Jimmy Fredriksson, reporter och krönikör i Göteborgstidningen skriver mot bakgrund av att en ledig polisman blev beskjuten på väg hem från arbetet:
Vi gläds åt värmen och ljuset men de mörka krafterna är aldrig långt borta.
Natten till söndag besköts en ledig polis när han parkerade sin mc hemmavid.
Ett angrepp på hela kåren, säger höjdarna på polisen.
Det är värre än så, menar jag. Det är ett angrepp på hela vårt samhälle!
Om polisen kör för fort kritiserar vi dem för det samtidigt som vi låter folk gråta ut över att polisen inte kommer fort nog.
Finns det inga poliser inne på en fotbollsarena undrar vi varför och gnäller huliganerna över att det var för många poliser, funderar vi på att det kan verka provocerande med poliser på en idrottstillställning.
Det finns heller ingen yrkeskår i Sverige som så ofta får höra hur de borde sköta sitt jobb egentligen.
Jag vänder mig också mot retoriken som går ut på att det handlar om två lag.
Huliganer mot polisen. Demonstranter mot polisen. Kriminella gäng mot polisen.
Polisen står på samhällets sida och verkar på vårt uppdrag,
Polisen är vi.
Vi kan kritisera deras jobb ibland men detta faktum kommer vi inte runt.
Kriminella som nosar reda var enskilda poliser bor och angriper dem angriper också det demokratiska samhället - och oss.
När Bostonpolisen efter bomberna på Boston Marathon drog i gång jakten på terroristerna fick de ett hundraprocentigt stöd från den amerikanska allmänheten och hela civilsamhället.
Så måste vi reagera även på attacken i Mölndal.
Det är en fråga om hur vi vill ha Sverige.
Ska det demokratiska samhället bestämma över våra liv.
Eller de kriminella?
Varsågod och välj!"
Så skriver Jimmy Fredriksson och Blåljus kan bara med tillfredsställelse konstatera att våra fördomar mot journalister kom på skam denna gång. Hela GT;s artikel här.