Publicerat 2013-11-13 12:30

Färre i fängelse - Bra eller dåligt?

Dn skriver en intressant ledare i dagens tidning, om hur nyheten som Nils Öberg presenterade häromdagen i samma tidning, om att fångpopulationen minskar kan tolkas. Är det en god eller dålig nyhet? Är det Sveriges högsta jurister som genom egenmäktig lagtolkning tömmer fängelserna mot politikernas vilja? Tidningen kan sin vana trogen inte underlåta att ge Sveriges poliser en känga för att vi är för många och producerar för lite. I ett försök att ge DN en sk reality check, hänvisar Blåljus till en beskrivning från verkligheten, av kommissarie Patrik Lillqvist som Sambandet publicerat. Vill DN sedan se mer av hur straffskipningen påverkar Polisens arbete, föreslås Blåljus egen artikel i ämnet med där anförda ledarstick.

För övrigt kan Blåljus inte själva uttrycka saken bättre än de poliser som i en av Expressen refuserad artikel, beskrev situationen för poliserna på fältet så här:

Vi möts ständigt av våld, hot, spottloskor och förolämpningar men vi skyddas inte tillräckligt av rättsstaten Sverige. Vår rätt till skadestånd är begränsad då domstolar bestämt sig för att vi som yrkesgrupp skall tåla mer. Det händer att åklagaren inte ens tar upp våra ärenden. Vi har exempel på detta. Vi utreds av interna utredningar. Dessa utredningar blir professionellt och noggrant utredda. Många tror inte att så är fallet.

Att svära eller bete sig illa mot polisen är inte straffbart eller ens ordningsstörande som i andra länder. Att bete sig illa mot allmänhet däremot, ses som en ordningsstörning och kan ge konsekvenser. Lagen är inte lika för alla. Det skapar frustration.

Vi griper kriminella. Åklagare släpper ofta ut dem innan vi ens hunnit klart med avrapporteringen. Ungdomar som skrattandes lämnar polisstationen, mycket väl medvetna om att de inte kommer att straffas nämnvärt eller ingenting alls för de brott de begått. Något de mer än gärna både utnyttjar och gärna påpekar när vi träffar på dem någon dag senare.

Vi spenderar timme efter timme med avrapportering i system som antingen är omodernt som RAR eller misslyckade som det nya programmet PUST Siebel. Avrapportering som allt för ofta leder till ingenting, förundersökningsbegränsning, åtalsunderlåtelse eller lägsta möjliga straff i våra svenska domstolar. Avrapporteringen är en anledning till att polisen allt för sällan syns ute på våra gator. Andra anledningar är ekonomiska besparingar inom polisen. Poliser i yttre tjänst tvingas ”in” för att utreda och underlätta balanserna. Poliser får jobba som arrestvakter och får av den anledningen inte chans att jobba i yttre tjänst. Vi tampas konstant med mål och krav från politiker, inte speciellt insatta i vår verksamhet, våra begränsningar, våra förutsättningar eller kanske det mest väsentliga, hur den svenska polisen egentligen mår.

- See more at: http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/insandare-till-blaljus-om-umf#sthash.K1cu9Y5c.dpuf

"Vi möts ständigt av våld, hot, spottloskor och förolämpningar men vi skyddas inte tillräckligt av rättsstaten Sverige. Vår rätt till skadestånd är begränsad då domstolar bestämt sig för att vi som yrkesgrupp skall tåla mer. Det händer att åklagaren inte ens tar upp våra ärenden. Vi har exempel på detta. Vi utreds av interna utredningar. Dessa utredningar blir professionellt och noggrant utredda. Många tror inte att så är fallet.

Att svära eller bete sig illa mot polisen är inte straffbart eller ens ordningsstörande som i andra länder. Att bete sig illa mot allmänhet däremot, ses som en ordningsstörning och kan ge konsekvenser. Lagen är inte lika för alla. Det skapar frustration.

Vi griper kriminella. Åklagare släpper ofta ut dem innan vi ens hunnit klart med avrapporteringen. Ungdomar som skrattandes lämnar polisstationen, mycket väl medvetna om att de inte kommer att straffas nämnvärt eller ingenting alls för de brott de begått. Något de mer än gärna både utnyttjar och gärna påpekar när vi träffar på dem någon dag senare.

Vi spenderar timme efter timme med avrapportering i system som antingen är omodernt som RAR eller misslyckade som det nya programmet PUST Siebel. Avrapportering som allt för ofta leder till ingenting, förundersökningsbegränsning, åtalsunderlåtelse eller lägsta möjliga straff i våra svenska domstolar. Avrapporteringen är en anledning till att polisen allt för sällan syns ute på våra gator. Andra anledningar är ekonomiska besparingar inom polisen. Poliser i yttre tjänst tvingas ”in” för att utreda och underlätta balanserna. Poliser får jobba som arrestvakter och får av den anledningen inte chans att jobba i yttre tjänst. Vi tampas konstant med mål och krav från politiker, inte speciellt insatta i vår verksamhet, våra begränsningar, våra förutsättningar eller kanske det mest väsentliga, hur den svenska polisen egentligen mår."

Tommy Hansson

Gilla sidan: