Publicerat 2013-09-16 18:40

En anhörigs berättelse:

"Inte förrän jag själv gifte mig med en polis så började jag reflektera över vad polismyndigheten faktiskt betyder för mig och för henne. Det här att vara polis. Som alla har en åsikt om och där alla tycks äga frågan."

Så berättar "Sister Sinkadus" hur det är att vara gift med en polis i ett blogginlägg.

Och fortsätter:

"Jag ser någon som är ålagd att verka i samhällets tjänst under ofta absurda omständigeter och som ständigt möts av kritik, fördomar och hets så fort det bränner till. Jag får under våra middagskonversationer även höra avtrubbade historier om mord, våldtäkt, misshandel, självmord, fylla, hot och ilskna påhopp. Men också om människor som då och då är tacksamma över att ”en snäll polis” var på plats. Är du det då, frågar jag, snäll? Finns det? Hur är man en snäll/bra polis?

Är det för att en inte använder rasistiska tillmälen till buset under stenkastning eller freebasar med batongslag under tveksamma hotsituationer? Är det inte egentligen en kåranda ala Evert Bäckström?

Polisen satsar miljoner på att utbilda sin personal i värdegrund. Bara det faktumet gör dem till pajasar enligt många, men likväl lynchade när det brister.

Vidare ser jag någon som på sin fritid ofta blir ifrågasatt eller uppmärksammad för sin yrkesroll på diverse middagar och fester så fort frågan ”vad jobbar du med då ” kommer upp. Ungefär som att som sjuksköterska tvingas titta på folks leverfläckar eller eksem under Melodifestivalen, fast inte tillnärmelsevis lika laddat.

Jag ser också uppgivenheten över samhällets destruktivitet och okunskap. Jag ser oron över den ökande frånvaron från familj och vänner då det för femte kvällen i rad blivit inställd middag pga övertid eller dubbla pass. Detta är givetvis inte på något sätt enbart förbehållet poliser och deras närstående men likväl ett frustrerande inslag i sammanhanget för alla kring ett skiftarbete.

Jag ser hennes oro över att vetskapen om hon gör mig orolig inför varje nattpass; att jag ibland liksom inte kan hjälpa att skrämma upp mig själv när det åks iväg på skottlossning eller social oro; kommer hon hem? Eller kommer det komma ett telefonsamtal eller en polis och knacka på? Argumentet att det inte händer så ofta att poliser i Sverige blir skadade biter liksom inte i vargtimmen när tankarna inte går att avleda."

Blåljus känner igen tankarna som familjen kan ha när en har ett arbete som Polis. Som när barnen frågar inför ett helgpass: Är det farligt? Vad svarar man på det? -Jag är försiktig.

Sister Sinkadus avslutar sitt blogginlägg med vilken signaturmelodi som borde ackompanjera Polisens utryckningar:

"Någon skojade om att polisens utryckningslåt är Holding out for a hero. Jag tänker istället på Vintersaga och att kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen."

Bättre kan det nog inte sägas. Och, Evert Bäckström är ingen riktig polis...

Tommy Hansson