Annie Lööf från Centerpartiet fick avsluta partiledartalen under Almedalsveckan. Hon utlovade en närodlad politik, som har förmågan att förena tillväxt och miljöhänsyn. Skillnader på förutsättningar mellan glesbygd och tillväxtregioner, på grund av kön eller bakgrund vill hon jämna ut. Dessutom tog hon upp jämställdhetsfrågor, med utgångspunkt från ett beramat och i hela Sverige världsberömt studentplakat, (som i sig är en parafras på en gammal raggarbilsdekal). Det ledde henne till krav på att undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor ska kunna byta arbetsgivare, höja sin lön, och påverka sin arbetsmiljö.
Den enda rättsäkerhetsfråga som tog upp under talet var krav på en sexualbrottslagstiftning som tar kvinnors nej på allvar. Möjligen kan det även tolkas som att hon hade ett krav på större restriktivitet när det gäller antibiotikaanvändning på djur som redan är ett hot mot människor. Hon uppmanade publiken att ta djurhänsyn när de bestämmer sina inköp till grillen i sommar.
Hon hade några roliga slängar åt oppositionen, när det gäller tillväxt och arbetslinjen, men talet andades allmänt sett en viss brist på konkreta åtgärder för att nå till det ideala tillstånd som hon strävar mot.
Ett exempel på det kan väl vara detta avsnitt: ”Och när det är en västanfläkt mot hur resten av världen ser ut. När könsstympning, tvångsgifte och sharialagar fortfarande existerar. Då är det uppenbart att jämställdheten inte bara behöver in på agendan, den behöver finnas med i precis allt vi gör. Från statsbudgeten till köksbordet.” Det känns inte som att hon förklarar riktigt hur hon och hennes parti bidrar till att lösa de uppräknade problemen.

Blåljus kommentar: Ännu en partiledare som utlovar högre löner till vissa yrkesgrupper. Och ännu en partiledare som inte tycks ha uppfattat det missnöje som finns bland Sveriges poliser. Vi vet att de har hört oss i Almedalen. Nu gäller det bara att få dem att lyssna och fatta också. Kampen fortsätter.
Tommy Hansson