Publicerat 2004-05-02 22:47Natten mellan den 30 april och den 1 maj 1914 blev en polisman på Söder påkörd av en bil och dödad. Han föll offer för den kontroversiella bestämmelse som ålade dåtidens stockholmspoliser att patrullera mitt i  gatan. Polismannen efterlämnade hustru och en nyfödd flicka (90 år i år om hon är kvar i livet). På den tiden var sammanhållningen mellan huvudstadens poliser minst lika stark som den är idag. Alla konstaplar vid andra vaktdistriktet, Maria, blev faddrar för den lilla flickan och åtog sig gemensamt ekonomiskt ansvar för henne tills hon blivit vuxen. Den gamla, suddiga bilden härintill är i sin skröplighet ett monument över det positiva med vår kåranda. Alla konstaplarna är samlade till den lillas dop. Red tar tillfället i akt och publicerar som helgläsning lite facklig historia en bit ner på sidan. Den har tidigare tryckts i POLISEN som kom ut nyligen men som ju bara når våra medlemmar.

-----------------------------------------

- Jag tycker att polisen och de många frivilliga som varit ute har gjort ett bra jobb, säger Lars Ericson, ordförande i länets polisfack till Blåljus. Kollegerna har jobbat hårt bl a med visiteringar enligt Polislagen § 19 vilket har givit mycket bra effekt. Nu behöver vi också ett maskeringsförbud för att verkligen kunna jobba förebyggande på ett bra sätt. Många poliser har rört sig ute bland ungdomsgrupperna väl synliga i sina gula västar. Även det har givit bra resultat. Vi har haft nio fackliga företrädare ute under 1 maj som stöd för våra medlemmar.

- Olika bråkmakare som fotbollshuliganer och högerextremister har ställt till en del bekymmer för poliserna. Det har blivit en del ingripanden. Senare på kvällen har det också förekommit skadegörelse och troligen stölder. Fyra har anhållits och senare släppts. Med tanke på hur många ungdomar från olika grupperingar som varit ute 1 maj tycker jag att de poliser som varit ute och jobbat kan känna sig nöjda med sin insats.

-----------------------------------------

Polisen i Stockholms län bör få kompensation för de högre kostnader man har för bevakningar i huvudstaden. Det föreslår den revision av polismyndigheten i Stockholms län som nu överlämnats till myndigheten.

Revisionen beställdes av lpme Carin Götblad bland annat med anledning av de allt större ekonomiska underskotten inom länets polis. Den pekar också  på de oklara rollerna och bristande samspelet för ekonomistyrning mellan ledningsfunktionerna - alltså de högsta cheferna - inom myndigheten. "I dag saknar länspolismästaren ett kraftfullt verktyg för effektiv styrning av verksamheten", skriver utredningen.

Revisionen vill också minska antalet polismästardistrikt i länet från åtta till tre. Kvar blir då bara city, norr och söder. Det skulle, enligt revisionen, ge ökad flexibilitet och större möjlighet till specialisering.


- Jag ser i stort sett positivt på den här revisionen, säger polisfackets ordförande i länet Lars Ericson till Blåljus. Jag är glad att man understryker vårt behov av ekonomiska tillskott. Revisionen styrker mig i min uppfattning att vi uppträdde helt ärligt när det gäller förra vårens löneavtal. Det visas inte minst av att vi inte haft någon löneglidning under avtalsperioden. Det är också intressant att notera att avtalet rörde sig runt nio procent men de kostnader som myndigheten fick kom att hamna runt sex procent.

- Jag har några  allvarliga  invändningar mot revisionen, fortsätter Lars. Man vill för det första att verksamheten ännu hårdare ska anpassas till de ekonomiska ramarna.  Vidare kan man tolka revisionen så att den förordar att ekonomisk kompetens ska väga tyngre än yrkesmässig vid tillsättningar.

I övrigt kan man konstatera att övertidstillägg i Stockholms län var 15343:- per anställd 2003 att jämföra med 27949:-/ anställd i Skåne län och 32838:-/ anställd i Västra Götaland.

   - En intressant detalj bland många är att om man får tro revisionen så har vi den lägsta lokalytan per anställd i polisväsendet. Vi får ofta höra att vi är dåliga på att rationalisera men det här är siffror som talar ett annat språk, slutar Lars.

-----------------------------------------

DN har intervjuat lpme Carin Götblad och gör ett stort nummer av att hon inte vill ha tre distrikt i stället för åtta. Det kan vara värt att minnas det som nämnts tidigare här på Blåljus: Polisfacket i länet har ett stämmobeslut på att vi ska sträva mot tre distrikt.

-----------------------------------------

VAD ÄR OLÄMPLIGT UPPTRÄDANDEAV EN PHS-ELEV PÅ FRITIDEN?

