Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2004-09-22 23:57Ett stort steg framåt har polisfacket i Stockholms län tagit genom att sex medlemmar nu är anmälda till en kurs i mentorskap på Polishögskolan. Kursen är planerad till i höst.
Steget är stort av två skäl.
Det innebär att vi är mycket tidigt ute med principen att överföra facklig erfarenhet från en generation fackliga företrädare till en annan (hjulet behöver inte uppfinnas om och om igen).
Det innebär att vi aktivt tagit reda på hur nya och unga kvinnliga och manliga förtroendevalda ser på sin situation. Vi har bestämt oss för att göra något åt saken.
Det placerar polisfacket i Stockholms län i kategorin lärande organisationer och det är inget dåligt kliv.
DE SOM VILL STÄLLA UPP
MÅSTE MAN TA HAND OM
- Vi såg för ett par år sedan att vi måste veta mer om hur nyvalda inom facket har det och hur dom funkar, säger Lena Nitz som är en av dem som arbetat med den här frågan. Bakgrunden är att polisfacket liksom många andra organisationer märker av ett sviktande engagemang. De som verkligen vill ställa upp måste man ta hand om.
- Ett mål har också varit att få fler kvinnliga poliser att engagera sig i facket, förklarar Lena. Polisfacket har ju tyvärr inte varit någon föregångare där och det fanns en vilja att ändra på den saken.
- Vi kallade till en konferens i början av det här året, fortsätter Lena (vill du läsa om den - gå in under ”Nyheter” t v och klicka ett tag på ”Äldre” tills du kommer till ”Länspolismästaren manade kvinnliga poliser att inte invänta jämställdheten utan gripa tag i den. [2004-01-19] [0030]”).
MENTORSKAP PRIORITERADES
På konferensen analyserades deltagarnas behov. De fick också prioritera vilket stöd de mest skulle värdesätta och det blev mentorskap.
- Därifrån jobbade vi vidare, berättar Lena, och under hela processen var vi noga med att förankra våra tankar inom den fackliga organisationen för att försäkra oss om att alla var med på idéerna. Och nu är vi framme vid att sex medlemmar är intresserade av att bli mentorer.
- Sedan är det viktigt adepten som mentorn ska stödja också har klart för sig vad relationen går ut på, understryker Lena. Relationen är inte ett diskussionsforum för fackliga frågor. Meningen är att den ska bidra till personlig utveckling.
---------------------------------------------------
POLISBUDGET PRESENTERAD
FÖR ÅREN 2005 TILL 2007
Polisorganisationen ökar enligt regeringens budgetproposition sina utgifter från 14.9 miljarder kronor 2003 till 16,6 miljarder 2007 och säkerhetspolisen från 645 miljoner 2005 till 711 miljoner 2007 (avrundade siffror). I propositionen omfattar hela rättsväsendet 27,3 miljarder 2005. Ca 15,6 miljarder går till polisen, 1,2 miljarder till åklagarna, 4 miljarder till domstolarna och 5 miljarder till kriminalvården – resten till mindre verksamheter och utgiftsposter. Hela rättsväsendet ökar till 28,4 miljarder 2006 och 30,2 miljarder 2007. Alla siffror hämtade direkt ur budgetpropositionen. En länk till den hittar du under ”Länkar” ovan. Sök under ”Aktuella artiklar av intresse”.
Red noterar att det inte, om jag läst rätt, går att finna några uppgifter i regeringens proposition om satsningar på storstadspolisen. En sådan satsning har det talats om i justitiedepartementet men därvid har det tydligen blivit. Det byråkratiska system som fördelar regeringens anslag ut till polismyndigheterna har inte visat sig särskilt huvudstadsvänligt om man nu väljer att uttrycka det försiktigt. För oss polisanställda i Stockholms län finns ingen anledning att tycka något om den här propositionen förrän vi ser pengarna på våra konton. Och dit är det långt, mycket långt.
En orosfaktor som slår red är att det inte nämns ett ord om finansieringen av RAKEL. Skulle det visa sig att polisens kostnadsdel av detta fina men mycket dyra kommunikationssystem ska betalas inom ramen för de ovan presenterade siffrorna så kommer det att bli bark i brödet många år för oss i Stockholms län som av naturliga skäl kommer att få mycket stora utgifter bl a för inköp av mobila enheter.
