Publicerat 2014-02-14 11:40

En ekvation måste gå ihop

I nya numret av "Fackligt uppdrag", skriver Polisförbundets ordförande Lena Nitz, om hur Sveriges poliser bör värderas, och varför. Nu har Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet sökt stöd från de centrala parterna och det är osäkert vad som kommer ut av det.

Lena skriver i sin text:

"Bästa sättet att lönedumpa en yrkesgrupp, om någon nu skulle vilja göra det, är att ge alla nyanställda väldigt låg lön, med effekten att medellönen sjunker. Den totala lönesumman, som ligger till grund för alla kommande löneförhöjningar, skulle i så fall succesivt minska år för år.

När det gäller den speciella yrkesgrupp som poliser utgör, vore en lönedumpning en förlust för långt fler än Polisförbundets medlemmar. Ingen som vill främja ett rättssäkert samhälle har något att tjäna på att polisyrkets status devalveras. Tvärtom. Min fasta övertygelse är att det ligger i samhällets intresse att vi redan idag, imorgon, och inför framtiden värdesätter poliser för deras yrkesmässiga kompetens.

 

Vi förutsätter att även arbetsgivaren delar vår uppfattning om att våra medlemmar gör ett bra jobb. Att de har ett viktigt uppdrag och tungt ansvar, inte minst. Och att de ska värdesättas därefter. Förhoppningen i varje förhandling, är att vi ska få ett kvitto på att våra medlemmar gör viktiga insatser i stort och smått. För detta finns ingen färdig prislapp.

 

Men vi har tillåtit oss några jämförelser. Poliser borde rimligen ha en likartad löneutveckling som de flesta andra jämförbara yrkesgrupper på arbetsmarknaden. Men polisens löneutveckling har halkat efter, visade en undersökning publicerad i Dagens Nyheter i december. En stor del av förklaringen, är att vår yrkeskår genomgått ett generationsskifte. Många med högre löner har gått i pension. Ännu fler nyutbildade poliser har anställts under perioden. Det är en förklaring, men ingen ursäkt. Snarare är det så, att det faktum att vi nu har en ovanligt stor grupp lågavlönade poliser, gör det ännu mer motiverat att höja deras löner till en rimlig nivå med hjälp av pengar som skjuts till, utöver den vanliga potten. Annars drabbas nämligen också alla vi andra.

 

Hur hänger det ihop? Jo, det bygger på en enkel ekvation:

Om det är några som har låg lön, måste de som tjänar mer ta av sina revisionspengar (det vill säga de medel som de själva genererar) vid varje löneförhandling, för att höja lönerna för dem som tjänar mindre. Är lönegapet inledningsvis stort, måste följaktligen mera pengar skjutas till för att få upp de lägsta lönerna, och mindre pengar blir kvar till att höja lönerna för övriga. Resultatet blir alltså en kräftgång i allas löneutveckling.

 

Så enkelt, och ändå så svårt, eftersom polislönerna idag spretar så mycket mer än inom andra yrkesgrupper, som exempelvis lärare, tull- och kusttjänstemän.

 

Det är på grund av den här ekvationen, som lägstalönerna alltid kommer att vara så viktiga för oss. Och de är extra viktiga nu, när vi går in i den nya polismyndigheten.

 Bild på Lena Nitz;  Pernille Tofte

Behöver vi ens fråga hur mycket våra medlemmars engagemang inför den utmaningen är värt?"

 

Blåljus kommentar:

I fackligt uppdrag beskrivs även förhandlingsläget, förhandlingssekretessen, fredspliktens omfattning och polisers strejkrätt. Vi vet att det finns många frågor och ett stort engagemang blan våra medlemmar, så läs fackligt uppdrag!