"Däremot vill jag ge facket [BRF] rätt i sak. De kommunala arbetsgivarna via Sveriges kommuner och landsting, SKL, har erbjudit 2,27 procent i lönelyft. Men med tanke på att det råder en akut brist på kompetenta deltidsbrandmän runtom i Sverige borde givetvis lönen höjas. Det är bara att - ursäkta uttrycket - "elda på lönebrasan" som Riksbanken också efterlyser.
Jag tänker på hur bristen på sjuksköterskor sänker vårdkvalitén i Stockholm, och här har vi ännu ett exempel på hur offentliga arbetsgivare misslyckas kapitalt med att hantera en personalbrist. Brandmannafacket hävdar att de också har tagit till stridsåtgärderna för att minska rekryteringsproblemen."
Blåljus kan inte låta bli att notera denna artikel om hur Årjängs kommun på ett föredömligt sätt löst sin sjuksköterskebrist i sommar. Trots att stenrika norska sjukhus på andra sidan gränsen konkurrerar om personalen och bemanningsföretagen inte kan bidra. Men när en arbetsgivare inte lyssnar på facket utan bara kör på, kan man fråga sig vilket som är störst samhällsfara, att det finns en akut brist på brandmän, eller att dessa brandmän genom avvägda stridsåtgärder ser till att de får anställningsvillkor som säkerställer att det finns brandmän även i framtiden för att släcka bränderna...
Poliser och brandmän har haft sin strejkrätt sedan 1965. Under den tiden har de fackliga stridsåtgärderna varit sparsamma och väl avvägda. Erfors vill ta upp ett förslag från 1998 om att stridsåtgärder måste vara proportionerliga för att vara lagliga. En kan ju undra vilken lön flygledare eller piloter skulle ha haft idag om den regeln gällt.
Å andra sidan, skulle det ju stå journalister fritt att vidta stridsåtgärder.
Tommy Hansson