---------------------------------------------------
VEM TAR ITU MED ATTITYDERNA?
undrar Ewa, polis i södra länsdelen, som känner sig sviken både av äldre, erfarna kolleger och chefer. Så här skriver hon:
"Var finns etikundervisningen? Blåljus skriver att det är viktigt att vi håller liv i etikdiskussionen bland oss poliser. Det har ni väl helt rätt i men var finns den, undrar jag. I den yttre tjänsten som jag jobbar i södra länsdelen märker jag en hel del attityder. Dom finns både hos kvinnliga och manliga kolleger. Vad jag har sett eller hört har ingen av dom här attityderna gått över i brottsliga handlingar. Dom hörs mest i snacket i utryckningsbilens framsäte och när vi käkar och fikar. Men jag tror att på grund av att dom här attityderna egentligen aldrig motsägs av något befäl eller någon annan chef så kan nog en del kolleger börja tro att dom är acceptabla. Och då antar jag att steget inte är långt till handlingar som kan ställa till ett elände för kollegan och förstöra vårt rykte för lång tid framöver.
Varför är det ingen som gör något, skulle jag vilja veta. Var finns dom äldre och erfarna kollegerna, var finns cheferna i den här frågan? Många yngre som jag själv är fortfarande formbara och vi lyssnar väldigt mycket på vad dom äldre har att säga. Det skulle gå att räta upp dom här attityderna med bara några få ord. Men dom orden kommer inte. Förr i tiden fanns det något talesätt om att man skulle ha rena underkläder fast dom inte syntes utåt. Ska vi få någon verklig respekt bland allmänheten så tror jag vi måste hålla ordning på hur vi snackar även när utomstående förhoppningsvis inte hör oss. Ewa".
En ung polis, signaturen "Benny", svarar Ewa så här:
"Har du otur Ewa? Jag jobbar också i södra länsdelen. Jag kom ut från PHS för drygt ett år sedan. Vi har ett befäl som är väldigt klar och tydlig med vad som går för sig och vad som inte gör det. Har vi ett ingripande med våld eller något annat sorts problem brukar han ta en stund innan vi åker ut och alla får säga hur de upplevde det som hände. Sedan brukar han själv ta upp hur vi skötte oss. Han är rätt bra på det faktiskt. Han fördömer aldrig någon av oss yngre. Han ställer frågor och får oss på det sättet att själva komma på vad det var som var fel. Det brukar aldrig vara några större saker. Eftersom vi alla vet att det blir en sådan här genomgång så tror jag de flesta tänker sig för och ser till att det blir ganska bra. Jag kan faktiskt inte förstå mig på hur det går till hos dig, Ewa. Är det ingen som har några synpunkter på hur ni jobbar? Det låter lite otroligt".
Andra tankar framförs av en äldre polis som tror sig vara erfaren:
"Jag är en äldre polis. Jag är nog erfaren också, tror jag. Jag är inte ett dugg rädd för att säja ifrån om det är nån kollega, yngre eller äldre, som beter sej illa. Dom här som ska sätta sej på folk ger oss dåligt rykte. Nästan lika illa är att dom drar in mej i nåt som jag aldrig bett om. Nämligen att hamna på interna utredningar och bli hörd om deras tokigheter. Jag betackar mej. Den som spelar Allan när jag är med får veta vad jag tycker om den saken så att dom aldrig glömmer det. Det var det. Nu undrar jag, Ewa, när sa du till nån kollega senast? Du ser och hör tydligen en del men vi får inte veta om du reagerar. Vi är alla poliser, ung som gammal, och har alla det ansvar som följer med det. Det duger inte att sitta och vänta på att nån äldre kollega ska reagera. Du får ha mål i munnen du med, Ewa".
Ewa tvekar i alla fall inte att svara ”Benny” och ”F.B.”:
”99 procent av kollegerna är äldre i jobbet än jag. Vad menar du att jag ska göra, F.B? Sätta igång och läxa upp dom? Jag håller helt med dig om att vi alla har ett ansvar som poliser och att även jag måste ta mitt ansvar. Problemet är att om jag gör det så inträffar bara en sak. Jag gör mig omöjlig här på jobbet. Däremot förändras ingenting annat. Om du har varit polis så länge som du påstår måste du känna till det här. Unga poliser som tror att dom är något har ingen framtid. Är man som jag dessutom kvinna blir det ännu värre. Det måste vara dom äldre och cheferna som tar det här ansvaret att motarbeta en del sorts attityder. Annars blir det aldrig någon förändring. Det tråkiga är att det blir det inte i alla fall för dom tycks inte bry sig. Eller inte orka. Eller inte våga.
