Johan Westerholm, som är en stridbar krönikör med mera, driver en hemsida, Ledarsidorna.se där han och några andra skribenter har starka åsikter om främst utrikespolitik, inrikespolitik och säkerhetspolitik. Nu har Johan tagit sig an Sveriges poliskris, och Blåljus får intrycket av att han har lyssnat ganska noga på poliser med starka åsikter.
I sin senaste artikel skriver Johan om politikernas lomhördhet inför polisernas klagosånger. Han jämför samma politikers försäkringar om att det inte skulle finnas någon poliskris i landet, med hur verkligheten ser ut på olika platser i vårt land.
Och det kunde nog nästan vem som helst har skrivit under på. Men sedan kommer han till vad som kanske ger den bästa grogrunden för många polisers grundbultade missnöje. Lönesättningen.
”Att polisen, utöver den kroniska underbemanningen av poliser i yttre tjänst, har skeva lönestrukturer är ingen hemlighet men tycks ha gått regeringen förbi. Ett turlag, i ett av de tyngsta distrikten, vid Stockholmspolisen har under sommaren tappat fler än 15 personer av 40 möjliga har fått dessa ersatta med fyra (4) nyutexaminerade. Även problemen med lönestrukturerna är uppenbar. Nyutexaminerade polisassistenter, utan erfarenhet annat sin praktik, kliver in på högre löner än sina kollegor i samma turlag. Kollegor med avsevärt längre tid i yrket. Dessa löneskillnader gör inte stämningarna inom turlagen eller i bilarna bättre."
Westerholm beskriver vidare ett annat problem som är de nya civilanställda som rekryteras för att avlasta poliserna med utredningsarbetet. ”Dessa civilanställda kliver in i högre löner än deras uniformerade kollegor trots att de senare har bättre utbildning och framför allt erfarenhet av utredningsarbetet. De civilanställda måste läras upp från grunden. Trots det får de högre löner än poliserna på fältet. En polis ställde frågan om han kunde begära tjänstledigt alternativt säga upp säg för att söka en av dessa civila tjänster eftersom han både hade den formella kompetensen samt erfarenheten som krävdes för att vara i produktionen från första dagen. Svaret från polisledningen gick dock inte att missförstå:”
Westerholm finner det märkligt att regeringen inte lyckats bättre att reglera polisernas lönesättning trots att Polisen är ett statligt åtagande inom ramen för våldsmonopolet. ”Regeringen klarar – som jämförelse – av att intervenera lönesättningen inom läraryrket som dessutom är ett kommunalt, inte statligt, åtagande.”
Westerholm avslutar sin, i Blåljus ögon lysande artikel med orden:
”Ingen kris inom Polisen säger statsministern. Frågan är om han själv, eller någon annan, längre tror på statsministerns egna ord.
Nej, det funkar inte så.”
Blåljus kan bara konstatera att det idag är 25 dagar kvar tills poliserna blir avtalslösa då vårt löneavtal går ut. Snart därefter kommer Regeringen med sin höstbudget, och vi får veta vilka resurser poliserna får att arbeta med. Då får vi veta om poliserna får chansen att fungera fullt ut, eller om kräftgången kommer att fortsätta.
Tommy Hansson