Publicerat 2013-01-17 19:00

Det går att bryta

våldsbrottslighet!

Polisen i Stockholms län har nyligen på kort tid mött ett antal av landets mest våldsbenägna personer bl a vid rånen i Södertälje och Täby. Har deras hänsynslöshet och grova kriminalitet några gemensamma nämnare? En ny doktorsavhandling av Märta Vallinius vid Lunds universitet pekar mot att om vi blev bättre på att tidigt uppmärksamma riskfaktorer skulle vi kunna sätta in effektiva motåtgärder.

 

Åren 1973 till 2004  begicks 63 procent av alla våldsbrott i Sverige av en procent av befolkningen. Den procenten utmärker sig bl a genom att vara av manligt kön, genom ett tidigt aggressivt beteende och en tidig brottslig debut. Det visar Märta Vallinius studie på cirka två miljoner invånare i Sverige.

 

De mest betydelsefulla riskfaktorerna (ordnade uppifrån efter betydelse) enligt avhandlingen är

1. Manligt kön.
2. Diagnosticerad  med personlighetsstörning
3. Dömd för våldsbrott första gången i 15-18 års ålder.
4. Dömd för tillgreppsbrott.
5. Diagnosticerad med missbruksproblem.
6. Dömd för narkotikarelaterade brott.
7. Dömd för trafikbrott.
8. Saknar betyg i något ämne.
9. Minst en förälder som är dömd för våldsbrott.

Listan är mycket längre men de flesta poliser som läser det här uppfattar nog redan här mönstret som väldigt tydligt och väl bekant. Så här ser de som vi möter i jobbet ut i grova drag.

 

Som motmedel föreslår Märta Vallinius en nationell strategi med insatser riktade mot föräldrar till barn med utagerande och aggressivt beteende. De skulle få stöd för att kunna uppfostra sina barn med mjuka metoder för att minska aggressioner. De skulle också få stöd att engagera sig i sina barn på ett positivt sätt.

 

Det skulle kosta fasligt med pengar, tror Blåljus. Men tankarna går till notisen i förra Blåljus:

”Så mycket kostar

gatuvåldet

Våldet på gatan har en skyhög prislapp. Ett år av våldsbrott i Södertälje har tio år senare kostat samhället drygt två miljarder. Varje barn som blir livsstilskriminell kan i 40-årsåldern ha orsakat kostnader på upp till 80 miljoner. ”Vi måste börja förstå vidden av det”, säger  Patrick Ungsäter, polismästare i Södertälje, till DN.”

 

 

Ofantliga summor kan

sparas för framtiden

Om politiker och andra beslutsfattare kunde fårmås att se en bit bortom nästa val och satsa på breda, långsiktigt förebyggande insatser i psykisk barn- och ungdomshälsovård skulle vi kunna spara in ofantliga summor åt kommande generationer.

 

Bred närpolissatsning

skulle inte heller skada

 

En bred satsning på lokal polis eller närpolis skulle, enligt Blåljus, inte heller skada. Jag som skriver dessa rader kan minnas Olof Egerstedts egna (ungefär) ord runt 1994 när han presenterade närpolisidén:

 

”Jag har en dröm. Jag ser framför mig skolgårdar där uniformerade närpoliser är det naturligaste inslaget i världen. Ingen förundras över varför de är där flera gånger i veckan. Barn och ungdom samlas omkring dem – pratar, skojar, skrattar, berättar, anförtror. De här närpoliserna får en djup kunskap om eleverna och ser mycket tidigt om någon är på glid. Då samtalar poliserna med skola och föräldrar och lyckas i många fall fånga upp och bryta något som är på väg att gå snett.”

 

Försummas i hög grad

 

När det gäller unga som redan hunnit utveckla våldsbeteende bör man rikta insatser mot det men även mot missbruksproblem, menar Märta Vallinius som tycker att det är självklara saker som ändå försummas i hög grad. Detta trots att de samhällsekonomiska vinsterna om man får de unga på rätt köl är enorma.

 

För att inte tala om allt lidande som skulle kunna förhindras. Men lidande har ingen prislapp och i ett samhälle där mer och mer tycks handla enbart om kronor och ören har det kanske inte heller så stor betydelse.

CC