Till dig Benny: I vilken del av universum ligger din polisstation? Berätta för mig med detsamma så jag får söka. Det låter som en drömvärld. En äldre kollega som bryr sig och sätter sig ner och snackar med er innan ni åker ut igen efter ett jobb! Är det min eller din värld som är det stora undantaget?Jag vill gärna berätta att om jag skulle se en kollega begå en ren olaglighet så skulle jag säja till stationsbefälet. Det bestämde jag mig för redan på PHS. Jag skulle inte stå ut med att gå omkring och känna mig medskyldig till något sådant. För det blir jag ju om jag inte säjer till. Tackolov har det inte hänt ännu. Det jag talar om är attityder som skulle kunna leda fram till olagligheter om dom inte stoppas i tid. Ewa”
Ett aktuellt fall är utgångspunkt för en annan skribent:
” Vi måste tänka på våra attityder även då vi inte är i tjänst.Det är upprörande hur Göteborgskollegor skämt ut sej på nattklubb i Halmstad.De har uppträtt precis som våra kriminella busar på krogen:varit stöddiga, skränat, supit, slagits och kallat tjejerna för horor och luder !!! Tyvärr är det inte första gången utan vi har väl nästan alla erfarenheter av liknande händelser här i Sthlm och på färjekonferenser och evenemang. Numera har busar och poliser ofta samma bakgrund och sitter sida vid sida med varandra på krogen och super. Det är baksidan av de nya rekryteringsintentionerna. Kanske blev det bättre poliser förr då det var viktigt att de rekryterades från stabila förhållanden där det rådde etik, moral, lag och ordning !
Debatten på det viktiga temat rullar vidare i Blåljus. Ett nytt inlägg har kommit från signaturen ”Berra” som har en rad frågor uppenbarligen riktade till befälen i myndigheten:
” Jag blir otroligt förvånad när jag läser Blåljus! Är det möjligt att det 2004 finns en enhet inom vårat läns polis där en ung polis känner sej helt utlämnad åt sej själv utan minsta stöd från äldre kolleger och chefer? Varför skriver ingen och säjer att hennes upplevelse inte är verklighetsgrundad? För det är den väl inte? Så bortkastade kan väl ändå inte alla kurser, konferenser, skriverier, tjänsteföreskrifter och allmänna förmaningar ha varit att de befäl som tjänstgör på Ewas enhet inte har en aning om vilket ansvar en arbetsledare har? Vem tar ansvar för att visa att det Ewa upplever inte är brist på intresse och engagemang från hennes befäls sida utan en tillfällig formsvacka eller något åt det hållet? Eller kan det vara så illa att vi tvingas erkänna att vi egentligen inte kommit nån vart sedan jag började som polis på tidigt 1980-tal. Jag tror att det var ungefär där gränsen gick mellan att man bara blev kallad för rävdjävel och att några enstaka befäl på ett mänskligt plan började bry sej lite om oss stackars nykomlingar i turerna. Jag säjer inte att man blev illa mottagen eller okamratligt behandlad – jag säjer bara att man ofta kände den likgiltighet som Ewa tycks uppleva fortfarande 2004. Varför står vi bara stilla och stampar?Berra”
"Är jag ensam om att tycka att det är minst lika viktigt med våra privata attityder ? Åtminstonde på landsorten så är vanliga poliser högt aktade och många åtnjuter förtroende och har status som ligger i jämnhöjd med polismästare !!!"
Det undrar Anders Bergstedt i ytterligare en insändare i ämnet.
--------------------------------------------------
Utmärkt rutet Batong!Vad jag erfar så bearbetas berörda instanser för att rättssäkerheten och likheten inför lagen skall gälla även poliser. Vi få väl bara hoppas att det hela är ett utslag av felslagen ambition och allmänt opinionsfjäsk, och inte ett "beställningsjobb".
Det här skriver en insändarförfattare med anledning av kritiken mot chefsåklagare Christer Ekelund i Blåljus och på Forum nyligen.
--------------------------------------------------
VAR MED OCH PÅVERKA POLISFÖRBUNDET
Under det kommande året arbetar Polisförbundet med att ta fram en gemensam värdegrund för Polisförbundets medlemmar och ett yrkespolitiskt program för Sveriges poliser.
Det viktigt att så många medlemmar som möjligt görs delaktiga i dessa arbeten. En enkät skickas därför i dagarna ut till drygt 3300 medlemmar med ett 70-tal frågor kopplat till både synen på Polisförbundet och yrkesrollen.
ÄR DU EN AV DEM SOM FÅTT ENKÄTEN -
TA CHANSEN ATT PÅVERKA!
När enkätsvaren analyserats kommer ett antal fokusgrupper att hållas runt om i landet. Med vägledning av dessa kommer en värdegrund och yrkespolitiskt program att skrivas som förbundsstyrelsen sedan låter representantskapet 2005 ta ställning till.
Läs mer om värdegrundsprojektet och framtagandet av ett yrkespolitiskt program på Polisförbundets hemsida.
Hör du till de poliser i Stockholms län som fått enkäten? Det må ta en stund att fylla i den men det måste det vara väl värt. Här är en verklig chans att påverka din egen arbetssituation. Låt vårt län få den högsta svarsfrekvensen.
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 22 sep 2004 kl 2245.
Den 22 september 1862 lade USA:s president Abraham Lincoln fram »emancipationsproklamationen» som beordrade frigivandet av alla slavar i de konfedererade staterna. Nordiska Kompaniet, NK, bildades genom att Stockholms två största detaljhandelsföretag, K.M. Lundberg och Joseph Leja, slogs ihop 1902 på initiativ av Josef Sachs, huvudägare och chef i Leja. Firmornas sortiment var i huvudsak olika, men båda var inriktade på en exklusiv kundkrets. Den 22 september 1915 öppnade NK sitt nya varuhus på Hamngatan i Stockholm. Det var ritat av Ferdinand Boberg efter amerikanska förebilder. Visste du det här om NK: Under olika expansiva skeden hade NK även filialer utomlands bl a i Sankt Petersburg (1908-17), Moskva (1913-17) och i Buenos Aires (1920-34). Man ser på dateringen att NK:s flärdfulla affärsidé inte passade in riktigt i den nya Sovjetstaten. Men 14 år i Buenos Aires – inte dåligt! Den 22 september 1980 bildades ”Solidaritet”. Den polska fackföreningen startades efter omfattande strejker under sommaren och fick på kort tid tio miljoner medlemmar. Till ordförande valdes elektrikern Lech Walesa – 1990–95 blev han polsk president.
Den amerikanske rocksångaren, gitarristen, kompositören och låtskrivaren Bruce Springsteen föddes den 23 september 1949. Han lär som liten ha haft en svensk au-pairflicka som tog hand om honom. En annan person med guld i strupen var Christina Nilsson. Den 23 september 1885 höll hon en bejublad konsert i Stockholm. 50 000 människor hyllade henne utanför Grand Hôtel i Stockholm. Hon hade lovat att sjunga från sin balkong på hotellet och det drog stora folkskaror som inte hade råd att gå på den egentliga konserten. Det uppstod panik i folkmassan. Uppgifter i den dåtida pressen gör gällande att den orsakades av ligistgäng. Unga män kastade smällare och skrek ut varningar om påhittade faror. Det fick folkmassan i rörelse och 20 personer trampades till döds och många skadades. 160 poliser till fots fanns på plats men kunde mycket lite göra. De som kunnat åstadkomma något stod sysslolösa bakom Musikaliska Akademin vid Nybroviken. Det var polisrytteriet som aldrig fick besked om vad som pågick. Den polisiära planeringen kritiserades från många håll. Polismästaren Semmy Robertsson stod inte i spetsen för sina styrkor. Istället hade han varit på konserten. Därifrån eskorterade han Christina Nilsson till hotellet och hörde henne sjunga inifrån hennes rum. Enstaka polismän visade större dådkraft. En som omnämns i Ny Illustrerad Tidning försökte rädda en liten pojke som ramlat. Han lyckades inte få upp honom i trängseln utan valde att ställa sig på alla fyra över pojken tills de båda undsattes av polisens kolleger. Polismästaren åtalades av justitiekanslern för försummelser men blev till sist frikänd i hovrätten.
