Publicerat 2014-06-11 11:20

Det är ju själva fan också!

Vi har vant oss vid att Anna-Lena i sina krönikor i GT brukar sätta fingret på just vad det innebär att vara polis, med komplexitet och känslor. Men denna gång tycker Blåljus att hon överträffat sig själv. Inledningen, i krönikan som handlar om polisskjutningar, är -Det är ju själva fan också!

Anna-Lena beskriver initierat ett samtal i polisens lunchrum om medias sätt att beskriva händelser där poliser tvingats använda sina tjänstevapen. Hon funderar kring att alla är förlorare när poliser tvingats använda dödligt våld. Och att då har samhället redan misslyckats.

Hon skriver i artikeln:

Jag kan förstå att det finns människor som inte tycker om polisen. Det finns människor som vi gör livet rejält surt för. De som livnär sig på kriminell verksamhet, som begår handlingar som vi tillsammans bestämt att vi inte ska hålla på med i vårt land och därför reglerat genom lagstiftning.

 

Jag kan förstå att det finns ett visst hat från personer som råkat illa ut och som på något sätt känt sig orättvist eller illa behandlade. Det förundransvärda i situationen är att flera av de livsstilskriminella vi regelbundet möter, är både trevliga, ohatiska och korrekta. Många har en insikt om att vi sköter vårt jobb, och de sköter sitt. Det görs ingen värdering i person utan i handling och bemötande.

 

Det är då oerhört svårt att förstå det utbredda polisförakt och den smutskastning som framkommer från många håll där man själv framstår sig att vara en hederlig medborgare som bara hatar polisen.

Som ser polisen som roten till allt ont. Som framställer oss som just galningar, fascister och våldsälskande mördare.

 

Anna-Lena avslutar sin artikel:

Men när det går fel. När vi alla har misslyckats och en människa, sjuk, påverkad eller bestämt hotar dig eller mig så att det blir en fråga om liv eller död, hur vill du då att svensk polis ska agera? När det inte längre går att prata någon tillrätta, när ett varningsskott ignoreras, när alla andra alternativ är förbrukade. När döden kommer så nära att man känner dess iskalla andedräkt.

Jag önskar ibland att alla de som skriker högst, för en enda dag kunde få gå i skorna på den som utsatts för detta.

 

Blåljus gläds än en gång åt att en riktig polis får beskriva den verklighet som sannolikt alla poliser känner igen. Men som så många fler har åsikter eller förutfattade meningar om.

 

Läs hela Anna-Lenas utmärkta krönika här!

 

Tommy Hansson