Martin Marmgren har skickat en insändare till Blåljus, där han utvecklar
vad som är det stora problemet med polismyndighetens nya lönesättning.
Det är inte att några har fått för hög lön, det är att många har fått
eller riskerar att få för dålig lön. Ett inspektörsavtal, på en vettig
nivå blir helt centralt.
"Under förra veckan kom beskedet att
ingångslönen för våra nya kollegor skulle bli mellan 23000 och 26000 kr/månad.
Det väckte en hel del ilska. Dessvärre var det många som var arga för helt fel
saker.
Beskedet innebär två saker. Dels att
man frångår den minimilön som Polisförbundet och arbetsgivaren var överens om
skulle vara 24500 förra året (med ambitionen att vi skulle nå 25000 under
avtalsperioden, dvs i år). Dels att en del kollegor får gå in på högre lön.
Vad gäller den andra punkten, så
hade vi innan ett system där alla nya poliser, oavsett tidigare erfarenhet,
tvingades ner till samma låga lön. Man kunde alltså ha haft 30000, kanske med en
juristexamen och ett antal år som civil utredare i bagaget, och tvingades sedan
ner till 21300 om man valde att till de tidigare meriterna även lägga en
polisutbildning. Det spelade inte någon roll om man tidigare hade varit
åklagare, specialist inom it-brottslighet, eller professor i beteendevetenskap.
Det systemet missgynnade inte bara de individer som ville vidareutvecklas genom
att bli poliser trots att de hade tidigare meriter (och inte kom direkt ifrån
gymnasiet). Det missgynnade hela poliskollektivet. Detta då varje RALS räknas på
den totala lönesumman, och antalet tillgängliga kronor per kollega blir mindre
när man anställer folk på låga löner. Att anställa folk med höga löner ger
däremot mer pengar till kollektivet (både för att den totala summan blir större
och för att behovet att lägga pengar på de individer som går in högt blir
lägre). Slutsatsen är att alla poliser tjänar lönemässigt på att enskilda
poliser går in på en högre ingångslön.
Trots detta så klagades det friskt i
leden. En del använde till och med uttryck som att de aldrig skulle få för sig
att hjälpa/rådge en ny kollega som har mer i lön än vad de själva har.
Avundsjukan och missunnsamheten bredde ut sig. Man undrar vad de här kollegorna
förväntar sig att de skulle få för lön om de lämnade polisyrket och gick till
exempelvis säkerhetsbranschen. Jag gissar att de skulle tycka att det var
rimligt att de, med sin polisiära erfarenhet i bagaget, skulle gå in på en högre
lön än en kollega som har börjat jobba på samma arbetsplats på sin 18-års dag.
Sannolikt skulle de bli stötta om de blev tillsagda att det enda som är relevant
för lönesättningen är hur länge du har varit på just det här jobbet, att inget
du har gjort tidigare räknas.
Jag förstår absolut den spontana
ilskan, speciellt med tanke på hur otroligt godtycklig lönesättningen har varit
och hur oprofessionellt arbetsgivaren har hanterat hela frågan. Men vi behöver
rikta ilskan åt rätt håll. Det vi skall vara arga på är att golvet har sänkts,
att man nu anställer kollegor under de 24500, eller egentligen 25000, som var
vårt krav och som vi var överens om. Det är det som hotar vårt yrkes status, och
även allas vår löneutveckling. Om man sedan vill anställa kollegor på högre
löner än så, så är det bara bra, ju högre desto bättre och 26000 är fortfarande
på tok för lågt. Men det får inte ske genom att de pengarna tas genom att sänka
ner golvet/minimilönen. Man kan inte straffa andra nyanställda bara för att
några av dem har höga kvalifikationer. Alla skall ha en fastställd minimilön,
och sedan skall de som har starka meriter gå in på en högre lön utan att det
påverkar de andra kollegornas ingångslön. Det borde vara självklart, annars
förlorar man ju på att bli anställd samtidigt som högkvalificerade
kollegor.
Polisförbundet kommer så klart att
driva frågan om den godtyckliga och oprofessionella lönesättningen. Men för den
enskilda polisen så tjänar det inget till att snegla missunnsamt på vad kollegan
har fått för ingångslön.
Vi kämpade för 25000 nu. Det gäller
fortfarande. Därtill är det helt centralt att vi får till ett vettigt
inspektörsavtal för att få upp dem som har jobbar ett antal år till en dräglig
nivå. De här två frågorna är värda att driva stenhårt. Låt oss fokusera
ilskan och kampen där.
Martin
Marmgren"