Steget är stort av två skäl.
Det innebär att vi är mycket tidigt ute med principen att överföra facklig erfarenhet från en generation fackliga företrädare till en annan (hjulet behöver inte uppfinnas om och om igen).
Det innebär att vi aktivt tagit reda på hur nya och unga kvinnliga och manliga förtroendevalda ser på sin situation. Vi har bestämt oss för att göra något åt saken.
Det placerar polisfacket i Stockholms län i kategorin lärande organisationer och det är inget dåligt kliv.
DE SOM VILL STÄLLA UPP
MÅSTE MAN TA HAND OM
- Vi såg för ett par år sedan att vi måste veta mer om hur nyvalda inom facket har det och hur dom funkar, säger Lena Nitz som är en av dem som arbetat med den här frågan. Bakgrunden är att polisfacket liksom många andra organisationer märker av ett sviktande engagemang. De som verkligen vill ställa upp måste man ta hand om.
- Ett mål har också varit att få fler kvinnliga poliser att engagera sig i facket, förklarar Lena. Polisfacket har ju tyvärr inte varit någon föregångare där och det fanns en vilja att ändra på den saken.
- Vi kallade till en konferens i början av det här året, fortsätter Lena (vill du läsa om den - gå in under ”Nyheter” t v och klicka ett tag på ”Äldre” tills du kommer till ”Länspolismästaren manade kvinnliga poliser att inte invänta jämställdheten utan gripa tag i den. [2004-01-19] [0030]”).
MENTORSKAP PRIORITERADES
På konferensen analyserades deltagarnas behov. De fick också prioritera vilket stöd de mest skulle värdesätta och det blev mentorskap.
- Därifrån jobbade vi vidare, berättar Lena, och under hela processen var vi noga med att förankra våra tankar inom den fackliga organisationen för att försäkra oss om att alla var med på idéerna. Och nu är vi framme vid att sex medlemmar är intresserade av att bli mentorer.
- Sedan är det viktigt adepten som mentorn ska stödja också har klart för sig vad relationen går ut på, understryker Lena. Relationen är inte ett diskussionsforum för fackliga frågor. Meningen är att den ska bidra till personlig utveckling.
---------------------------------------------------
POLISBUDGET PRESENTERAD
FÖR ÅREN 2005 TILL 2007
Polisorganisationen ökar enligt regeringens budgetproposition sina utgifter från 14.9 miljarder kronor 2003 till 16,6 miljarder 2007 och säkerhetspolisen från 645 miljoner 2005 till 711 miljoner 2007 (avrundade siffror). I propositionen omfattar hela rättsväsendet 27,3 miljarder 2005. Ca 15,6 miljarder går till polisen, 1,2 miljarder till åklagarna, 4 miljarder till domstolarna och 5 miljarder till kriminalvården – resten till mindre verksamheter och utgiftsposter. Hela rättsväsendet ökar till 28,4 miljarder 2006 och 30,2 miljarder 2007. Alla siffror hämtade direkt ur budgetpropositionen. En länk till den hittar du under ”Länkar” ovan. Sök under ”Aktuella artiklar av intresse”.
Red noterar att det inte, om jag läst rätt, går att finna några uppgifter i regeringens proposition om satsningar på storstadspolisen. En sådan satsning har det talats om i justitiedepartementet men därvid har det tydligen blivit. Det byråkratiska system som fördelar regeringens anslag ut till polismyndigheterna har inte visat sig särskilt huvudstadsvänligt om man nu väljer att uttrycka det försiktigt. För oss polisanställda i Stockholms län finns ingen anledning att tycka något om den här propositionen förrän vi ser pengarna på våra konton. Och dit är det långt, mycket långt.
En orosfaktor som slår red är att det inte nämns ett ord om finansieringen av RAKEL. Skulle det visa sig att polisens kostnadsdel av detta fina men mycket dyra kommunikationssystem ska betalas inom ramen för de ovan presenterade siffrorna så kommer det att bli bark i brödet många år för oss i Stockholms län som av naturliga skäl kommer att få mycket stora utgifter bl a för inköp av mobila enheter.
