Jennifer Wegerup skriver i Aftonbladet om en polis i Canada. Han åkte till jobbet och kom aldrig hem. Polisen hette Daniel Woodall och sköts till döds. Tvåbarnspappan och äkta maken blev 35 år. Mördaren, en antisemit, homofob och polishatare, sköt hundra skott genom ytterdörren när polisen kom.
Jennifer frågar sig hur mycket vi uppskattar polisens arbete i Sverige? "Att folk som lever på skuggsidan ser ”snuten” som fiende är en sak. Mer svårbegriplig är frågan ”vad gör polisen?” när folk skjuter ihjäl varandra i Göteborgs förorter. Självklart ska vi ställa krav på polismakten och granska den kritiskt, med tanke på dess långt gående maktbefogenheter. Men det är inte polisens fel att sociala klyftor växer, integrationen havererar och kriminella nätverk breder ut sig. Fler handlingskraftiga politiker är vad som behövs, som ger mer resurser till polisen, prioriterar dem som ska bevara vårt samhälle säkert."
Jennifer jämför svenska polisers jobb, med de Canadensiska kollegornas: "Kvinnor och män som också de ringer på farliga dörrar, åker till utsatta områden, griper mördare. Poliser som tvingas se döda barn, möta våldtäktsoffer, uppleva självmord och åka ut till bilolyckor. Uppsöka lägenheter där en ensam människa legat död i månader. Lämna dödsbud till föräldrar. Gå in i knarkarkvartar. Hantera aggressiva demonstranter eller supportrar. Och för allt detta inte sällan belönas med kritik snarare än uppskattning, i det underliga debattklimat som råder här."
Läs hela den berörande artikeln i Aftonbladet!
Blåljus tackar Jennifer för en artikel som beskriver just vad det handlar om...
Tommy Hansson