Publicerat 2015-08-05 17:30

Cykel i stället för radiobil?

Trafikforskaren Jörgen Lundälv har ännu en gång skrivit en debattartikel, denna gång på SVT debattsida. Han tycks glädjas åt att Polisen skall få 700 bilar färre, och ser det som ett gyllene tillfälle att komma närmare allmänheten. Han har i sin forskning konstaterat att det finns stora fördelar med cyklande poliser som lättare får kontakt med allmänheten, särskilt i storstäder och dess förorter det har fungerat bra i Finland.

I artikeln nämner Lundälv även de tragiska olyckor med tjänstebilar som dessvärre förekommer. Om det skulle vara säkrare med cykel, med hänsyn taget till antalet tillryggalagda kilometer, framgår inte av artikeln. Det framgår heller inte  hur poliserna skulle transportera sig i de ganska stora delar av Sverige som brukar betecknas som glesbygd. Blir man rånad i Råneå i februari, gagnar det föga att det finns en eller två cyklande polis i Luleå i juli...

Slutligen, har Lundälv funnit det ultimata argumentet. Det är hälsobefrämjande att cykla, polisernas kondition skulle sannolikt förbättras.

Blåljus kommentar: Någon skulle kunna få för sig att jag är negativt inställd till cykeln som ett forskaffningsmedel för poliser. Ingalunda så. Men det finns ett antal problem med att använda cykel i vissa av våra förorter. Ett sådant är att en poliscykel som lämnas obevakad sannolikt saknar luft när poliserna återkommer till cykeln. Om den finns kvar överhuvudtaget. Ett annat problem som alla poliser känner till, är att när en polis det minst anar, kan det uppstå en situation där en medborgare måste frihetsberövas. Att då stå med den frihetsberövade och hoppas på assistans, kan fungera. Om det finns ett överskott av poliser. Och det är inte fallet på flertalet tidpunkter och platser där cykelpatrullering vore ett alternativ.

Att stå på ett stökigt förortstorg, med två cyklar, en omhändertagen och en växande grupp kompisar till den omhändertagne är ingen önskedröm för en polis. Kanske är det inte heller hälsobefrämjande.

Men visst. Om man börjar i rätt ände och skapar tillräckliga polisresurser med radiobilar, är cykeln ett utmärkt komplement. Jag cyklade själv i uniform under både 1970, 80 och 90-talen. Kollegorna i radiobilar i Farsta, Huddinge eller Haninge fick rycka ut och hantera gripna och omhändertagna... Och visst var konditionen bättre på den tiden. Trots det antog alltsomoftast den ljusblå polisskjortan en misstänkt mörk och fuktig nyans på ryggen och under armarna. Och på den tiden hade poliserna inte skottsäker väst till vardags. En törs knappt tänkta på vart eventuell perspiration tar vägen i dagsläget.

Tommy Hansson