---------------------------------------------------
VEM TAR ITU MED ATTITYDERNA?
undrar Ewa, polis i södra länsdelen, som känner sig sviken både av äldre, erfarna kolleger och chefer. Så här skriver hon:
"Var finns etikundervisningen? Blåljus skriver att det är viktigt att vi håller liv i etikdiskussionen bland oss poliser. Det har ni väl helt rätt i men var finns den, undrar jag. I den yttre tjänsten som jag jobbar i södra länsdelen märker jag en hel del attityder. Dom finns både hos kvinnliga och manliga kolleger. Vad jag har sett eller hört har ingen av dom här attityderna gått över i brottsliga handlingar. Dom hörs mest i snacket i utryckningsbilens framsäte och när vi käkar och fikar. Men jag tror att på grund av att dom här attityderna egentligen aldrig motsägs av något befäl eller någon annan chef så kan nog en del kolleger börja tro att dom är acceptabla. Och då antar jag att steget inte är långt till handlingar som kan ställa till ett elände för kollegan och förstöra vårt rykte för lång tid framöver.
Varför är det ingen som gör något, skulle jag vilja veta. Var finns dom äldre och erfarna kollegerna, var finns cheferna i den här frågan? Många yngre som jag själv är fortfarande formbara och vi lyssnar väldigt mycket på vad dom äldre har att säga. Det skulle gå att räta upp dom här attityderna med bara några få ord. Men dom orden kommer inte. Förr i tiden fanns det något talesätt om att man skulle ha rena underkläder fast dom inte syntes utåt. Ska vi få någon verklig respekt bland allmänheten så tror jag vi måste hålla ordning på hur vi snackar även när utomstående förhoppningsvis inte hör oss. Ewa".
En ung polis, signaturen "Benny", svarar Ewa så här:
"Har du otur Ewa? Jag jobbar också i södra länsdelen. Jag kom ut från PHS för drygt ett år sedan. Vi har ett befäl som är väldigt klar och tydlig med vad som går för sig och vad som inte gör det. Har vi ett ingripande med våld eller något annat sorts problem brukar han ta en stund innan vi åker ut och alla får säga hur de upplevde det som hände. Sedan brukar han själv ta upp hur vi skötte oss. Han är rätt bra på det faktiskt. Han fördömer aldrig någon av oss yngre. Han ställer frågor och får oss på det sättet att själva komma på vad det var som var fel. Det brukar aldrig vara några större saker. Eftersom vi alla vet att det blir en sådan här genomgång så tror jag de flesta tänker sig för och ser till att det blir ganska bra. Jag kan faktiskt inte förstå mig på hur det går till hos dig, Ewa. Är det ingen som har några synpunkter på hur ni jobbar? Det låter lite otroligt".
Andra tankar framförs av en äldre polis som tror sig vara erfaren:
"Jag är en äldre polis. Jag är nog erfaren också, tror jag. Jag är inte ett dugg rädd för att säja ifrån om det är nån kollega, yngre eller äldre, som beter sej illa. Dom här som ska sätta sej på folk ger oss dåligt rykte. Nästan lika illa är att dom drar in mej i nåt som jag aldrig bett om. Nämligen att hamna på interna utredningar och bli hörd om deras tokigheter. Jag betackar mej. Den som spelar Allan när jag är med får veta vad jag tycker om den saken så att dom aldrig glömmer det. Det var det. Nu undrar jag, Ewa, när sa du till nån kollega senast? Du ser och hör tydligen en del men vi får inte veta om du reagerar. Vi är alla poliser, ung som gammal, och har alla det ansvar som följer med det. Det duger inte att sitta och vänta på att nån äldre kollega ska reagera. Du får ha mål i munnen du med, Ewa".
Ewa tvekar i alla fall inte att svara ”Benny” och ”F.B.”:
”99 procent av kollegerna är äldre i jobbet än jag. Vad menar du att jag ska göra, F.B? Sätta igång och läxa upp dom? Jag håller helt med dig om att vi alla har ett ansvar som poliser och att även jag måste ta mitt ansvar. Problemet är att om jag gör det så inträffar bara en sak. Jag gör mig omöjlig här på jobbet. Däremot förändras ingenting annat. Om du har varit polis så länge som du påstår måste du känna till det här. Unga poliser som tror att dom är något har ingen framtid. Är man som jag dessutom kvinna blir det ännu värre. Det måste vara dom äldre och cheferna som tar det här ansvaret att motarbeta en del sorts attityder. Annars blir det aldrig någon förändring. Det tråkiga är att det blir det inte i alla fall för dom tycks inte bry sig. Eller inte orka. Eller inte våga.
