Publicerat 2016-09-07 09:40

DN fortsätter gräva om polisen

Nu börjar DNs grävande journalistik om polisen, effektiviteten och omorganisatonen närma sig pudelns kärna. Inte en dag för tidigt. Kan mycket av det som gått snett i polisens omorganisation ha att göra med att organisationsteoretiker utan kunskap om polisen fått fria händer men inga pengar?

Rikspolischefen, Dan Eliasson citeras i tidningen om omorganisationen och skriver: "När en myndighet eller verksamhet utvecklas så är det verksamheten själv som ska ta ansvar för det”...

En hög befattningshavare inom polisen som vill vara anonym säger till DN om hur genomförandeprocessen gick till: "Genomförandekommittén gick ifrån det som stod i deras direktiv och hittade på en del ”managementvarianter” som inte föll i god jord och det är det som visar sig inte fungerar."

Förre justitieministern Tomas Bodström skräder heller inte orden. Han säger till DN att Genomförandekommittén drev igenom en organisation som blev ”alltför byråkratisk och administrativ”. Dessutom togs det väldigt mycket hänsyn till HR medan man verkar ha glömt bort det som är det viktigaste inom polisen, nämligen att förebygga brott och utreda brott.

Tidningen beskriver hur Genomförandekommittén inledningsvis tog in mängder av synpunkter från olika delar av polisväsendet. Genomförandekommittén försäkrade även att reformen skulle följa försiktighetsprincipen och att inga dramatiska förändringar skulle drabba själva polisverksamheten.

Polisförbundets ombudsman, Göran Malmborg beskriver för tidningen hur han upplevde det som hände: Genomförandekommittén krävde att 2900 chefer inom polisen skulle söka om sina tjänster. Helt i strid mot försiktighetsprincipen. Polisförbundet ville inte gå med på det, utan lämnade förhandlingen. DN citerar Göran: "Vi kunde inte acceptera det här eftersom vi insåg att det skulle tvinga in polisen i en förlamande, tillfällig organisation", säger Göran Malmborg, som begärde att kritiken skulle protokollföras av kommittén.

Polisförbundet riktade kraftfull kritik mot tillvägagångssättet, och skrev att ett väl fungerande polisarbete nu kunde slås sönder och försämra verksamhetsresultatet vilket i sin tur skadar rättssäkerheten och medborgarnas förtroende för polisen.

 

Polisförbundet var även kritiska till att arbetet har letts med allt för stort inflytande från HR-verksamheten som i detta fall saknar polisiär yrkeskunskap.

 

Polisprofessorn Bo Wennström bekriver för DN vad konsekvenserna blev för reformen: – Det är naturligt att det har havererat. Allt skulle göras om enligt management-modeller. Man byggde organisationen utifrån rutor och linjer. Det gjorde att man förlorade massor med kunskaper som fanns i den tidigare organisationen.

 

Exempel som DN ger är hur extremt väl fungerande enheter som utredningsenheter i Nacka och Södertälje revs upp och  flyttades till Flemingsberg. Samtliga poliser på Lidingö förflyttades samtidigt till centrala Stockholm.

 

Dessutom var det så att lokala poliser på mängder av platser i Stockholmsområdet som Tyresö, Värmdö,  och andra lokala poliskontor  centraliserades till större enheter. Ett intressant sätt att komma närmaren medborgarna. Trafikenheter och narkotika- och ungdomsenheter lades ned. Ute i landet lades många lokala polisstationer ned, och andra fick väldigt begränsade öppettider.

 

Vad det kan betyda för möjligheterna att få kontakt med polisen, speglas ganska väl i Hasse Aros krimkvart i Nyhetsmorgon i TV4:

 

Den 3 mars 2014 beskrev Göran Malmborg arbetet med att göra om polisen för ett fyrtiotal fackliga företrädare i Region Stockholm.

 

Blåljus berättade om vad han sade då. Men det tål att upprepas. Göran berättade om "alla de högt kompetenta organisationskonsulter, Human resources-kunniga, jurister och ekonomiskt sakkunniga, som är inblandade i att få alla grupper och personer på rätt plats, allt i syftet att få en fungerande polisorganisation. Det kallas att mappa in personalen. Ett ganska gigantiskt arbete, med tanke på att det handlar om ca 30 000 anställda. Han beskrev även hur det tycks som att vissa inblandade inte verkade ha djupare kunskaper om polisverksamhet och de krav som dygnetruntverksamhet och rätt delegation ställer. Exempelvis har vissa enheter helt enkelt glömts bort initialt och arbetet fått göras om. Möjligen kan det bero på att en del av de specialister som skall göra arbete helt enkelt aldrig har arbetat i polisorganisationen, i vart fall inte som poliser…"

Blåljus har ju även haft en följetong av Bo Wennströms alla artiklar som går att läsa på hans blogg, Polisprofessorn 2.0. Så informationen har funnits för den som velat ta den till sig.

Slutord: Undertecknad har lite svårt att förstå hur det kan ha blivit så, att en myndighet som polisen, låtit sig omyndigförklaras och låtit "HR" bli myndighetens polis, när det gällt hur organisationen skall vara uppbyggd.

 

När jag talar om HR med exempelvis skolledare eller andra organisationer, berömmer de funktionen, som har som uppgift att komma med stöd och goda råd när det gäller personaladministrativa eller arbetsrättsliga frågor. Men hos polisen har HR i stället för att vara ett personaladministrativt stöd blivit en överrock, som med mandat någonstans väldigt högt upp, satt grimma på lokala och regionala polischefer och kraftfullt hindrat polisen anpassning efter lokala förhållanden. Managementmodellerna har i alla lägen blivit viktigare än polisverksamhetens krav.

Inte undra på att polisen är i kris.

Tommy Hansson

PS vi ska inte glömma det goda syftet med omorganisationen, som beskrevs så här av Regeringen: "Syftet med reformen är att skapa tydligare styrning och bättre förutsättningar för högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, större flexibilitet och förbättrade resultat i polisens verksamhet."