Färre i fängelse?

Mats Gudmundson i SvD berättar om att polisen i Västerort vid en husrannsakan hittade en fungerande AK-47. Innehavaren var en 18-åring med ett gediget brottsregister som stod under skyddstillsyn. Han var bland annat tidigare dömd för utpressning och ansågs finnas i eller i nära anslutning till ett av de kriminella gängen i området.

Mats skriver: ”I förra veckan dömdes han slutligen för grovt vapenbrott för sin Kalasjnikov. Kriminalvården bedömde att det var stor risk att 18-åringen skulle återfalla i brott. Men vad blev straffet? Förlängning av skyddstillsynen. Vilket alltså betyder att utpressaren fortsätter leva i det fria, under förutsättning att han har regelbunden kontakt med frivården.

Den milda domen beror huvudsakligen på brottslingens låga ålder. Den övertrumfar innehavet av automatvapen, 18-åringens delaktighet i organiserad brottslighet, samt Kriminalvårdens syn på återfallsrisk. Med sådana förutsättningar är det närmast omöjligt för samhället att försvara sig mot förortsgängen.”

Blåljus påminner om debatten efter gruppvåldtäkten på en 15-årig flicka i Tensta. I tingsrättens fällande dom, dömdes gärningsmännen till ungdomsvård, vilket är något helt annat än sluten ungdomsvård. För Grov våldtäkt. (det är i och för sig av akademiskt intresse, då de ju sedermera frikändes helt av hovrätten).

En annan som tagit upp debatten om hur svenska domstolar hanterar straffskalorna i praktiken, är Fredrik Kärrholm, som även han skriver i SvD.

Han kommenterar frågan om hur fängelsestraff fungerar, och beskriver straffets olika funktioner. Han påpekar att ett brottsoffer inte riskerar att stöta på sin gärningsman på gatan om denne sitter i fängelse. Han skriver:

”Fängelser kan nämligen ha flera funktioner. Som en inrättning för kriminalvård, med en omsorgsfull behandlingstanke, fungerar fängelser dåligt. Som en anstalt för avskräckning tyder det mesta på att effekten är begränsad. Den inkapaciterande funktionen är däremot obestridlig. Inlåst i ett fängelse är det svårt att begå nya brott och göra brottsoffer otrygga.”

Dessutom ger straffets vedergällande funktion en känsla av rättvisa för brottsoffret. Han påpekar det aningen motsägelsefulla i att vår justitieminister, Beatice Ask, tydligt uttalat en önskan om skärpta straff särskilt för brott mot person och vapenbrott, men samtidigt skall dela ut pris till vinnarna av kriminologpriset, vilka förespråkar en minskning av användandet av fängelser. Vinnarna har i och för sig utgått från amerikanska förhållanden, som skiljer sig från det svenska påföljdssystemet, USA har världens största fängelsepopulation, medan Sverige har en av de lägsta i EU. De är utsedda av en akademisk jury med kriminologprofessor Jerzy Sarnecki i spetsen.

Fredrik Kärrholm avslutar sin ledare:

"Nu är justitieministern förpliktigad att dela ut ett pris till förespråkare för färre fängelsestraff. Det är något symtomatiskt för förhållandet mellan den akademiska eliten och folkviljan."

Tommy Hansson