Till dig Benny: I vilken del av universum ligger din polisstation? Berätta för mig med detsamma så jag får söka. Det låter som en drömvärld. En äldre kollega som bryr sig och sätter sig ner och snackar med er innan ni åker ut igen efter ett jobb! Är det min eller din värld som är det stora undantaget?Jag vill gärna berätta att om jag skulle se en kollega begå en ren olaglighet så skulle jag säja till stationsbefälet. Det bestämde jag mig för redan på PHS. Jag skulle inte stå ut med att gå omkring och känna mig medskyldig till något sådant. För det blir jag ju om jag inte säjer till. Tackolov har det inte hänt ännu. Det jag talar om är attityder som skulle kunna leda fram till olagligheter om dom inte stoppas i tid. Ewa”
Ett aktuellt fall är utgångspunkt för en annan skribent:
” Vi måste tänka på våra attityder även då vi inte är i tjänst.Det är upprörande hur Göteborgskollegor skämt ut sej på nattklubb i Halmstad.De har uppträtt precis som våra kriminella busar på krogen:varit stöddiga, skränat, supit, slagits och kallat tjejerna för horor och luder !!! Tyvärr är det inte första gången utan vi har väl nästan alla erfarenheter av liknande händelser här i Sthlm och på färjekonferenser och evenemang. Numera har busar och poliser ofta samma bakgrund och sitter sida vid sida med varandra på krogen och super. Det är baksidan av de nya rekryteringsintentionerna. Kanske blev det bättre poliser förr då det var viktigt att de rekryterades från stabila förhållanden där det rådde etik, moral, lag och ordning !
Debatten på det viktiga temat rullar vidare i Blåljus. Ett nytt inlägg har kommit från signaturen ”Berra” som har en rad frågor uppenbarligen riktade till befälen i myndigheten:
” Jag blir otroligt förvånad när jag läser Blåljus! Är det möjligt att det 2004 finns en enhet inom vårat läns polis där en ung polis känner sej helt utlämnad åt sej själv utan minsta stöd från äldre kolleger och chefer? Varför skriver ingen och säjer att hennes upplevelse inte är verklighetsgrundad? För det är den väl inte? Så bortkastade kan väl ändå inte alla kurser, konferenser, skriverier, tjänsteföreskrifter och allmänna förmaningar ha varit att de befäl som tjänstgör på Ewas enhet inte har en aning om vilket ansvar en arbetsledare har? Vem tar ansvar för att visa att det Ewa upplever inte är brist på intresse och engagemang från hennes befäls sida utan en tillfällig formsvacka eller något åt det hållet? Eller kan det vara så illa att vi tvingas erkänna att vi egentligen inte kommit nån vart sedan jag började som polis på tidigt 1980-tal. Jag tror att det var ungefär där gränsen gick mellan att man bara blev kallad för rävdjävel och att några enstaka befäl på ett mänskligt plan började bry sej lite om oss stackars nykomlingar i turerna. Jag säjer inte att man blev illa mottagen eller okamratligt behandlad – jag säjer bara att man ofta kände den likgiltighet som Ewa tycks uppleva fortfarande 2004. Varför står vi bara stilla och stampar?Berra”
"Är jag ensam om att tycka att det är minst lika viktigt med våra privata attityder ? Åtminstonde på landsorten så är vanliga poliser högt aktade och många åtnjuter förtroende och har status som ligger i jämnhöjd med polismästare !!!"
Det undrar Anders Bergstedt i ytterligare en insändare i ämnet.
--------------------------------------------------
Utmärkt rutet Batong!Vad jag erfar så bearbetas berörda instanser för att rättssäkerheten och likheten inför lagen skall gälla även poliser. Vi få väl bara hoppas att det hela är ett utslag av felslagen ambition och allmänt opinionsfjäsk, och inte ett "beställningsjobb".
Det här skriver en insändarförfattare med anledning av kritiken mot chefsåklagare Christer Ekelund i Blåljus och på Forum nyligen.
