak står klar; när en polis anklagas för brott eller annat, är det ofta bara Polisfacket och kollegorna som står på polisens sida. Det innebär så klart inte att den eventuella brottligheten försvaras. Ensam är inte stark. Blir polisen dömd kan det även få arbersrättsliga konsekvenser som avsked, i fall där en annan anställd skulle få arbeta kvar.

Tommy Hansson