Det undrar en insändarförfattare som upprörts över en elevs beteende. Frågan väckte direkt intresse bland våra läsare som ger flera svar. Så här skriver en: ”Har du anmält det här till skolledningen så att de kan få ta del av elevens olämpliga uppförande och ta ställning till om han ska få gå kvar eller ej?”

Tommy Vestergren får stöd i sitt försvar för "PHS - snart ute". En annan skribent tar upp den danska lösningen med lätt och tungt skyddade fordon för poliser.

-----------------------------------------

FÖRENINGSBILDARE

HOTADES MED AVSKED


Det första försöket att bilda en fackförening vid polisen i Stockholm slutade illa för initiativtagarna. Polismästaren Sammy Rubensson satte brutalt stopp för dem. Han samlade alla konstaplar vid dåvarande polishuset, Myntgatan 4, hotade dem med strafflagen och förklarade att papper och pennor fanns framlagda. Den konstapel som var missnöjd kunde genast begära avsked. Vid den här tiden år 1890 var det inget problem att avskeda en konstapel – inte heller var det svårt att hitta nya. Ett fast arbete som polis – hur slitsamt och illa avlönat det än var – lockade många sökande.

Det skulle dröja några år in på det nya seklet innan stockholmskonstaplarna gjorde ett nytt försök. Nu blåste nya vindar över samhället och den polismästare som numera tillträtt, Theodor Hintze, var inte helt emot idén även om han inte var särskilt entusiastisk. En av de saker som oroade honom var att föreningsfrågan främst drevs av de yngre konstaplarna. Han hade helst sett att de äldre poliserna också var med. Man får anta att han befarade att de yngre var smittade av de revolutionära strömningar som förekom även i det svenska samhället. Det är typiskt att en av de aktiva – en konstapel J Johansson boende på Bellmansgatan – fick smeknamnet Revolutions-Johan.

Det är svårt att veta precis vad de unga konstaplarna tänkte på och drömde om. Men praktiken kom att visa att det i alla fall inte var någon revolution som föresvävade dem. De stora frågorna som de drev var lönerna, arbetstiden och anställningstryggheten. Man kan gissa att konstaplarna rentav var mindre revolutionärt sinnade än genomsnittet av arbetstagarna i Sverige.

Revolutionstankarna fanns förvisso i det dåtida svenska samhället men fick som bekant aldrig något riktigt fotfäste. Kampen kom att föras vid förhandlingsbordet och när det inte gick valde man strejker och lockout hellre än att skjuta på varandra.

Konstaplarnas föreningsbildning började med att några från varje vaktdistrikt skaffat sig polismästarens tillstånd att träffas söndagen den 5 april 1903 i sjätte distriktets lokaler. Syftet sades officiellt vara att förbereda en petition i lönefrågan. Under mötet inbjöds i all hemlighet till ett nytt möte 9 april hos just J Johansson på Bellmansgatan. På det mötet bestämde man att bilda en kommitté och att rikta ett upprop till alla konstaplar om en föreningsbildning. Gensvaret blev starkt och flera möten senare kunde kommittén överlämna ett stadgeförslag till polismästare Hintze.

När sedan konstaplarna den 30 juli 1903 samlades i sjunde distriktets gymnastiksal (byggnaden finns kvar på en gård vid Storgatan) kunde kommitténs ordförande N O Dahlin läsa upp polismästarens svar. Han uttryckte som sagt oro att de yngre var drivande men godkände ändå att en förening fick bildas i enlighet med stadgeförslaget. Han avslutade till och med sin skrivelse med en välgångsönskan till den nya föreningen. Han sade sig dessutom vara beredd att stödja den ekonomiskt om så skulle behövas i början.

Efter det beslutade mötet enhälligt att bilda Kamraterna, förening för Stockholms poliskonstaplar. Första steget var taget och det enda man möjligen kan sörja över är att dessa modiga och envisa pionjärer inte fick uppleva hur stark stockholmspolisens fackliga rörelse skulle växa sig och vilket inflytande deras sentida efterföljare skulle komma att få till följd av den stora fackliga sammanhållningen. Text: Claes Cassel (Fortsättning kanske nästa helg om inget stort händer)

-----------------------------------------

PENGAR ATT TJÄNA! KOLLA FÖRBUNDETS HEMFÖRSÄKRING!

Du som läser detta och är medlem i Polisförbundet - gå snarast in på förbundets hemsida www.polisforbundet.se och kolla den nya hemförsäkringen. Genomsnittspolisen anses ha både vett och förmåga att se om sitt hus. Vi har en bra riskprofil så att säga och när man försäkrar oss som grupp slår det igenom på priset. Du kan ha en bra slant att tjäna via Polisförbundet. Gå in på ”Länkar” ovan, välj ”Polislänkar” och dubbelklicka på ”Förbundets frivilliga försäkringar” så kommer du spikrakt till den aktuella sidan.

-----------------------------------------

Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!

-----------------------------------------

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 2 maj 2004 kl 2155

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994