--------------------------------------------------
VAR MED OCH PÅVERKA POLISFÖRBUNDET
Under det kommande året arbetar Polisförbundet med att ta fram en gemensam värdegrund för Polisförbundets medlemmar och ett yrkespolitiskt program för Sveriges poliser.
Det viktigt att så många medlemmar som möjligt görs delaktiga i dessa arbeten. En enkät skickas därför i dagarna ut till drygt 3300 medlemmar med ett 70-tal frågor kopplat till både synen på Polisförbundet och yrkesrollen.
ÄR DU EN AV DEM SOM FÅTT ENKÄTEN -
TA CHANSEN ATT PÅVERKA!
När enkätsvaren analyserats kommer ett antal fokusgrupper att hållas runt om i landet. Med vägledning av dessa kommer en värdegrund och yrkespolitiskt program att skrivas som förbundsstyrelsen sedan låter representantskapet 2005 ta ställning till.
Läs mer om värdegrundsprojektet och framtagandet av ett yrkespolitiskt program på Polisförbundets hemsida.
Hör du till de poliser i Stockholms län som fått enkäten? Det må ta en stund att fylla i den men det måste det vara väl värt. Här är en verklig chans att påverka din egen arbetssituation. Låt vårt län få den högsta svarsfrekvensen.
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 22 sep 2004 kl 2245.
Den 22 september 1862 lade USA:s president Abraham Lincoln fram »emancipationsproklamationen» som beordrade frigivandet av alla slavar i de konfedererade staterna. Nordiska Kompaniet, NK, bildades genom att Stockholms två största detaljhandelsföretag, K.M. Lundberg och Joseph Leja, slogs ihop 1902 på initiativ av Josef Sachs, huvudägare och chef i Leja. Firmornas sortiment var i huvudsak olika, men båda var inriktade på en exklusiv kundkrets. Den 22 september 1915 öppnade NK sitt nya varuhus på Hamngatan i Stockholm. Det var ritat av Ferdinand Boberg efter amerikanska förebilder. Visste du det här om NK: Under olika expansiva skeden hade NK även filialer utomlands bl a i Sankt Petersburg (1908-17), Moskva (1913-17) och i Buenos Aires (1920-34). Man ser på dateringen att NK:s flärdfulla affärsidé inte passade in riktigt i den nya Sovjetstaten. Men 14 år i Buenos Aires – inte dåligt! Den 22 september 1980 bildades ”Solidaritet”. Den polska fackföreningen startades efter omfattande strejker under sommaren och fick på kort tid tio miljoner medlemmar. Till ordförande valdes elektrikern Lech Walesa – 1990–95 blev han polsk president.
Den amerikanske rocksångaren, gitarristen, kompositören och låtskrivaren Bruce Springsteen föddes den 23 september 1949. Han lär som liten ha haft en svensk au-pairflicka som tog hand om honom. En annan person med guld i strupen var Christina Nilsson. Den 23 september 1885 höll hon en bejublad konsert i Stockholm. 50 000 människor hyllade henne utanför Grand Hôtel i Stockholm. Hon hade lovat att sjunga från sin balkong på hotellet och det drog stora folkskaror som inte hade råd att gå på den egentliga konserten. Det uppstod panik i folkmassan. Uppgifter i den dåtida pressen gör gällande att den orsakades av ligistgäng. Unga män kastade smällare och skrek ut varningar om påhittade faror. Det fick folkmassan i rörelse och 20 personer trampades till döds och många skadades. 160 poliser till fots fanns på plats men kunde mycket lite göra. De som kunnat åstadkomma något stod sysslolösa bakom Musikaliska Akademin vid Nybroviken. Det var polisrytteriet som aldrig fick besked om vad som pågick. Den polisiära planeringen kritiserades från många håll. Polismästaren Semmy Robertsson stod inte i spetsen för sina styrkor. Istället hade han varit på konserten. Därifrån eskorterade han Christina Nilsson till hotellet och hörde henne sjunga inifrån hennes rum. Enstaka polismän visade större dådkraft. En som omnämns i Ny Illustrerad Tidning försökte rädda en liten pojke som ramlat. Han lyckades inte få upp honom i trängseln utan valde att ställa sig på alla fyra över pojken tills de båda undsattes av polisens kolleger. Polismästaren åtalades av justitiekanslern för försummelser men blev till sist frikänd i hovrätten.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september